Hon är så söt när hon sover

Nu sover mina små troll i sina sängar och när jag ser på dem så där sovandes gör det ont i hela mig för jag får inte plats med all kärlek. Jag tänker tillbaka på dagen och undrar i mitt stilla sinne om jag verkligen älskade dem lika mycket hela dagen, även när hon runt en meter lång hällde ut ett paket couscous över köksgolvet och var på väg ut från fönstret på andra våningen. Var var då den ömma kärlek och fullkomliga lycka som jag känner nu?

image

Så sköra, så vackra och så oförstörda.

image

Och så är det det där med att jag ibland helt allvarligt tycker att det är pisstungt och nästan hemskt att vara ensam med flickorna och hunden flera dygn i sträck. Men jag älskar ju dem och de är ju så fina också. Varje dag, varje minut. Men varför i helvete måste jag och många mammor med mig lägga till den där meningen efter att man berättat en sanning, beskrivit sin känsla för stunden? Dem flesta förstår väl att vi älskar våra barn?! Men vi gör det för att undvika missförstånd, för att döva det dåliga samvetet. Mammasamvetet. Att aldrig känna sig tillräcklig.

Varför är vi så hårda mot oss själva, mammor?

7 thoughts on “Hon är så söt när hon sover

  1. Den där känslan av att aldrig räcka till att aldrig vara bra nog. Att ha skuldkänslor för att man blir frustrerad (för att man inte hinner/räcker/orkar) att man i en sekund tänker Gud så skönt att få låsa toan om mig och lägga mig i badet en stund alldeles ifred. Och så undrar man ständigt om de förstår att man älskar dem till bristningsgränsen och skulle gå till världens ände på händer om det räddade deras liv?
    Det är väl så här det är att vara mamma och ha satt små liv till världen…

  2. Inte haft en endaste tanke på att du inte skulle älska dem och till mans är man nog lite så att man vill ursäkta sig då man sagt något som är lite negativ klang på, man tror att man tolkas på ” fel” sätt. Men jag tar det bara positivt för att framställ det som det är bättre än det är, det är negativ klang i mina ögon. Du gör så gott du kan och mer kan man inte begära,

    Du, det var den finaste kommentar jag någonsin fått, vart faktiskt rörd, du är underbar, kraaaaaaam

  3. Men det är ensamt och tungt ibland att vara ensam då den andra är på övning. Och då har jag ändå bara ett barn och ingen hund. Det måste man få tycka ibland utan att behöva känna dåligt samvete. Det är väl det här yrkets baksida, att man är borta mycket (samtidigt som det renderar i ledighet men sen vi fick barn tycker jag den ledigheten ”kostar mer” än förut). Men du gör det så bra! Glöm inte det!

    • Så sant. För- och nackdelar. Och när övningen är slut är det så underbart att alla kan vara hemma tillsammans! Tills dess att man märker att ens invanda rutiner ruckas på för det visst kom in en till i ens liv och lade sig i… Haha!!

  4. Att vara hemma med barn tycker jag är en daglig känslomässig bergodalbana. För mig fungerar det att acceptera faktum, inte göra någon stor sak av det, tänka att så är det och det har inget med vare sig mig, vem jag är, eller barnen att göra. Det bara är så helt enkelt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *