Bara Elise och jag

Vårt besök i Wämöparken blev tyvärr inställt på grund av sjuka barn så jag och Elise åkte in till stan istället med Finaste grannen och hennes stora kille. Bara ett barn var, vilken lyx liksom! Både för barnen och oss. Och för Militärpapporna med kanske… Nu hade vi ju fullt sjå om man säger så, de är ju läskigt snabba och stundtals väldigt högludda. Och så himla roliga så jag nästan kissade ner mig av allt skratt över det de gör och säger. Tänk vilka fina barn vi har!

Sen att Elise bröt ihop totalt inne i en mataffär och slängde sig gallskrikandes ner på mage på golvet mitt i kön, det är ju tydligen sånt som händer småbarnsföräldrar?! Jag trodde mer att sånt kom lite lägre fram så var inte riktigt beredd på reaktionen. Damen i kassan log igenkännande och jag kände mig mest förvirrad och lät Elise ligga kvar där och skrika. Bäst så, tänkte jag. Jag sa till kassörskan att jag visst läst någonstans om att jag som förälder nu skulle lägga mig ner på samma sätt som Elise och skrika rakt ut, men att jag inte var i form för det just idag. Sen släpade jag med henne ut och så såg hon något roligt och glömde genast bort alltihop!

image

Dessa tvååringar, alltså!

image

Och dessa mammor.

image

Sen har vi denna lilla knubbis som plötsligt ska ställa sig upp mot allting. Det är med blandad framgång om jag säger så.

8 thoughts on “Bara Elise och jag

  1. Haha ja kan tro att det är blandad reaktion på hur man ska hantera dessa situationer, men du gjorde säkert rätt, haha hade velat se dig göra samma, fniss
    kramar

  2. Ja han gör inte så mycket väsen för sig och bara ligger där, men ibland får jag kliva över honom för att komma fram ex till spisen eller diskhon, hehe

    Kramar

  3. Det var just där kring 2 år (plus några månader) som A var som ”värst”. Känner igen positionen på marken.

    Svar: TACK! De orden gick rakt in! Och jag räknar med att en plats i BBC öppnar sig så att vi får träffas!

  4. Åh jo, just det där med att kasta sig och skrika är Lillebror världsbäst på!

    Riktigt synd att det inte blev nån träff, inte förrän igår var det feberfritt och hostan sitter i än. Men nu är vi i alla fall hemma… Hoppas på bättre väder och friskare barn vid nästa besök, eller vad säger du? 🙂

Lämna ett svar till Militarmamman Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *