Inte som jag tänkt mig

Ni kanske undrar vart jag tagit vägen? Snällt av er att titta in trots dålig uppdatering! Tunga besked och tråkigheter i min närhet och en make som legat nerbäddad i två dagar på grund av (mans?-)förkylning tar ut sin rätt. Jag har saknat er och hoppas kunna vara tillbaka lite mer som vanligt nu. Inte har jag tränat heller. När jag inte tränar blir jag så trött och lite nedstämd men så kom äntligen en lucka ikväll när barnen somnat och jag kunde ut och måndagsspringa med Läkaremamman. Love it! 

Det fanns inga bra foton i kameran från helgens hotellvistelse men ett på gullungarna ska ni såklart få se! Och den där adventskalendern som jag skulle skriva här… den skippar jag men ska självklart svara på era frågor på annat vis.

Tilia har fyllt nio månader och med det hoppat rakt in i niomånadersfasen i första årets utvecklingssprång. My God! Vansinnig, ledsen, missnöjd, vaknar på natten, bits, gallskriker så fort man inte bär runt henne (det hjälper inte att stå stilla med henne i famnen, man måste vara i rörelse visst! Hon väger ju som en sten… men får man välja mellan ryggskott och tinnitus väljer jag nog det första. Ibland går jag ut och stänger dörren några sekunder med hopp om att behålla min mentala status.) Pjuh!

image

 Imorgon ska jag plugga hela dagen. Jag är inte alls särskilt supersugen på det just nu men helt ärligt ska det bli riktigt skönt att komma från det här en stund. Jag verkar liksom vara totalt oumbärlig för alla här. Två barn och en hund som står, sitter eller ligger på mig precis hela tiden. Mysigt i lagom dos men som sagt, ombyte förnöjer!

 

11 thoughts on “Inte som jag tänkt mig

  1. Jag är urusel på att kommentera nuförtiden. Skyndar mig att läsa så mycket som möjligt bara för att hinna (men fråga mig inte vad jag sysslar med annars – för uppenbarligen borde jag ju ha tid till förbannelse…..)

    Hoppas de tråkiga beskeden ändå inte var alltför tunga och att mannen är på sina fötter snart igen. Ditt driv är min största idol, tänk att det finns personer som du som ändå ger sig ut! Själv tog jag fram godispåsen.
    KRAM!

  2. Hoppas på snabb förättring av statusen därhemma… Jobbigt när allt kommer på en gång, när alla vill ha ens uppmärksamhet och när det är svårt att få hjälp, när den egentligen finns inom räckhåll. Jag menar, när man är själv hemma har man ju inte så stort val så då biter man ihop och ser fram emot när man blir två igen. Men när den andra är hemma, fast otillgänglig (gäller även för sådana som jobbar hemifrån ibland) så känns det lite extra jobbigt tycker jag.
    Skickar en kram, det kan man behöva ibland 😉

  3. Klart vi kikar in här ändå, man har förståelse, tråkigt att det hänt något som tungt, men samma här faktiskt, tråkiga besked fick vi i helgen, en kusin till min sambo som de hittade död hemma =(

    Jag är också förkyld, så jag är som en zombie, hualigen.

    Söta de är i sina fina klänningar,

    kraaaaaaaaaaam

  4. Skönt att du fick springa, nu när jag börjat få en bra rutin på ett par pass i veckan så har jag också fått mer energi, precis som du tidigare i höst påpekade att jag skulle få.

    Hoppas att allt är bra trots tunga besked. Fina barn har du ju, och Tilias sandaler är urgulliga.

    Folke är 10 månader och 1 vecka. Han har fortfarande inte tagit sig helt ur sin 9 månaders fas. Snart ger jag upp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *