Under eftermiddagen passade jag och ett par killar från jobbet på att springa första delen av banan till Kustjagaren. Hela tävlingen startar med den längsta löpningen och sträcker sig från Torhamns udde till Stora Hammar brygga. 8,2 km är sträckan och vi sa att vi skulle springa i ett 6-minuterstempo ungefär.

Nu blev det lite snabbare och jag kan ta på mig en del av skulden:

1. Jag kände mig pigg i benen(?!)

2. Jag hatar att ha folk framför mig när jag springer.

3. Mitt sällskap idag var snabbare än vad jag är van vid och då hängde jag på helt enkelt.

Det var skönt att känna att jag kunde hänga med och att jag hade växlar att leka med. Förbannat fin utsikt delar av banan gör ju inte det hela värre precis. Det är som jag brukar säga, vi bor i en redig idyllajävel! Vad som däremot gjorde det hela värre var att jag blev påmind om att jag i slutet på juni kommer springa här iklädd våtdräkt, badmössa, simglasögon, snorkel, ryggsäck och kanske dolme.

Så jag bestämde mig ganska snabbt för att sluta tänka på det under dagens löptur.

Idag sprang vi på helt enkelt och ökade något för varje kilometer. Det hela slutade med att vi hade hållit en snitthastighet på 5,13 min/km. Jag är nöjd!

Killarna står på bryggkanten där vi ska slänga oss i vattnet för att simma de drygt 800 meterna över till Möcklö. Vi hoppas på medvind, tidvis duggregn och mulet väder.

Ännu en härlig dag på mitt underbara arbete!