En sjukhusdag

Dagen har gått ganska fort och smärtfritt. Undrar i mitt stilla sinne om jag börjat vänja mig? Kanske accepterat läget lite? För de som känner mig låter det som en smärre omöjlighet att jag av alla människor skulle kunna vänja mig vid att ta det lugnt och acceptera att ligga stilla i mer än 10 minuter! Men det är en ren överlevnadsintinkt från min sida. Snart är jag tillbaka i mig själv igen! På gott och ont.

Jag lyckades sova till halv åtta imorse! Sen var det blodtryck i vanlig ordning följt av en dusch och urinprov. En liten vikt på det. Liten och liten… En vikt på det! Sen käkade jag onyttig frukost för det är sånt de serverar här. De ser det tydligen som en viktig uppgift att vi gravida fyller på med snabba kolhydrater, nu när vi bara ligger ner hela dagarna… Fil med cornflakes, brunfärgade mackor med ost och smör. Tur man inte har legat här halva graviditeten i alla fall! Jag hade varit enormare!

En ctg-kurva kördes och Militärbebisen mår fint. Läkaren kom förbi, men det skrev jag om i förra inlägget.

Vid tio kom Militärpappan en sväng och lyste upp min tillvaro med massage och lite hångel. Jag sov fram till lunch och nytt blodtryck togs. Åt någon halvläbbig firre med sås och snackade lite med de andra inlagda. Vi var fullt bord idag! Det var spännande! Passade på att snacka om allt från livmodertappar till slemproppar när vi ändå satt där vid matbordet och konstaterade alla att det var helt normala samtalsämnen vid en lunch. Eftersom allt är så jävla normalt när man är gravid! Som att dra ner sina byxor och trosor för att visa för barnmorskan hur dagens flytning ser ut. (!) Jävligt normalt.

Läkaren gav mig tillåtelse att gå ut en timme om jag hade sällskap med mig. Så jag och en annan gravid, havandeskapsförgiftad, snart igångsatt stackare utan slempropp tog sällskap ner till caféterian där vi köpte var sin glass och satt i solen en stund.

Jag sov någon timme till och sen var det middag. Den var lätt osmaklig och med ett outtalbart namn. Varför gör de sådan mat? Varför döper man den till så konstiga saker? Snackade med en lätt övergravid kvinna som satt och väntade på att något skulle hända. Hade redan gått 17 dagar över tiden! Nu hade de satt igång henne, så hon väntade som sagt på att kroppen skulle svara. Alla väntar vi på något.

Efter en väldigt varm och onödigt lång dusch, sådär så fingrarna skrumpnar, kom Vacker-bästis och underhöll mig i någon timme. Underbart! Nu har hon precis gått och Militärpappan kommer för att se fotbollen med mig om en stund. Eller han ser på fotboll och jag ser på honom. Så underbart att ha honom här! Han är så fin så det är inte klokt!

Vid midnatt brukar jag mantra mig till sömns genom att tyst för mig själv säga åt Militärbebisen att den ska ut genom mig, helst ganska nu. Jag affirmerar hur han trycker huvudet nedåt och något som jag inbillar mig ser ut som en livmodertapp böjs framåt och börjar öppna sig så sakteliga. Precis just där brukar jag somna.

Sen är det kisspaus vid 02.00 för att åter vakna för ett blodtryck runt halv åtta. Då är det bara två dagar kvar innan fredag.

2 thoughts on “En sjukhusdag

Lämna ett svar till Eleonore Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *