Rakt in i medelåldern

Idag har jag varit på sjukhuset på återbesök för mina polyper i näsan, ni vet och fått en kamera uppkörd i hjärnan, genom näsan och ut genom ena örat. Typ.  Uärk! Direkt därefter hade jag, genom jobbet, lyckats få en tid hos en sjukgymnast i grannstaden. Ja, ni vet jag hade ju ryggskott för två veckor sedan och har knappt vågat röra mig sedan dess… Eller så har jag knappt vågat vara stilla. Vad hände? Plötsligt känner jag mig som en gammal gubbe!

Hur som helst fick jag träffa världens skönaste sjukgymnast i form av en monsterbiff som jag fick klä av mig alla kläder för och vika kroppen åt olika håll och vinklar.

Varför valde jag just idag ett par hudfärgade genomskinliga trosor?! Och varför rakar jag benen alldeles för sällan?

När jag sa att jag fött två barn under 20 månaders tid och att jag gått upp 30 kg båda graviditeterna skrattade han hysteriskt och kunde liksom inte sluta. Hur roligt var det då på en skala?! Han frågade vad jag vägde som mest och jag svarade ärligt, varpå han skrattade ännu mer. Då frågade jag vad han väger och han svarade 102 kg. ”Då förstår du ju varför jag inte tyckte det var så roligt, sa jag. Jag såg ju ut ungefär som dig då, fast med lite mer mage bara.” Det fick tillslut tyst på honom. Fast då började jag skratta istället.

Förbannat professionell och duktig måste jag säga och jag kände att han verkligen gjorde allt för att kunna hjälpa mig. Han konstaterade att jag har tränat helt rätt och mycket bra sedan Tilia kom till världen (det var den tiden vi gick igenom) och att jag har mycket bra kontakt med mina inre magmuskler. Det känns ju fantastiskt bra! Tillslut hittade han ett ställe där jag var svag och jag vet med mig att aldrig någonsin varit stark just där.

Ni vet när man ligger på rygg och trycker hela svanken ner mot golvet och så lyfter man benen ett par centimeter upp i luften samtidigt som svanken är lika pressad mot underlaget.

Det går inte, för mig. Än. Nu har jag fått tre fantastiska övningar och dem ska jag flitigt träna. Jag vill vara lika stark överallt!

Jag har ju min egen teori om att min midja är relativt tunn jämförelsevis med min enorma rumpa och kolosser till ben och att jag därför inte har kontroll utan att allt bara svajar runt där under midjan och att det är därför jag får ont i ryggen. Oavsett så tror jag stenhårt på att hans övningar kommer att hjälpa. Jag provade dem på plats och han trodde jag gjort dem innan, för det såg så bra ut. Härligt att min bålträning gett mig så mycket resultat ändå!

Och denna monsterbiff, vilken klippa!

3 thoughts on “Rakt in i medelåldern

  1. Härligt med rätt person på rätt ställe inom vården. De flesta historier jag får höra får mig annars att tvivla… (och då jobbar jag ändå med sjukvårdsmänniskor som är underbara och verkligen gör sitt yttersta varje dag!)

  2. Det där med inre magmuskler och kontakt med sina muskler är något jag lärt mig de senaste veckorna. Efter att varit stel i ena sidan av ryggen nästan ett år bestämde jag mig för att ta tag i det och det känns så fruktansvärt bra! De ”försvunna” musklerna kommer ta ett tag att få tillbaka, men det är det ju värt!

Lämna ett svar till AnnasViktiga Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *