Humör eller trots…

image

Människa vad bestämd och arg den här lilla flickan kan vara ibland! Det tog mig nästan tio minuter att få in henne i bilen och knäppa bältet men gick tillslut efter visst bruk av våld från min sida. Hon fullkomligt gallskrek sig knallröd i ansiktet, slog på mig och kastade allt hon fick tag i! När jag väl fått fast henne och stängt bildörren var jag tvungen att ta tre väldigt långa och djupa andetag innan jag satte mig själv bakom ratten. Jag körde hela vägen hem till ljudet av gallskrik. Fast det kändes inte ens i magen, ingen ångest eller tycka synd om, för jag visste och hörde att det bara var att hon var förbannad. Väldigt förbannad! Eller så är jag för gravid för att få plats med de känslorna i magen just nu, vad vet jag?!

Rödgråten bar jag ut henne ur bilen och in i huset och efter att ha varit strålande glad i tre minuter började hon igen, när hon inte fick äta mer russin… Vi fick vara två vuxna personer för att byta om till pyjamas och efter välling i min famn lugnade hon ner sig och blev världens goaste lilla tös som delade ut kramar och gosedjur och lekte fint. Kvällen avslutades med lite musik framför youtube innan hon somnade gott i sin säng.

Själva har vi ätit rådjursrygg med risotto och smörstekta champinjoner. Det var väldigt gott! Nu blir det plugg för min del och soffan för Militärpppans. Härliga fredag!

8 thoughts on “Humör eller trots…

  1. Precis sådär kan Isak också bli ibland, fast jag är inte lika cool som du när han gallskriker i bilen… Jag blir superstressad av att köra till gallskrik!

    De gånger han får såna där utbrott tänker jag alltid ”tänk om man hade ett till barn att ta hand om nu”. Och så får jag ännu mer panik, haha. Men jag tror att det blir lättare än man tror, även för en så lättstressad person som jag. Vi börjar faktiskt bli lite sugna på en till, och det trodde jag aldrig jag skulle säga! =)

    På torsdag åker E till Tokyo igen, hoppas att utbrotten inte blir alltför långa under den tiden.

    Ser ut som ni hade en bra jul och nyår, och du verkar så pigg för att vara höggravid! Ska bli så spännande att höra vad det är för filur där inne! Om en sisådär två veckor kan hon/han väl få komma? =) Eller jobbar du då?

  2. Precis som hemma hos oss. Här är det en fajt om det mesta, inte ta sönder mina glasögonen, inte slå storebror, inte stänga av tv:n när någon annan tittar, inte slänga alla telefoner i golvet. När jag säger nej till Signe, tittar hon surt på mig, drar lite på underläppen, går fram och slår första bästa människa eller sak hon hittar och sen går hon väg för att tjura lite till. Tillbaka kommer hon alltid glad som en lärka när hon dragit ut allt toapapper på toan, tagit sönder Loves leksaker eller hittat en penna och ritat på viktiga papper.

    Hon gör allt som hon inte får göra och vi är dåliga på att plocka bort viktiga och ömtåliga saker hon inte får röra! Men jag glömmer och dessutom hade vi aldrig detta problem med Love.

    Att titta på en dator så där fint som Elise gör skulle aldrig gå här hemma med Signe.

  3. Oj vad det där känns igen! Telma har också ett minst sagt häftigt humör och när dom vrålar som värst av ilska är det nog helt normalt att man inte direkt tycker synd om dem 😉

    Och rådjursrygg…. ujujuj… det lät gott, jag kanske skulle utöka min rådjurssamling med ätbara rådjur också!
    Kram

  4. Som när vi skulle bege oss från akvariet i Helsingör och astrids overall skulle på. Heeelt hysterisk och vi fick vara två för att få på den och jag fick hålla hårt i hennes ben för att hindra alla sparkar hon försökte ge mig. Var helt genomsvettig efteråt och trött på dessa fighter. Alltid om overallen och strumporna…
    Har köpt ny overall men samma sak med den och ja, spelar ingen roll vilka strumpor mam plockar fram hon blir skogstokig.

  5. Oj oj oj, den känner jag igen alltför väl. Enda skillnaden här är att jag tycker det är extremt jobbigt när hon drar igång eftersom hon är så högljudd och ALLA tycker så synd om henne. Speciellt äldre tanter. Sen låter hon ju som att jag ska strypa henne samtidigt.
    Och du fick i alla fall ner henne i stolen, det är mer än vad jag lyckades med när det var som värst. En gång kom till och med en främling och ryckte upp passagerardörren för att hjälpa mig. Eller hjälpa och hjälpa vettetusan, hon betedde sig knappast sådär trevligt som man kunde hoppats på.
    Jag skulle nog vilja ha din is i magen då, inte börja störtböla själv som resultatet brukar bli. Eller så är det just för hormonerna som jag börjar böla.. 😉

  6. Inte ska du ha dåligt samvete, helt rätt du gjorde i mina ögon, hade gjort samma grej. Samt frustrerande för dig då hon började om igen sedan, hualigenens bananer liksom,

    Men sött att hon vart gossig sedan
    Kramar

  7. hehe Elvin är sådär flera ggr i veckan.. bara det att han slår sig själv med… dunkar huvudet över allt var han kommer åt.. kastar saker, sparkar, slänger sig på golvet, ålar omkring, slår sig i ansiktet, slår i golvet, tar man upp honom så slår han mig med, dunkar sitt huvud mot mig-vilket gör skitont! och så vrålar han ju som en besatt galning!!
    det är skitjobbigt, mest för honom tror jag.. han har hållit på i 45min som längst.. flertalet ggr.. det är ju svårt när jag inte vet vad som funkar heller för att lugna honom, för bara man petar på honom så blir han om möjligt värre liksom!!! ://
    Elias har ALDRIG och då menar jag verkligen ALDRIG blivit i närheten av såhär arg som Elvin kan bli.. men visst han blir ju sur och förbannad, men inte i närheten av Elvins utbrott.. ;))
    Ser inte framemot ELvins 3årstrots om vi säger så haha!!! ;)))

    Skönt att hon lugnade sig till slut iaf och somnade gott!:))

    Hoppas ni får en härlig lördag!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *