Äntligen är han hemma! Och vi ska bara mysa hela kvällen!

Igår var jag insnöad i huset med vackraste hunden. Som tur väl var hade vi sällskap av 93 (!) orättade tentor från jobbet. Så vi hade ju att göra, om man säger så. Eller jag hade att göra, vackraste hunden gör bara roliga saker. Som vanligt gjorde jag allt för att slippa börja rätta dessa tentor… Jag plockade undan i min walk in closet (helt otroligt att jag har en sån, jag vet), jag putsade köket, tvättade, skottade hela garageuppfarten fri från snö – och grannens! Men när jag kom på mig själv med att dammsuga under sängen (som är himla jobbigt eftersom sängen är så låg, så man måste liksom ha dammsugarmunstycket i ett visst läge konstant), då insåg jag själv att det gått för långt.

Så jag satte mig med tentorna och en stor rosa penna (det gäller ju att sätta lite piff på tillvaron!). Då ringde restaurangmormor. Typiskt! Vi pratade en stund och jag nämnde bland annat att det var ganska kallt här hemma, att vi alla mådde bra och att de ska komma hit på min födelsedag nästa vecka. När jag som bäst försjunkit in i mitt rosa tentarättande och glassbåtsfrosseri -då kom militärmorfarn och plingade på. Typiskt igen! Med sig hade han en pelletsbehållare, en hel säck med pellets och tändblock. Han hade hört rykten om att militärbebisen och jag eventuellt skulle frysa. Vilken fin överraskning! Tusen tack!!

Framför brasan med alla tentor och en glassbåt ytterligare (man måste äta upp paketen ganska snabbt, annars smakar de inte lika gott, nämligen…) fick jag rätt mycket gjort! På kvällen var jag hos pluggkompisen med sykvinnan och åt kladdkaka. Fast jag åt melon. För galiamelon äter jag en halv om dagen numera. Mums!

Nu kom militärpappan och vackraste hunden hem från affären, så nu ska vi laga rösti med färska räkor och löjrom. Glassbåtarna, galiamelonen och resterande 50 orättade tentorna får vänta. För nu ska militärfamiljen ha fredagsmys!