Vaknade som vanligt täppt i näsan orsakad av allergi mot något oidentifierbart skit. Klockan sex var högen med snorpapper på köksbordet högre än yoggipaketet och rullen i hållaren var slut. Även jag var helt slut av allergin och såg ingen ände på eländet…

Men så erbjöd sig Farmorn att hänga med Elise och föreslog att jag skulle gå och lägga mig en stund eller kanske gå ut och springa en runda. Hon vet precis vad man behöver, den där Farmorn! Att det ösregnade stoppade inte mig, tvärt om! Jag drog på mig Militärpappans keps på huvudet och sprang i regnet en halvtimme. Så underbart att känna regnet kyla ner min varma kropp och höra hur dropparna slår mot träden och marken!

En halvtimme senare är jag hemma igen och gör mina plankor med rensade luftvägar och två fria näsborrar. Ren jäkla lycka för en allergiker som mig!