Fick tid på förlossningen vid tre. Åtta (!) var jag där ifrån! Vänta, vänta, vänta.  Värdena såg inte bra ut, men Militärbebisen verkar må alldeles utmärkt. Bra det. Resten skiter jag i. Det är ändå ingen som kan förklara. Förklara varför de ligger där de gör eller hur det påverkar mig och min kropp. Men jag mår ju bra och så länge jag gör det så gör vi inget åt saken, förutom tre kontroller i veckan då och ett löfte att om jag får: Huvudvärk som inte går bort av att vila en stund, blir yr, får flimmer för ögonen eller får ont högt upp i magen – då ska jag omedelbart komma in till förlossningen igen. Känns som en bra deal.

Efter besöket på förlossningen åkte jag och Militärpappan in till stan och åt två-rätters på Toscana. Hummersoppa med vitlöksbröd och Pasta med oxfilé och champinjoner i pepparsås. Riktigt gott! Vi toppade med en glass på Glaciären! Fråga mig inte hur jag fick i mig allt. Visserligen hade jag inte ätit sedan frukost vid åtta! Glömde visst det… Att äta alltså.

När vi kom hem somnade jag nästan direkt, men vaknade vid ett av oidentifierbara magsmärtor i bebismagen. De kom i vågor fram till halv tre och jag slumrade till lite emellan dem. Sen var jag klarvaken igen och här sitter jag. Inte en chans att jag kan sova nu! Kanske var det förvärkar, vad vet jag?