Post-UGL

image

En vecka med massa nya intryck, fina möten med fantastiska människor, promenader i soluppgången och underbara kollegor vid min sida dygnet runt.

På en sekund är allt slut och jag är själv.

Militärpappan är på sjön, barnen hos farmor och farfar och jag vips i Stockholm för att gå på bröllop i helgen. Kommer bli så fint, men nu… tomheten, tystnaden och vemodet. Att lämna, att gå vidare är alltid lika svårt efter en vecka som denna, tycker jag. Det typiska post-ugl-syndromet har intagit min kropp.

Trots att det är fredag kväll, lönehelg och att jag är mitt på Söder känner jag mig ensam bland tusen.

Ensam och tacksam. En lite märklig kombination. Post-ugl.

Verkö och smygjobb

Link

image

Idag var det en riktigt härlig sommarkväll att promenera i! Tuffbästis ringde och spontaninbjöd mig till kvällspromenad och var plötsligt i min hall tio minuter senare, redo att gå. Vi pratade lite ihjäl oss där vi gick längst vattnet. Vi gör ju gärna det, både hon och jag. En pratade på inandning och den andra på utandning, det funkar bra för oss!

Nu ligger jag trött i sängen och slocknar snart. Det är så härligt att vara trött! Klockan är ställd och imorgon ska jag till jobbet. Jag smygstartar min jobbstart genom att jobba lite på min sista semestervecka, dels för att:

– jag längtar till mitt jobb
– början på hösten är galet stressig, allt på en gång och allt det där
– jag tycker om att jobba

Men på måndag börjar jag på riktigt. Nu kan jag smyga runt i civila kläder på jobbet. Det är förresten så man ser att en militär är ledig – att hen har civila kläder på jobbet, sägs det! Vi är nog många som älskar våra arbeten!

Tisdagens sex bästa!

image

💖 Jobbat i smyg för att slippa en hjärtinfarkt av tempot i början på hösten.

💖 Läst ut en bok och fått uppslag till hundrafemtiotre idéer att förverkliga.

💖 Träffat både syrran, mormor och morfar över en kopp kaffe.

💖 Gått promenad på en stig jag aldrig följt förut. Vackert!

💖 Tagit ett nattadopp på Hästö med Militärmamman Sofia. Därefter ätit jordgubbar och druckit te.

💖 Fått höra att jag är värdefull,  från mina barn som nyligen ville hugga huvudet av mig efter att ha inspirerats av Alice i Underlandet. Skönt att det svänger fort, tänker jag!

Hemma!

Vi är hemma igen efter sommarens roadtrip och det bästa är ju att få äta sin egna mat! Även om vi ätit väldigt gott och köpt och lagat mycket själva så slår liksom inget att tassa upp innan övriga familjen vaknat och dricka kaffe och äta mitt hembakade bröd. Lovely!
image

Militärpappan åkte till Mariagårdens lekpark med barnen igår kväll så de fick leka av sig efter att ha suttit i bilen länge. Under tiden packade jag upp allt och hann dammsuga huset. Underbar fördelning, tycker jag som älskar ordning och att städa!

Sedan möttes jag och Finaste grannen upp för en lång promenad i den ljumna sommarkvällen. Som jag längtat! Efter henne, efter långpromenad och efter ljumna sommarkvällar!

image

Vi bestämde att träffas idag också och vi spenderade förmiddagen på loppisen i Ronneby. Jag hittade lite kläder och böcker till barnen och vi avslutade med en fika på café Mandeltårtan. Som sig bör! Kolla in utbudet!

Och så har vi haft allvarliga diskussioner om hur vi ska förändra världen. Vi är inte riktigt säkra exakt hur vi ska gå tillväga ännu, bara att vi ska.

Sol i skärgården

Vädret blev plötsligt soligt och alla mina planer om en packe-dag i lugn och ro rann mig ur händerna. Bra det! Vi åkte ut på sjön istället! Har vi båt så har vi båt, tänkte jag och flyttade fram alla to-do:s några timmar.

image

Vi hade det riktigt skönt på ön där vi förtöjde. Jag badade med kidsen och ja, det var ruskigt kallt. Men bara till en början. Efter ett tag domnade kroppen bort så då blev det ganska behagligt!

image

Elise badade desto mer! Som vanligt.  Vårt lilla vattendjur.

image

Nu blommar hortensian! Den är så vacker! I blomlådorna har jag satt fröer  med sommarblommor. Älskar när det växer så där ojämnt och skirt!

image

Barnen har fått varsin sparkcykel och det var en hit! De vill åka mer och mer och mer… så vi packar in dem i bilen och drar vidare på vår roadtrip imorgon! 

Axplock från Pride-festivalen

Jag har jobbat ett par dagar på Stockholm Pride och det är andra året i rad som jag gör det. Jag måste säga att jag fullkomligt älskar det där stället! Vilken stämning!! Jag har aldrig upplevt något liknande! Så mycket kärlek, förståelse och öppenhet. Just love it! Åk dit!!

image

Ett axplock av saker som hände mig igår:

* Jag fick chansen att träffa en härlig DragQueen och kände mig genast så opiffad, trots lite mörkare ögonskugga än vanligt. Jag låg i lä, kan man säga…
* En för mig okänd kvinna stannade mig för att säga att hon tyckte jag var snygg. Tack!
* En annan tog miste på mig och Tilde De Paula. Känns helt okej. Både för mig och Tilde, tänker jag mig…
* Jag fick höra att man ser på långt håll att jag inte är lesbisk. Men hallå, hur ser man det? Jag fick sedan veta att ett vant öga ser sånt. Själv fick jag veta lite mer om mitt så kallade blinda fönster i teorin om Johari. Fantastiskt!
* I kinkykvarteret kunde man testa att bli smiskad. Jag valde att inte. Men tittade på en stund. Han med piskan verkade så himla härlig och genuin så jag skulle gärna tagit en fika och lärt känna honom lite! Men valde även där att inte fråga.
* Dessutom har jag under dessa dagar fått förmånen att träffa flera fantastiska kollegor från Försvarsmakten som jag aldrig stött på förut. Tacksamhet är bara förnamnet!

Vi avslutade Stockholmsvistelsen med en mindre shoppingtur i city och drar nu vidare på vår roadtrip genom Sverige. Nästa Högsby!

Bland systrar och cyklar

image

Min fina morfar har fyllt 80 år och det har vi firat! Så till den grad att alla tre barnbarn  (jag, min syster samt bror) var på samma ställe – samtidigt!  Det kan ha varit år sedan det hände!  Fast brorsan var bara där samtidigt som oss andra i en kvart… men ändå! Det var i alla fall väldigt roligt att få träffa Syster Yster! Och alla andra med såklart. Och morfar. Den bästa!

image

Något annat som hänt i dagarna är att Elise har lärt sig att cykla! Detta firade vi med att köpa en ny cykel till henne, en som var lite mer lagom. Hon är ju runt 120 cm nu! Så en 20 tums cykel fick det bli och hon cyklar som aldrig förr! Kanske mest för att hon inte har kunnat cykla alls förut, men ändå… 

Militärpappan och hans brorsa var ute på sjön igår och under eftermiddagen kände jag och flickorna för att hitta på något, så vi cyklade till Finaste Grannfamiljen några gator bort.

Elise kan varken starta, bromsa eller stanna sin cykel ännu, så jag måste medge att det var en rätt så stor utmaning att ha de två på varsin cykel och liksom hålla i båda samtidigt. Jag löste det på följande vis: jag hjälpte Elise upp och igång sedan släppte jag henne och hon cyklade iväg i en väldig fart. Sedan sa jag åt Tilia att skynda sig upp på sin cykel och så sprang jag supersnabbt ifatt Elise, med Tilia på cykel där jag höll i pinnen, samtidigt som jag lugnt och oavbrutet upprepade mantrat så båda barnen hörde ”Trampa och titta vad du ska…” och så tusen ”bra” då såklart! Vi hann oftast precis ifatt lagom till Elise hade fått nog och skulle stanna, vilket jag hjälpte henne med, med min vänsterhand medan jag stannade Tilia med högerhanden. Glurp!

Som en lite extra utmaning hade jag en alldeles för kort klänning på mig. Sådär så jag liksom kände att jag gärna inte ville böja mig framåt med risk för att visa trosorna för grannskapet. Men jag bedömde att jag liksom inte hade tid att hoppa in och byta om när tjejerna väl satt på sina cyklar.

Så det blev en extra utmaning som lite grädde på moset bara, för att få lite spänning i vardagen helt enkelt!

image

När det inte är soligt…

image

Sommaren har hittills bjudit på hett sommarväder i en vecka ungefär och ska jag vara ärlig så gör det mig inte så jättemycket. Det är mest för barnens skull, som gärna badar och åker till stranden, men för mig är det inte hela världen. Jag passar på att göra annat i väntan på att solen ska komma fram igen!

Som att rensa det där förrådet i källaren som borde blivit rensat för väldigt länge sedan, som att tömma alla skafferilådor i köket och när man ändå drar ut allt, hinna inventera vad vi egentligen har hemma, och vad vi inte har hemma. Jag har tömt alla skåp och lådor i köket och möblerat om bland skålar och burkar och formar så att det ska bli enklare att hitta! Till en början får det dock motsatt effekt när ingen hittar något alls.

Min garderob har fått sig en omgång och det blev en hel kasse med kläder till någon annan som vill bära de kläderna istället för mig. Toppen!

Just nu är det barnens leksaker som står på tur. Elise och Tilia hjälper mig att rensa bland sina leksaker och väljer vilket de vill ge bort till andra barn som kanske inte har så mycket leksaker som de själva har. Bra tycker jag! Nackdelen är väl att det tar en halv evighet.

Ett annat liv

Idag tog Frökenfarmor med sig barnen hem till Högsby och lämnade istället kvar Målarfarfarn hos oss. Eller om man vänder på det: idag lade vi beslag på Målarfarfar och som pant fick Frökenfarmor två barn med sig hem till Högsby. Vi ska måla om huset så bytet känns riktigt bra, än så länge.

När vi vinkade hej då utbrast jag: ”Men åh, kan jag inte få följa med er till Högsby?!” Tilia svarade snabbt och bestämt ”Nej, du ska laga mat mamma!!” Och visst är det så. Hus ska målas, män ska födas, mat ska lagas, skåp ska rensas, sten ska flyttas osv osv.

image

Jag går som vanligt in för min uppgift med full entusiasm och lusläser nu Lotta Lundgrens kokbok: Om jag var din hemmafru. Jag älskar den boken! Jag älskar Lotta Lundgren. Hon är alldeles tokig, riktigt bra och sjukt rolig. Dessutom snygg.

image

Såhär står det till exempel som inledning till rätten Pasta Bolognese: ”…de svenska hushållens kulinariska motsvarighet till missionären; ett regelbundet återkommande inslag i vardagen som den stora majoriteten vuxna i någon utsträckning lärt sig bemästra och uppskatta. Med tidens gång händer det emellertid att en och annan börjar fråga sig om själva grundkonceptet möjligen går att utveckla, förfina eller bara variera litegrann?
Och då svarar jag:
Har du provat med morot?”

Jag kör efter boken och inget kan gå fel, tänker jag.

60 hamburgerbröd senare…

image

Elise fyller 5 år imorgon och framåt eftermiddagen väntas ett tjugotal gäster. Vi ska bjuda på mat och tårta och vill gärna göra allt själva från grunden. När vi har tid så älskar vi att stå i köket tillsammans och baka, laga mat och prata! Så vi väntade tills barnen somnat vid 22 (!).

Först skulle jag göra en filmjölkslimpa. Men när jag skulle hälla i filmjölken som jag haft i kylen oöppnad i en vecka, visade det sig vara lättmöjlk! Det fick bli en sen tur till Seven Eleven helt enkelt. Väl hemma snodde jag ihop den där limpan lite snabbt och påbörjade sedan bröd till mini-hamburgarna medan filmjölkslimpan gräddades i ugnen. Jag följde ett recept som lät smarrigt fast där de även gjorde själva mini-hamburgarna och de skulle Militärpappan göra, så jag följde själva bröddelen i receptet. Receptet var för 10 mini-hamburgare så jag dubblerade för att få 20 bröd. När allt står på jäsning läser jag del två i receptet: ”det blir 30 stycken bröd, så frys in resten”

WTF?! Så kan man väl inte skriva heller? Mycket oklart, märkligt och starkt förvirrande för mig. Så det var bara att börja rulla…

Här står jag nu, klockan är strax efter ett på natten, med sextio (!) mini-hamburgerbröd, en filmjölkslimpa och sesamfrön över hela jävla köksgolvet!

Militärpappan har gjort någon herrejösses-marinad till fläskkarrén som ligger och gottar till sig i kylen och så har han malt kopiösa mängder högrev och format till små burgare, som passar perfekt i mina bröd! Tjugo av dem alltså. Resterande fyrtio har jag fryst in… det blir många mini-hamburgerkvällar här i sommar, tydligen. Så, välkomna eller nåt!