Mental förlossningsförberedelse

Tack för era fina kommentarer om min förra förlossning, det värmer ska ni veta! Min första reaktion efter att ha läst igenom min förlossningsberättelse, var att jag kanske gärna hoppade av nu, struntar i att föda det här barnet bara. Fast så är det inte egentligen. Egentligen så känner jag ingen speciell oro och jag har absolut ingen ångest.

När vi bestämde oss för att vi var redo för ett barn till hade jag redan bearbetat klart den förra förlossningen och var liksom införstådd med att jag var tvungen att gå igenom en ny. För mig är det viktigt att få svar på mina frågor om varför vissa beslut togs och om det finns valmöjligheter. Därför besökte jag Ofelia-mottagningen (för förlossningsrädda) på sjukhuset en tid efter Elises födsel. Inte för att jag var rädd utan för att få svar och få ut mina tankar om förlossningen och allt som hände och bli bemött av professionell personal. Barnmorskan jag träffade kunde inte svara på alls mycket av mina funderingar utan erbjöd ett möte med läkarna men jag kände att det inte längre var nödvändigt för mig. Jag hade fått ur mig det jag ville ha sagt och sedan lämnade jag det hela bakom mig.

En nyfödd Elise. Så perfekt!

En nyfödd Elise. Så perfekt!

En klar styrka för mig under förlossningen var min mentala inställning. Jag ville väldigt gärna föda barnet vaginalt, jag ville väldigt gärna bli fri från min graviditet och jag såg på det mesta med självdistans och mycket humor. Utan de två sistnämnda hade jag aldrig klarat mig så bra genom detta, det vet jag!

Den här gången vill jag ungefär samma saker. Jag vill om möjligt ännu mer föda vaginalt den här gången. Har jag klämt ut en unge där och ”förstört” min bäckenbotten en gång så ska den andra fanimej ut den vägen med! Jag vill väldigt gärna bli av med min graviditet även denna gång, för som ni vet så har jag aldrig gillat det här med att vara gravid. Jag bara hoppas att jag har samma mentala styrka även denna förlossning men det borde jag ju ha, tänker jag! Det som inte dödar, härdar!

För att bemöta era kommentarer så skriver jag här: Rebecca – Jag var mycket tydlig med att jag under alla möjliga omständigheter inte ville bli snittad. Jag upplever även att det är så personalen arbetar på detta sjukhus, snitt är en absolut sista åtgärd, på gott och ont. Nori – Jag förstår att du tänkte att jag var galen som frivilligt valde att bli gravid så snabbt igen. Jag var redo ganska snabbt efteråt, snabbare än Militärpappan! Malin- Det skiljer sig mycket mellan sjukhusen i Sverige vad de har för rutiner vid en andra-förlossning, som nu för min del. På vissa ställen låter dem en inte gå över tiden utan sätter igång förlossningen, men i vårt landsting har de inte de rutinerna, på gott och ont.

Jag har skrivit ett förlossningsbrev som min barnmorska på MVC har skickat till chefsbarnmorskan på förlossningen, så det ligger tryggt och väntar på mig i min journal när jag väl kommer så långt som till förlossning. Jag har inte skrivit mycket och jag har fokuserat på de saker som är viktigt för mig. Det är två saker:

1. För mig är det viktigt att få svar på mina frågor. Jag vill veta vad ni gör med mig och varför!

2. För mig är det otroligt viktigt att få röra på mig och inte bara ligga stilla. Om jag måste ligga stilla vill jag få förklaring på varför och vad riskerna med att jag rör på mig är.

Resten känner jag att jag har koll på. Klart jag inte ser fram emot smärtan, för fy tusan vad ont det gör att föda barn! Men det är ändå en lite kittlande förväntan jag har inom mig, att föda barn är en av livets absolut coolaste utmaningar. Och jag bara Älskar utmaningar!

8 thoughts on “Mental förlossningsförberedelse

  1. I mitt fall så var andra förlossningens smärta MYCKET lättare att klara av. Jag har inga som helst belägg för detta, men jag tror att det finns ett samband mellan att jag blev igångsatt första gången, och att kroppen fick föda i sin egen takt andra gången.

    Nu känner jag inte dig egentligen, men genom det som jag lärt känna av att läsa din blogg, så är det ingen brist på mental inställning och jag tror att du kommer att fixa det galant! För det är ju så häftigt att föda barn, trots smärtan, oron och riskerna. Och det finns nog ingen annan utmaning som ger så underbar utdelning!

  2. Jag hoppas och ber till alla jabbalahutthuttgudar jag kommer på att det för dig som för mig: Första förlossningen = skräckupplevelse utan dess like. Andra förlossningen = världens häftigaste powergrej! Aldrig har jag känt mig så stark och lik en urkvinna som efter att dunderklumpen Viktor (4590g, 56cm) kom ut. Det var så sjukt jävla häftigt, kroppen visste precis vad den gjorde och försökte jag lägga mig i och kontrollera (som kontrollfreaket i mig alltid vill) förloppet så bad min kropp såväl mig som barnmorskan att ”back of bitch”. Coolaste upplevelsen ever, nu vill jag göra om det igen och igen och igen. Lita på din kropp Frida, min upplevelse är att hur mentalt förberedda vi än är så blir vi alltid förvånade över hur starka och kunniga våra kroppar och medfödda instinkter är. Ska bli såååå spännande att höra hur du upplever allt!!! All lycka till er, snaaart slipper du jobbiga gravidkroppen 😉 kramar!!

  3. Tycker det är jättebra att du sagt till om hur du vill ha det och skrivit ner det, det är ju din tid liksom. Samt jag blir impad av alla som haft tuff förlossning kan glömma det och fokusera vidare, då inser man ju hur viktigt det är och vad det är värt =D, man klarar mycket mera än man själv tror minsann =D

    Tack rara du, ja jag måste hitta ngt jag brinner för, för vill inte fortsätta såhär, detta är ju slavgöra och så tråååkigt, så måste finna ngt annat. Tror att det skulle även hjälpa mig att kunna tänka på annat gällande ” DU VET VAD” också.

    Tack för du alltid är så go
    kramar

  4. Heja dig! Du är så stark! Känner igen mig mycket i dig vad gäller att gilla utmaningar och att få svar och bearbeta händelser mm. Nu är jag inte gravid men ser redan fram emot en ny förlossning för även om det slutade lite annorlunda än jag tänkt så var det den fräckaste utmaning jag haft! Med mental styrka, lugn, tankekraft & andning kommer man minsann längre än man tror, i alla fall om man är gjord för att föda barn som jag tydligen är. 🙂
    Jag känner ingen tvekan om att du reder ut denna förlossning på ett fantastiskt sätt och jag hejar på härifrån, det vet du ju redan!

    Kramar

Lämna ett svar till Louise Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *