Tacksam och toktrött

Militärpappan åkte ut på sjön i morse och kommer först imorgon kväll och med två timmars sömn natten till idag har dagen varit minst sagt seg. Lite dimmig liksom. När jag skulle lämna Elise på förskolan idag ville hon först inte gå in och stod och kramade mitt ben jättehårt. Jag lyfte in henne och tog av henne kläderna och då kom en av favoritfröknarna och Elise glömde plötsligt bort att jag var där för hon bara gick. Det är så det brukar funka nu för tiden, hon säger liksom inte ens hej då… Och jag är så glad över att det är så!

På vägen därifrån hade jag sällskap med en annan tvåbarnsmamma och som vanligt glömde jag Vackraste hunden där hon satt bunden i ett träd, så jag fick gå tillbaka och hämta henne… Förlåt! Fast jag kom inte så långt, om det nu är en godtagbar ursäkt?. Det var i alla fall väldigt trevligt att prata en stund med den andra mamman och jag fick energi och livet kändes lättare. Tack!

När jag äntligen fått Elise att sova middag så bestämde sig Tilia för att inte sova middag, såklart och hon ville bara äta och krångla. Sådan har hon varit hela dagen. Hon har bara accepterat att bäras runt av mig, nära ska hon vara och jag får inte sätta mig ner utan hon vill att jag ska gå runt hela tiden. För att slippa gallskrik så har jag helt enkelt gjort som hon velat! Är det normalt att ta order från en 1-månaders bebis?

Min mamma kom förbi en stund och tog ut Elise till lekparken medan jag i alla fall lyckades få till 10 min vila medan Tilia åt på mig. Tack gode Gud! Nattingen ikväll gick det värre med. Tillslut fick jag ringa efter hjälp. Tuffbästis och hennes Snygga kille kom till undsättning, vilka vänner! Tre kvart senare sov Elise… då hade jag försökt natta henne i över två timmar.

Nu sover alla två barnen och hunden har precis nyss, efter upprepade mordhot från mig, lagt sig tillrätta i en fåtölj. Jag själv har ätit kesella som jag mixat med hallon och haft i frysen i ett försök att få till lite ”glass” men det var ingen hit direkt. Nu ska jag kanske inte helt oväntat sova! Fan vad jag ska sova!! (Hoppas kan man ju alltid). Fan vad jag ska somna, ligger kanske närmare verkligheten.

Tro det eller ej, men ett styrkepass fick jag till idag i förhoppning att fylla på energikontot lite och jag lyckades! Mellan seten stoppade jag i utspottade nappar, ändrade låt på youtube  och flyttade på hunden. Ja, hon skulle visst också träna visade det sig!

image

Tack alla fina människor som stöttat mig idag! Jag är så himla glad att ni finns!!

 

10 thoughts on “Tacksam och toktrött

  1. Det där låter ju inte som bästa dagen på planeten. Nej, glöm den och jobba på en bättre imorgon. Och SOV kvinna. Säg till Tilia att sova!
    Har du ingen bärsele som hon kan sitta i så att du får något gjort? Och jag skrattade faktiskt lite igenkännande, för vissa dagar är bara katastrof, men jag är nog duktig på att blunda för dem.
    Och du – vad skulle hända om du bara gav upp nattningen när det inte funkar? Inte börja leka med henne, utan helt enkelt bara låta henne vara? Så har vi gjort några (rätt många) gånger och när hon ändå inte får någon uppmärksamhet av oss (vi fortsätter ju med det vi höll på med) så har hon slutligen somnat. Ibland är liksom inte maratonnattningar riktigt värt besväret tycker jag.

  2. Du är helt fantastisk! Med dina förutsättningar (i princip noll sömn) verkar du verkligen ha lyckats göra det mesta av dagen, jag är imponerad!

    Och styrkepass på hemmagolvet är inte alls att förkasta! 🙂 heja!

  3. Livet som tvåbarnsmamma är inte så lätt alla gånger, men det mesta löser sig till slut. Vilka underbara vänner du har som kommer till undsättning när det behövs. Man behöver inte många vänner när de är så bra! Jag tänkte också fråga om bärsele eller sjal. Med bebis fast på magen så får man ju i alla fall två händer fria och kan göra lite mer än med en arm. När jag ska natta och har båda barnen själv, så sitter jag i M:s säng och läser samtidigt som jag ammar F. Sist så somnade F men inte M, så då lade jag honom i hennes fotände på sängen så att jag kunde lägga mig bredvid M som vanligt. Då somnade hon som vanligt och jag kunde plocka med mig lillebror när jag gick ut. Alla sätt är bra utom de dåliga 😉 Och ja, om du inte redan visste det så är 1 månaders bebisar jättebra på att styra sina föräldrar!

  4. Ohhh en påfrestande dag minsann, men skönt att det går bra att lämna då hon ser fröken. Samt hehe, vad bekymrad fina vovven ska ha blivit då du bara gick iväg, men så glad då du kom tillbaka kan jag tro =D. Är det bra med henne nu, inte kräkts mera???

    Skönt att du fått hjälp, så rart av dem att komma och ställa upp

    Hoppas innerligt att du får sova gottit inatt
    kramar

  5. Hej! Fick ett tips av en vän att jag skulle läsa ”militärmammans” blogg för den var både välskriven o rolig! Letade upp dig o insåg efter lite läsning att vi snackade oss igenom en hel middag på höstens nätverkskonferens! Vilket var mkt trevligt! Superkul att hittat din blogg o se vilka fina flickor du har! Härligt att höra att förlossning nr 2 blev en så mkt bättre upplevelse än den första. Här blev det en liten kille till! Några veckor äldre än din lilla! Kommer definitivt fortsätta läsa din blogg! Har oxå lagt barnen själv ikväll då mannen är borta resten av veckan, lite skönt att det finns fler som upplever samma sak som man själv!
    Ha det bäst!
    Kramar Anna, ”militärmamma i Småland”

    • Men vad roligt att du har hittat hit, Anna! Hej!! =) Det var en trevlig middag det där. Världen är allt bra liten! Och så roligt att Småland har hittat till min blogg. Grattis till killen! Hoppas jag får höra mer av dig framöver om du nu vill fortsätta läsa bloggen. Stor kram och tack för kommentaren!

  6. Lite vanligt vardagstrassel och stress här ja 😉 Tänk vad man ändå fogar sig men i bland funderar jag på vems liv jag lever. De andras och deras viljors känns det som emellanåt. Plötsligt kommer jag att minnas alla gånger då jag försökte slippa få den sällan tysta bebisen att börja skrika och därför burit den stora med den lilla uppselad på magen. Inte det mest optimala ergonomiskt när man har en rygg som ska palla den stora i många många år till, men det kändes bra då. Det stod mellan förståndet och ryggen just då.

  7. Det är underbart fantastiskt jättehärlig att läsa din blogg! Någon som skriver som det faktiskt kan vara ibland. Att läsa om en morsa som inte alltid tycker alltid är härligt och rosenrosa. Jag känner med dig i tuffa situationer, har två grabbar med 13 månaders mellanrum. Nu 1,5 och 2,5 år. Det blir lugnare, det övergår snart till slagsmål istället 😉 säger jag med glimten ögat. Det är en tuff tid, men tack och lov får man mycket tillbaka. Jag imponeras av din envishet och dina starka vilja att det ska gå. Du är tuff tjejen, och det kommer man långt på!

    • Oj, det var tätt mellan dina grabbar, vad härligt! Ja, här skriver jag brutalt ärligt om min vardag. Det finns tillräckligt med rosa-fluffiga hitte-på-bloggar, tycker jag! Kul att du gillar den! Tack!!

  8. Ännu en gång… Känns igen, känns igen!
    Det där med nattningarna själv med två barn e inget skoj! Bävar varje kväll hur det ska bli!

Lämna ett svar till Caroline Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *