Natten till idag har varit sådär rolig, kan man säga. Elise vaknade och skrek många gånger under kvällen och var galet svettig, ja ni vet hur det är när de har feber… Jag var av någon märklig anledning pigg igår kväll och gick inte och la mig förrän halv tolv. Inte bra. Vid 01.00 vaknar Elise med skrik igen och är otröstlig. Det enda som hjälper är att jag tar upp henne pch håller henne tätt intill mig. Så fort jag lägger ner henne igen börjar allt om. Jag höll på i en timme innan jag gav upp och tog med henne in till min säng.

Väl där inne var hon jättepigg, glad och hur frisk som helst! Hon tittade och frågade efter Pappa och ville ha min nalle (från när jag var liten) som står på en hylla ovanför sängen. Hon kravlade ur mitt grepp och försökte ta sig ner på golvet, pratade med hästarna på tavlorna och var allmänt intresserad av allt annat än att sova. Det var i och för sig inte jag, men samtidigt var jag väldigt lättad och glad att hon mådde bättre och Alvedonen fick hon åtta timmar tidigare. Jag satt upp och vaggade henne i min famn och hon verkade lugn och vara på väg att somna om flera gånger, men kom på sig själv och istället för att ha tummen i munnen satte hon sina nypor och naglar i mitt ansikte och på min bringa och tryckte till. Det gjorde inte lite ont!

I tre timmar höll vi på och äntligen somnade hon vid 04.00! Bara för att vakna obeskrivligt pigg en timme senare. Själv var jag lika obeskrivligt halvdöd… Vid 05.00 gick vi upp och hon höll låda här fram till lunch när jag fick tvinga henne att sova middag! Antar att det är kindtänder som är på ”G” och jag tycker att hon petar sig i munnen emellanåt när hon är ledsen men det är svårt att få komma åt att se och känna.

Hemliga Marie kom förbi innan lunch och tog med Vackraste hunden hem till Landet, skönt för hunden, hon behöver få både mer uppmärksamhet, motion och stimulans än vad jag kan erbjuda en helg som denna. Tack! När Elise somnat kom Vackerbästis ner från Öland för att hälsa på. Vi har inte setts på evigheter och hann prata ikapp i munnen på varandra under tiden Elise sov. Vi åt lunch ihop och när Elise vaknade gick vi till lekparken. Elise gapskrattade åt hennes Vildhund och verkade tycka han var den coolaste ever! Själv tycker jag Elise är den coolaste ever, med hundar. Hon är lugn och försiktig men inte det minsta rädd. Det är precis som att hon läser hundarna och jag är lycklig över att vi kan ge henne möjligheten att växa upp bland djur!

När Vackerbästis åkt hem ringde Tuffbästis och bjöd hem oss på fika. Vi tog vändan förbi Maxi för att handla lite, bland annat lördagsgodis till mig, och sedan vidare ut till Skärvfa där Tuffbästis och hennes snygga kille bor. De hade bakat en jättegod päronkaka som serverades med glass och kaffe. Vad underbart det är att ha så fina vänner som tänker på mig när jag är ensam en helg som denna! Tusen tack för att ni finns, allihop!

Kvällsrutin när vi kom hem och efter ytterligare lek och vissa hyss (bland annat nya sesamfrön ut på golvet…) somnade Elise nöjd i sin säng. När jag kom upp för att stoppa om henne låg hon utslagen i sin säng i mörkret och bara skelettet på pyjamasen lös upp rummet. Gullunge! Ett skelett på rygg med tummen i munnen. Mitt lilla skelett!

Hela förmiddagen idag, som ju var ganska lång, har jag ägnat oavkortat åt Elise och hennes lekar. Ofta blir det så, i alla fall här hemma, att jag har annat att göra samtidigt, såsom hushållsbestyr eller annat fix, ni vet. Men idag var det bara hon och jag och allt annat brydde jag mig inte om. Vi hade jättemysigt och roligt tillsammans när vi lekte med dockan, sjöng sånger, hoppade i soffan (säg inget till Militärpappan) och läste böcker med Elise uppkrupen i knät. Det är vad jag kallar lycka!