Idag vaknade Elise innan klockan 06.00 och jag har ju lovat mig själv att inte ta upp henne tidigare än så för jag vill inte att hon vänjer sig vid det. Om jag så ska buffa henne från 05.30 i en halvtimme så gör jag det, men upp ska hon inte! Idag behövde jag inte buffa någonting utan hon låg i sin säng och pratade glatt med sig själv och vid 06.00 gick jag upp, gjorde en flaska välling och tog med mig Elise in till min säng. Av någon anledning var jag halvdöd i morse så när hon åt vällingen slumrade jag och sen lyckades jag få henne att somna om på min arm, tätt intill mig en stund. Det var verkligen jättemysigt!

Kvart i sju gick vi upp, gjorde oss iordning och gick ut med Vackraste hunden för jag skulle till sjukhuset och ta lite prover inför mitt besök hos njurläkaren på torsdag. Väntrummet var fullt men det gick ganska snabbt och smidigt ändå. Tack och lov för det för jag var fastande sedan klockan 20.00 kvällen innan, så min energi var inte på topp direkt, frukostmänniska som jag är! Blodtanten höll i Elise när jag lämnade urinprov och när jag kom ut från toaletten var de försvunna. Var är min bebis?, frågade jag någon som satt i närheten och då kom de fram från personalrummet bredvid där de tittat på folk. ”Vilket underbart barn!”, utbrast Blodtanten. ”Hon sa ju ingenting”. Det går bra, som sagt, så länge det är en kvinna. Lämna henne till en man och hon visar direkt sin skepsis. Man bör vara skeptisk mot män! Alla män.

När Elise sov sin förmiddagslur passade jag på att jobba. Jag har blivit väldigt tideffektiv sedan jag fick barn, måste jag säga. Jag var i och för sig det innan också men nu är det något utöver det vanliga! Jag hann med väldigt mycket på ganska lite tid och himmel, så roligt det var! Jag hade glömt hur kul det var att jobba! Jag längtar tills ikväll när jag kan jobba mer medan Elise sover. Det gäller att jobba undan när man har flow! Jag arbetar bäst ostörd, utan bakgrundsljud där jag bara kan vara superfokuserad på det jag gör. Då går det snabbt och blir som bäst. Det är som att det rusar i hela mig och pirrar i magen för jag vill liksom bara prestera mer, hinna mer och få det jättebra. Och får jag bara de förutsättningarna så är jag väldigt effektiv och gör allt med glädje!

Vi tog lunchen inne i stan tillsammans med Övermormor och sen bytte jag lite kläder till Elise innan vi åkte hem igen för att krypträna utan byxor. Då går det väldigt mycket enklare och Elise tog fyra-fem riktiga krypsteg idag innan hon föll ut i ålning istället. Hon är så envis och go! Och lite röd om de knubbiga små knäna…

Elise sover nu sin eftermiddagslur och jag ska ta med mig Vackraste hunden ut i trädgården och busa lite i solen. Det är verkligen underbart vårväder idag!