Ensamt, otäckt och förkylt!

Elise är tok-förkyld! Hon är jättesnorig, hostar och gallskriker i attacker! Jag tycker det känns rätt obehagligt emellanåt, men försöker behålla mitt lugn trots att jag flera gånger under dagen önskat att Militärpappan var hemma så man hade någon att dela sin oro med och kunna lugna varandra. Och lite för att avlasta, för det blir inte mycket sömn och hon vill bli buren hela tiden nu när hon är så dålig.

Dagen har ändå gått okej trots att hon knappt sovit, nätterna är värst! Min barnkunniga faster rådde mig att ge henne alvedon och gå en runda med vagnen på kvällen så hon somnade i den friska luften. Jag tror hennes tanke var att Elise skulle fortsätta sova när vi kom hem, men hon vaknade såklart som alltid när vagnen stannar. Bra att hon kom till ro en stund i alla fall och fick sova lite, hon blir ju så trött av att inte vara frisk. När hon vaknade hade alvedonen gjort henne pigg och hon satt i mitt knä och skrattade åt mig och busade.

Sen skulle vi sova för natten och det enda sättet hon somnar på nu är att bli ammad till sömns, så det fick bli så, upppallrad på en stor kudde så att hon skulle kunna andas bättre på natten. Hon somnade runt halv tio och jag en kvart senare. Vid kvart över tolv vaknade hon med ett grymtande och jag tände sänglampan, Elise hostade och verkade ha svårt att andas. Gud, vad jag blev orolig, men tog upp henne i famnen och hon fortsatte att hosta och var alldeles röd i ansiktet. Upp kom slem som for ut genom munnen och Elise började gallskrika varvat med mer hosta och snörvel och det verkade som att hon inte fick tillräckligt med luft. Jag höll henne på mage i min famn en kort stund och kunde sedan ha henne upprät mot mit bröst och gå runt i huset och lugna henne.

Tankarna rusade i mitt huvud och jag kände det som att jag var tvungen att samla mig lite för att bestämma vad nästa steg skulle bli för varannan tanke som for genom mig var att jag önskar att jag inte vore ensam nu, men vad hjälper det? Ingenting, det är bara brus som stör min tankeverksamhet för tillfället! Jag beslutade mig för att ge henne nässpray och alvedon, då hon verkade ha ont men ingen feber, vilket ledde till ännu en gråtattack. Efter att ha lugnat ner det värsta ammade jag henne och hon somnade i min famn. 

Jag vågar inte lägga ned henne för risken att hon vaknar är så stor och jag vet heller inte hur jag ska lägga henne för jag vill inte vakna av att hon fått slem i halsen och har svårt att andas igen. Just nu sover hon så rofyllt och andas helt normalt. Så skönt, vilken lättnad! Klockan är nu kvart i två och jag sitter gärna uppe hela natten om hon sover så rofyllt och besvärsfritt av det!

Men jag vill aldrig igen vara ensam på natten när hon är så dålig som nu! Fy fan vad jag hatar att Militärpappan måste vara borta hela veckorna! Känner mig rätt så uppgiven och ledsen.

9 thoughts on “Ensamt, otäckt och förkylt!

  1. Nej vad jobbigt du måste ha det, hoppas du (och Elise) har fått sova lite inatt… Om det inte är bättre med Elise idag så kan du ju gå till en läkare och få någon medicin, typ luftrörsvidgande. Skönt att ha hemma ifall det skulle bli värre.

    Styrkekram till dig och Elise!

  2. Usch, stackars dig, stackars er! Hoppas att ni ändå kunde sova. Kanske har du några böcker du kan pallra upp under sängens främre ben, så att lutningen blir bättre? Jag vet inte om man brukar ge slemlösande till sådana här små? Kanske är bättre att de hostar ut skiten än att den ligger och drar i lungor och luftvägar? Man kan ju alltid konsultera en sjukvårdsupplysning eller gå till vårdcentralen och höra. Ofta repar de sig ju fort de där små, kanske är ELise bättre redan idag?

  3. Stackare! Det e ju såå jobbigt när de blir sjuka de små liven. Sen fick jag lite dåligt samvete eftersom jag misstänker att Arvid e boven i dramat. Han vaknade i söndags med världens förskylning och hosta, och på måndagskvällen fick han feber också. Hade jag vetat att han var på väg att bli dålig hade han inte fått vara i närheten av Elise i lördags! Hoppas verkligen hon blir bättre snart, annars får ni nog ta en tur till vårdcentralen. Många kramar och förlåt! 🙂

  4. Era stackare… Förstår att det är tungt att vara ensam, framförallt när sånt här händer. tycker du ska ringa någon som kan vara hos dig inatt. Mamma eller bästa vännen? Så du inte behöver vara ensam i din oro.

  5. Usch gumman.. hoppas att lilla sötnosen blir bättre snart. Ebba och jag sänder en massa krya på dig kramar till Elise. Kramar till dig också så klart från oss 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *