Om åttonde veckans eventuella resultat

Jag var sjuk hela förra veckan och vilade därför från allt vad träning och promenader heter. Så sjuk var jag. Sen kom fredagen och jag hoppade över att väga mig av lite olika anledningar. Mest för att jag inte ville se bedrövelsen…

Jag känner mig för tillfället som världens största, tjockaste, fulaste och mest misslyckade människa. Sådär så jag egentligen inte borde gå utanför dörren. Jag äcklas varje gång jag ser mitt förfall till kropp i en spegel.

Och så vet jag någonstans att jag omöjligt kan vara världens största, tjockaste, fulaste och mest misslyckade människa och att folk utanför min dörr väl skiter i hur jag ser ut för de har väl vettigare saker att tänka på. Men vad hjälper det?

Jag hatar känslan. Hatar tankarna. Hatar att vara mig. Nu.

Samtidigt känner jag mig oändligt tacksam och lyckligt lottad som har två fantastiskt fina och friska barn! Men vad hjälper det? Jag är ändå mig.

Roger out!

8 thoughts on “Om åttonde veckans eventuella resultat

  1. Jag önskar att jag hade något vettigt att säga, men det har jag inte. Du vet att vi alla tycker du är otroligt fin, men det hjälper inte ett dugg om inte du ser det också!
    Stora kramar!

  2. Hejsan!
    Jag brukar inte kommentera, men nu tänker jag göra det. Jag känner igen känslan (den är jättejobbig; jag vet knappt vad man kan kalla den…) men du ska veta att jag läser din blogg för att du är så inspirerande. Ta hand om dig!

  3. Fanken, du som jobbar på kanonbra. Med din styrka och envishet så har du snart hittat till kroppen som du vill ha. Som tvåbarnsmor har man inte möjlighet att bara sitta och såsa, så tro mig när jag sä ger att det kommer vare sig du hinner träna eller inte. Vet inte riktigt hur jag ska kunna peppa utan att det blir alldeles fullt av trasiga klyschor! Men du är bra och jag är övertygad att du kommer nå ditt mål.

  4. Men nej!
    Tänk om, tänk rätt.
    Du är fantastiskt duktig som lyssnar på din kropp när den behöver vila för att bli frisk.
    Jag får kramp i benen när jag ser mina skor och halvvägs genom rundan så vill jag skjuta mig själv i foten och ringa efter en taxi, åka till affären och köpa BRIE. Sån är jag…

  5. Åh, jag känner igen känslan! Precis på pricken. Och man känner sig samtidigt som en idiot för att man vet att så himla illa är det inte. Som du skriver: man kan ju omöjligt vara världens mest tjockaste, fulaste och misslyckade människa men det gör det ändå inte så mycket roligare när det känns så. Jag tror att det kommer vända så fort du kommer igång med träningen igen, det är ju egentligen bara en liten knäpp man får och så fort du kan träna igen kommer du inse att du är stark och snygg och faktiskt är sjukt vältränad för att just ha fått två barn på kort tid.

  6. Du får försöka använda frustrationen till något positivt! Det är efter perioder av känslor som du beskriver som jag får riktig träningspepp, när du känner dig helt frisk så får du helt enkelt ta i lite extra =)

    Tar du bilder på dig själv? Du kan väl ta en nu annars och jämföra med hur du såg ut efter förlossningen. Så kanske du ser att du inte är ett dugg tjock eller misslyckad, snarare en jävligt het tvåbarnsmamma!

  7. Det kanske inte gör dig så himla mycket gladare, men så som du ser ut nu är väldigt nära min målbild 😉 Kanske sätter saker i perspektiv? Förövrigt så har vi alla dagar när vi känner som som världens fulaste, största och sämsta. Men det är ju bara att bryta i hop och komma igen. Ibland måste man ner till botten för att ta sig upp igen! kram du vackra människa!

Lämna ett svar till AnnasViktiga Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *