Den verkliga anledningen

Man kan tycka att min dag igår var riktigt jobbig och lite dryg. Och visst, jag insisterar inte. Det är inte för att ni ska tycka synd om mig som jag skriver det här i bloggen utan för att det är så det är här just nu. Sen får ni såklart tycka vad ni vill… tack för all pepp! Egentligen bottnar det mesta i att jag är väldigt trött antar jag. Det är sällan livet är underbart och allt flyter på när man håller på att trilla ihop av sömnbrist.

Flera av er ger mig ord på mina känslor som jag är för trött för att själv finna. Som Caroline som skrev något om lite vanligt vardagstrassel och stress och precis så är det ju! Inget spektakulärt bara vardag men en lite tröttade sådan. Och Petra uttryckte att det efter femton bråk på en timme är lätt att bli 1,5 år själv. Så jäkla klockrent uttryckt! För det är ju det där förståndet som hela tiden står på spel. Förståndet vs ryggen om man bär två barn hela dagen, förståndet vs att få  trägolvet målat med kritor, förståndet vs ett upp och nedvänt nystädat hus, förståndet vs att muta med melon… Jag har mina aningar om att några av er känner igen er i alla fall?.

Varför låter jag Elise inte vara och struntar i läggningsrutin en kväll som igår och istället väntar in henne tills hon tröttnar, kan man med undra. Jo, det är för att det inte skulle fungera här. Jag kan inte sätta mig och göra något som helst annat än att vara med henne och detta med en bebis på magen i bärsele (thank God för bärselar!) annars får jag, som igår när jag bara bytte en bebisblöja, fick trägolvet nedritat med en penna (och det var bara en händelse att det råkade vara blyertspenna och inte en spritpenna), två böcker sönderrivna, en halv garderob utriven och ihopblandad med smutsig tvätt. Och detta tog cirka fem minuter. Så någon längre stund skulle inte funka, inte nu, inte här.

Så, jag ska villigt erkänna: Utöver att jag vet att Elise behöver sömnen så är det av rent egoistiska skäl som jag vill att hon ska sova. Jag andas lite lättare när hon somnat för kvällen.

9 thoughts on “Den verkliga anledningen

  1. Jo så är det, vi vill ha och BEHÖVER den där stunden att andas ut, speciellt med all trots och testande av gränser som i alla fall finns i vårt hem just nu. Jag hyperventilerar och skriker i en kudde när kaoset till slut blir övermäktigt och sen kan jag gråta i duschen när ingen ser ( fast min man han har radar på det där och kommer ofta och hämtar mig innan jag skrynklat ihop som ett russin) För dom hinner så mycket på så oerhört kort tid men vill man att dom ska kläs ig eller plocka ihop då hinner dom INGENTING tills det slutar med bråk. ja vi ensamma miltärmammor gör ett stort jobb för det handlar inte bara om ensam ibland utan ensam ganska ofta. och jag är så less på en dels komentarer att du visste ju det när du skaffade barn med honom. För det första intervjuade jag inte honom först och kollade vad han hade för jobb och sen är barn inget man ”skaffar” så det så!
    Du är bäst glöm inte det! kram

  2. Det är ju faktiskt lite befriande att läsa och höra om andra som också kan känna sig på randen till vansinne emellanåt. Jag är inte ensam.

  3. Sådär är det nog hos alla lite ibland och folk som påstår att livet alltid är ljuvligt och fantastiskt är inte värda att lita på (du läste ju mitt inlägg om fröken nej btw..). Vet du, Vega har också varit ganska svårnattad på senaste och jag som inte kollar på tv själv har insett att det är ett ganska bra sätt att få henne trött. Så kanske kan det hjälpa att sätt henne framför en film en stund (antar att du testat, men annars ett tips). Nicke Nyfiken (första filmen) och Happy Feet är två favoriter här. Jag brukar se en kvart eller så tillsammans med henne. Sen går vi in till hennes säng och så berättar jag en saga och håller om henne och då brukar hon somna. Sen tänker jag att det är en fas med trots och snart går över. Just nu känns det som att det är på avtagande här och det är väldigt skönt.

  4. Den där tiden för läggning är viktig hos oss också.. Jag MÅSTE få andas själv på kvällen. Få göra annat som att fixa hemma eller att bara få VARA. Och då har jag bara en, men jag förstår dig helt och hållet där. Hoppas det går smidigare idag coh framöver i vardagen :o) Många kramar till dig från mig

  5. Här har Astrid också varit kreativ och även om hon är större så gör hon det för att jag ska komma på stört..
    Skorna är inte sköna, skrik för att överdragsbyxorna ska på och sedan panik över att bandet under är fel… Gud hjälpe mig liksom men då är jag ALDRIG själv på kvällen så jag skickar alla kramar jag har till dig och tror du gör alldeles rätt i att hålla på rutinen för den är viktigare än någonsin när allt annat blir upp och ner. Kramar starka du!

  6. Jag kan inte helt och fullt förstå precis hur du har det eftersom jag inte har två barn själv men jag kan ana! Sömnbrist däremot är jag expert på och vet exakt hur jäkla knäpp och slutkörd man blir av det! Jag kan inte annat än skicka en massa önskningar till dig om att det blir en lugnare vardag för dig snart! Du är grym, det vet du att jag tycker, och jag uppskattar att man vågar skriva precis hur det är i livet utan förskönande inslag.

    Kram på dig du starka kvinna!

  7. Varje ålder har sin ”tjusning”. Här har vi en treåring som gärna tar till tårar för allt och inget. (Mina) gråtande barn är det värsta jag vet, speciellt när det är utan anledning så det får mig att se rött och ja, ibland upptäcker jag att det bor en trotsig treåring i den här mammans kropp också. Det är inget jag är stolt över, men så är det.

Lämna ett svar till Caroline Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *