Är det någon mer än jag som kommer ihåg den här sångboken? Jag minns att jag hade den som liten och förmodligen hade jag fått ärva den av min mamma kanske eller kan det varit mormor? Hur som helst hittade jag den på en loppis för inte så länge sedan och sedan dess är den ett återkommande inslag i vår vardag. Elise väljer den framför alla andra sagor på kvällen och vi kommer överens om hur många sånger jag ska sjunga. Jag bläddrar på måfå bland sångerna och det är väldigt många jag inte alls kan, men det struntar Elise i och peppar mig: ”Den sången kan du mamma, kom igen”. Så jag sjunger bäst jag kan medan jag försöker läsa av noterna för att hamna ungefär rätt och hon är nöjd.

Idag sjöng jag ”God dag min fru…” och kom plötsligt till en vers: ”Jag smäller henne nu…” Som sagt, en gammal bok. 

Tilia är en rätt skön unge. Ibland tar hon små pauser, oftast när hon äter, och liksom slappnar av totalt i ansiktet, blundar och svarar inte på tilltal. Hon kan sitta så en bra stund och jag tycker nästan det är lite otäckt ibland, för hon verkar liksom stänga av allt runtomkring sig. Men så plötsligt slutar hon och är som vanligt igen. Idag tog hon sig en liten paus mitt i fikat genom att slänga upp fötterna på soffbordet och blunda en stund med pepparkakan i handen.