Jag är ju av den morgonpigga sorten… Så i morse studsade jag upp innan halv sju. Bara för att det kändes så skönt! Militärpappan och jag har pötat i trädgårn (läses som om Morgan i Ullared sa det) hela förmiddagen och även odlat våra första grönsaker för i år. Militärpappan har byggt en fin drivlåda och fler ska det bli! Vackraste hunden låg och solade på sin fårskinnsfäll och höll ett vakande öga på förbipasserande fåglar. Hon verkade trivas!

På eftermiddagen började jag må dåligt, väldigt illa, som om hela mitt maginnehåll satt högst upp i halsen. Jag trodde det berodde på att jag stått upp och ned-vänd medan jag pötade i trädgårn, så jag la mig i horisontalläge i ett par timmar. Men jag blev bara sämre och fick väldigt ont i magen också. Militärbebisen sprattlade på i där inifrån och vackraste hunden låg bredvid mig med sitt huvud på min omformliga mage. Mest sov hon sött, men då och då fick militärbebisen in en spark så hela vackraste hundens fina huvud lyftes från min mage! Då öppnade hon ögonen lite förskräckt, men slöt de snabbt igen.

Nu mår jag bättre och har bara Söndagsångest. Så in i helvete!