Här ligger jag och planerar veckans träning, med blåfläckiga ben och stukad fot. Fast det ser så mycket värre ut än vad det är, så var lugna.

Blåmärken får jag superlätt och från ingenstans. Detta smärtar så klart när jag tar på det men jag kan inte alls minnas när jag åsamkat mig det. Plötsligt var det där en dag!

Foten har jag känt av ett tag men inte riktigt vetat var det varit med den. Jag har haft svårt att sova för jag har vaknat och känt smärta men inte haft överdrivet ont vid träning. Efter terränglöpningsloppet förra veckan fick jag lite mer rejält ont under kvällen. Läkaremamman tryckte på foten och konstaterade snabbt att den var stukad, nåt ledband som tänjts ut vid sidan framtill.

Jag har inte riktigt haft så mycket skador i mina dagar så är ovan vid stukningar och sånt och vet liksom inte hur det känns… När jag tänker efter kommer jag på att stukningen måste ha kommit när jag mötte vildsvinet i skogen för ett par veckor sedan och liksom med ett graciöst skutt hoppade halvvägs upp på Norrlänningens rygg… Jag alltså, inte vildsvinet! Oavsett så är en stukad fot varken någon fara eller något som stoppar mig, så veckan är fylld med träning för min del!

Läkaremamman gav mig tipset att ha foten lindad nattetid och det hjälper mig jättemycket! Numera sover jag mycket bättre!