Somna själv

Vi körde Buff-metoden a’la Anna Wahlgren när Elise var fem månader och sedan dess har hon i princip sovit varenda natt, hela natten. Vid nattningen klockan 19.00 har vi haft som rutin att sjunga Trollmors visa två gånger och därefter säga ”God natt Elise, nu ska vi sova.” Efter det har vi lämnat rummet med dörren på glänt och hon har efter lite prat eller bök somnat av sig själv efter cirka tre till tio minuter.

För en månad sedan ungefär blev Elise sjuk, förkyld med feber och hosta och sedan hon blev frisk från det har hon plötsligt slutat somna själv, utan protesterar något enormt varje kväll! Dock har hon fortsatt sova hela nätter, tack och lov!

Sedan ett par veckor tillbaka har hon vid läggdags ställt sig upp i sängen, skakat galler och gallskrikit. När vi kommer in till henne blir hon tyst på en gång och så säger hon ”Hej” och ler. Så fort vi lämnar igen reser hon sig och gallskriker på nytt. Enda sättet att få henne att somna är att bära runt på henne eller att själv lägga sig med henne i vår säng.

Vi vill inte ha det så här och bestämde oss för att göra något åt det. Jag har förstått att många föräldrar bara låter det vara och köper läget med att inte få sova en hel natt under flera år(!) och att vänja sig vid ett energisugande projekt varje kväll vid nattning. Jag förstår ärligt talat inte varför? Varför man utsätter sig själv och sitt barn för detta? Jag ser det som ren lathet många gånger även om jag inte direkt orkar bry mig hur andra gör, men jag blir såklart irriterad över när dessa föräldrar klagar över att de aldrig får sova och att det är jobbigt. Nähe?! Men gör något åt det då!

Jag förstår att alla barn är olika och att samma metod inte fungerar på alla, varken föräldrar eller barn. Är barnet sjukt eller på annat sätt inte mår bra förstår jag absolut att man väljer bort en ”tuffare” metod.

I alla fall bestämde vi oss för att köra en variant av 5-minuters metoden. Vi vet att Elise är frisk och mår bra. Vi anser också att hon inte känner sig övergiven och har dödsångest av att vara själv i några minuter i sitt rum innan hon somnar.

Natten till söndag körde vi igång. Ledordet var som vanligt konsekvens. Läggningsprocerduren var samma som alltid, alltså att vi sjunger Trollmors visa två gånger och därefter säger ”God natt Elise, nu ska vi sova.” Efter det lämnar vi rummet med dörren på glänt. Resultat enligt nedan:

Första kvällen:Vi lägger Elise och gör nattningsrutin i ungefär 3 minuter. Så fort vi lämnar rummet ställer hon sig upp i sängen och skriker. Efter ca 3 min går vi in till henne igen, lägger ner henne och upprepar ”God natt Elise, nu ska vi sova.” När vi går ut ur rummet skriker hon direkt igen. Vi går in med ojämna mellanrum med tidsintervall mellan 3-7 min och gör precis samma sak varje gång; Lägger henne tillrätta, ser till att hon lugnar ner sig och säger att det är dags att sova. Såhär håller vi på tills hon plötsligt slutar skrika och somnar istället. Första kvällen tog det 40 minuter.

Andra kvällen: Samma procedur, inga undantag. Tid innan Elise somnade: 15 min.

Tredje kvällen: Samma procedur, inga undantag. Tid innan Elise somnade: 7 min.

Fjärde kvällen: Vi lämnade rummet och som vanligt blev det skrik från Elise. Dock hann vi aldrig in igen innan det blev tyst och Elise sov gott. Tid innan Elise somnade: 1 min.

Det återstår att se hur det fortsätter men än så länge ser det bra ut, tycker jag. Vi tror inte att Elise är ledsen för att hon blir lämnad ensam utan mer arg för att hon inte vill sova. Vi anser att det är vi som föräldrar som bestämmer att hon ska sova, för hennes eget bästa. För oss är det lika självklart att man ska sova vid 19.30 som att ha säkerhetsbälte när man åker bil det är inget vår nio månaders Elise själv får välja. Oavsett hur mycket protester det än blir!

Over and out.

27 thoughts on “Somna själv

  1. Fantastiskt inlägg! Jag håller med till fullo. Har svårt att tycka synd om föräldrar som inte ”får” sova. Tycker mer synd om barnet då som inte fått lära sig att sova! Jag har inte vågat skriva om det i min blogg på det sätt du gör, det är väldigt känsligt det där har jag märkt, men jag är glad att du gjorde det!
    Och vad häftigt det är ändå hur fort de lär sig. 15 min redan andra kvällen! Bra jobbat!

    • Jag sticker ut hakan lite här (också) men det här är en sak som jag verkligen är engagerad i och har starka åsikter om. Jag räknar med att bli bemött med kritik och vill gärna ha debatt. Jag vill få ut min åsikt i frågan och få andra att tänka till på varför man har det som man har det och gör som man gör, oavsett vad.

  2. Junie sover också hela natten efter att vi körde buff metoden, dock har hon börjat protestera vid läggdags. Började för några veckor sedan. Vissa kvällar är det mer ibland ingenting…men vi gör som ni och det funkar bra. Vi tar aldrig upp Junie ur sängen efter läggdags om hon inte är sjuk eller behöver byta blöja och hon sover också hela natten.

    Jag tror att ramar ger trygghet. Hon slipper undra och försöka så mycket för det är alltid likadant hos oss.

  3. Åh tack snälla för din kommentar! Blir alldeles rörd. Men jag vill inte fortsätta längre, har ingen bra feeling när det gäller bloggen. Men kommer säkert starta en ny nästa år.

    Vi får maila varandra istället under tiden! Eller ringa =). Kram!

  4. Jag håller med dig! Vi gjorde samma sak med Arvid när han var ca 8-9 månader och han lärde sig snabbt att somna och att somna om själv. Hade ett rejält bakslag för ett halvår sen när han inte alls ville somna själv, men nu är vi tillbaka på rätt spår igen, vilket känns jätteskönt. Inget kul när nattningen tar en timme och han ändå kommer in till oss efter några timmar. Astrid däremot, hon får somna själv redan nu… Haha! Andra barnet har det inte lätt!

    • Ja, det blir nog enklare med andra barnet för många. Då har man gjort det mesta en gång och vet hur man vill och inte vill ha det. Jag tror dock, som Padmé skriver här nedan, att de flesta barn mår bra av ramar och att det skapar trygghet i deras liv. Så Astrid mår säkert utmärkt av att kunna somna ensam. Såklart!

  5. Cebastian har inga problem att somna själv. Däremot sover han inte hela nätterna, och jag har försökt med det mesta. Men när man bor i lägenhet så känns det inte okej med en gallskrikande unge kl tre på natten för att jag ska buffa rumpan eller nåt. Då får han en flaska, äter upp och lägger sig sen och sover vidare.
    Jag hoppas och tror det kommer bli bättre när han får ett eget rum.

    • Jag hoppas med att det blir lättare för er alla när han får ett eget rum snart. Jag tänker ofta på det, om Elise skriker, vad stressad jag skulle bli om vi bodde i lägenhet. Man vil ju inte väcka halva huset, såklart!

  6. För mig är det heeelt obegripligt hur man som förälder kan låta sitt barn skrika mellan 3-7 min i sin säng innan föräldrarna visar sig! Jag tror inte att barn som får skrika i sin säng vid nattning upplever trygghet till sin säng, utan känner sig väldigt otrygg utan sina föräldrar. Varför inte ligga bredvid henne tills hon somnar?? Ditt barn är ju inte gammalt alls och behöver sina föräldrar för att känna sig trygg!
    Men känner du att detta passar din dotter och er familj så håll då fast vid era nya rutiner och låt er dotter somna ensam och ledsen..

    • Jag känner att detta passar oss, ja. Hon hör oss utanför hela tiden och jag anser att hon där känner tryggheten i att vi finns strax intill.
      För övrigt skriker hon inte längre utan somnar när jag går ut ur rummet. Eller gjorde iaf i kväll och jag tror och hoppas att det fortsätter så. Jag anser även att hon inte skriker för att hon är ledsen utan snarare missnöjd/arg för att hon inte vill sova. Hon har somnat själv under en lång period förut och jag tror inte att hon plötsligt känner sig rädd, ledsen och ensam.

      • När Elise var fem månader körde ni ju inte 5-minutersmetoden heller eller hur? Utan Sova-hela-natten kuren? Då lämnar man väl inte barnet ensamt gallskrikande någon längre stund, man står väl och buffar tills de blir lugna? Nu är hon 9 månader och jag tror inte att skriket är lika hysteriskt som det kanske kunde vara när hon var yngre? Så är det för Isak i alla fall, han skriker nästan aldrig hysteriskt utan kan ibland protestera någon minut innan han somnar. Han vaknar dock alltid som en solstråle och ligger och leker själv i sängen i upp till en halvtimme, tyder inte det på ett tryggt barn som trivs bra i sin säng?

        Av allt att döma så verkar Elise vara en väldigt trygg tjej och jag tror att barn som lär sig att somna och sova ensamma blir tryggare än barn som måste ha någon bredvid sig hela tiden.

      • Vad spelar det för roll om hon hör er utanför hela tiden? När det är närhet hon kanske vill ha.. jag kan inte för mitt liv förstå att en 9 mån bebis ska lära sig att somna själv? Tryggheten ger ni som föräldrar henne inte genom att lära henne att somna själv i denna tidiga ålder.
        Du skriver att du ANSER att hon skriker för att hon blir förbannad för att hon inte vill sova, men snälla du, allt hon vill är ju bara att få vara med sina föräldrar!

        Får samtidigt passa på att önska er en Glad Påsk!

        • Du ANSER i din tur att hon vill ha närhet. Vi är olika, helt enkelt. Föresten somnar hon både under dagarna och på kvällen nu utan att gråta alls. Hon verkar trygg med det och när hon vaknar mitt i natten kan hon själv somna om, för hon behöver inte mig där. Hon är trygg.
          Jag känner det som att jag lyckats och att jag hade rätt känsla med att hon skrek för hon inte ville sova. Jag hade aldrig kunnat göra henne så otrygg så hon efter tre kvällar somnar varje pass av ren otrygghet… Jag tror inte på upgivenhet där. Vi känner alla våra barn bäst och jag litar på min magkänsla. Hur gör du med dina barn? Hade varit intressant att höra!
          Elise vaknar glad och trygg efter varje sovpass! Jag anser även att barn behöver pigga och utvilade föräldrar för att känna trygghet.
          Glad påsk till dig med!

  7. Vi har tillämpat stor konsekvens sedan länge. Nattar alltid lika. Låter honom skrika, lägger ner honom när han ställer sig upp, går, låter honom skrika, lägger ner honom, går, låter honom… Han har somnat utan skrik kanske två gånger i sitt liv. Han skriker oavsett var han somnar. Det har trots detta också dröjt tills nu, 11 månader, innan han sover en hel natt. De är så olika. Det handlar inte bara om att ”lära sig sova hela natten”, utan ett visst mått av individpåverkan handlar det också om, tror jag.

    Men visst finns det absolut föräldrar som mjäkar sig för mycket, ställer sig in för mycket, vänder, vrider, på sig själva, för mycket, men det i så många olika situationer. Äta, sova, duscha, leka, åka vagn och så vidare. Folk är rädda för att vara annat än vänner och kompisar och sams med sina barn.

    • Jag tror med att det finns med ett visst mått av individpåverkan. Jag tror det tar olika tid för olika barn svarar olika snabbt. En del passar det inte ens, varken barn eller föräldrar.
      Vi är både överraskade och glada över att Elise har svarat så snabbt och bra på de metoder vi valt! Man känner sitt eget barn bäst.
      Jag anser samtidigt att många föräldrar inte verkar orka eller kanske våga ta fighten. Att gå in, lägga ner, låta skrika eller vad det nu kan vara. Det är upp till var och en hur man gör, men det stör mig när dessa människor säger: Åh, du som har ett så enkelt barn som du kan åka bort med och som sover hela nätter… Annat är det för mig…”.
      Elise må ha svarat otroligt snabbt och framgångsrikt på våra utvalda metoder, men det har inte kommit gratis! Vi har tagit fighten och vi har varit konsekventa.

  8. Såg nu att du ville veta hur vi nattar våra barn. Har bara glömt svara =)
    Vår dotter är strax över två år och hon vill ligga i min famn i soffan (eller var jag nu befinner mig) och pilla i mitt hår och somnar således där efter ca 10 min och så bär jag över henne till hennes säng i sitt rum och så sover hon där i ca 11 tim non-stop. Undantag finns ju vid sjukdom etc..
    Sen har vi ett fosterbarn på 8 mån som också somnar i våra famnar antingen min eller min mans famn efter välling. 8 månaders bebisen sover mellan oss i vår säng. De få gånger som två -åringen kommer in på natten så blir det lite trångt i sängen men det är bara mysigt =)
    Ska tillägga att vi har aldrig haft några gap, skrik eller gråt vid läggning (vilket vi är tacksamma för), två -åringen säger själv till när hon vill sova och det infaller alltid +/- en halvtimme. Fosterbarnet märker man tydligt på när h*n är trött.
    Såhär gör vi och det funkar för oss =)

    • Intressant! Skönt att det fungerar så bra för er!
      Jag sover jättedåligt av att ha Elise i vår säng. Tror jag är rädd för att Militärpappan ska mosa henne… =S Men det är jättemysigt att vila ihop på dagen ibland, så det försöker jag göra emellanåt. Då ligger Elise och jag tätt intill varandra och det tar jättelång tid inna jag somnar för jag är så kär i henne och kan inte sluta titta på hur perfekt hon är! Underbart!

  9. Jag tror att du vill väl… genom att berätta hur du gör och att framföra dina åsikter så ger du din version hur ”man ska göra”.
    Det smärtar att läsa ”man känner sitt eget barn bäst”.
    Min son sov aldrig. Inte förmiddagsvila, inte efter lunch, aldrig slumra en stund på eftermiddagen och kvällsnattningarna var vidriga. Vi var två vrak, men han var alltid pigg.
    Vi försökte vara lyhörda, leka, skoja, trötta ut honom. Vi orkade nätt och jämt leva under de första åren, hade svårt att få avlastning.
    Inte förrän han vid 2-årsåldern började på dagis kunde vi ”läsa av honom”. Kanske var det i mötet med de andra ”vanliga” barnen vi kunde förstå. När gruppen skulle äta, sova, gå på toaletten så skrek han rakt ut i en kvart. Det var hemskt att se hur de andra tittade oförstående på honom och lidande höll för öronen. Vi sökte hjälp och har fått acceptera att vår fina pojke inte kan känna sina egna behov. Han blir aldrig trött, hungrig eller toanödig…
    Så det där med att ”känna sitt barn bäst”, det tänkte väl jag också men har fått erfara motsatsen. Vår son är ett mysterium även för det proffsteam som jobbar med honom.

    Det är din blogg, du ”står för” att du är rättfram… men…
    Dina ord är hårda och tillrättavisande som du är allomvetande. Tona ner dig och du får fler i din lyssnarskara. Livet är ingen tävling.
    Kram

    • Som du själv skriver… Det är min blogg och jag skriver det jag står för, mina åsikter, tankar och lustar och jag skriver det på mitt sätt, rättfram rakt på sak och utan krusiduller. Sådan är jag!
      Jag är inte allomvetande och uppger mig aldrig för att vara det heller. Det tolkar du in själv.
      Jag skriver om hur vi gjort och gör med vårt barn, mest för min egen skull och för de som är intresserade. Visst är jag hård i mina uttalanden ibland men för det ser jag inte livet som en tävling.
      Jättetråkigt, det du skriver om din son och jag förstår att du på grund av det fått omvärdera en del i livet. Jag står fortfarande för att jag tycker att en del föräldrar är lata eller rädda att göra fel eller vad det nu kan vara då de klagar på att aldrig få sova för att ge ett exempel. Jag skrev inte att ALLA föräldrar som inte gör som jag är lata och dumma. Du om någon borde ju förstå bättre än att ta åt dig på det sättet av mitt inlägg, med din bakgrund med din son!
      Samtidigt som jag skriver för mig själv vill jag även ge inspiration till de andra föräldrar, som så önskar och få upp ögonen för något som de kanske inte varken tänkt på eller testat. Jag skriver om hur jag gör, hur det går och vad det betyder för mig. Jag vet att jag inspirerat många med mina inlägg om metoder och visat att det inte alltid för alla, är så krångligt, hemskt eller svårt som det annars kan verka.
      Jag ser ingen anledning att tona ner mig i min egen blogg. Jag struntar fullkomligt i hur många som läser mina inlägg, speciellt de som letar fel och brister! Jag väljer istället att stå för den jag är, skriva det jag vill och rikta in min energi på dem som vill läsa min blogg för att de blir inspirerade och glada. Jag vet att de är många!

      • Varför är folk så upprörda för att du låter hård? Jag upplever samma sak på min blogg. Så fort man tycker något så är det alltid någon som säger att man är hård och dömande. Det är som att det finns vissa människor som inte har något annat att göra än att LETA efter saker att bli förbannade, sårade, ledsna eller arga på. Man kan missförstå och ta åt sig av vadsomhelst om man bara försöker tillräckligt mycket.

        Det är uppfriskande med en mamma som tycker något i sin blogg, många andra mammabloggar är skittråkiga. Jag tror att alla som lyckats med en sovmetod håller med i det du skriver men tyvärr vågar inte alla skriva om det som du gör. Jag tycker att det är jättejobbigt att höra på föräldrakompisar som klagar på att de är trötta när jag vet att de inte har fasta rutiner och regler.

        Däremot det fåtal föräldrar som verkligen har försökt men där det inte funkat (har aldrig träffat någon men Jossan verkar vara ett exempel) lider jag verkligen med, måste vara väldigt jobbigt att ha försökt allt och ändå funkar det inte.

  10. Pingback: Somna själv i juniorsäng « Militarmamman's Blog

  11. Herregud, det låter helt fruktansvärt! Hur kan du påstå el anta att ditt barn ” känner” trygghet för att ni befinner er i ett annat rum, medan hon ligger och gallskriker i 3-7 minuter. Vare sig hon är arg, ledsen el oavsett vad, så låter det rimliga i helheten att hon under inga omständigheter känner någon slags trygghet,
    för då hade hon i sin helhet inte gallskrikit.

    • Hon är nu snart fyra år och ett mycket tryggt barn. Och har sovit i eget rum sedan hon var ett halvår. Hela nätter, utan skrik eller uppvak.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *