Kuckeliku, klockan är sju, jag har varit vaken i 40 minuter nu! Jag fullkomligt älskar tidiga helg-morgnar!

Hela veckan har jag varit lite sådär halv-seg på morgnarna och legat kvar till halv sju för att invänta ljuset, som ett mått på hur tidigt man kan gå upp. Typ. Det är helt enkelt ljusare på helgerna! Eller så ser jag ljusare på helgerna?

Militärbebisen vaknade samtidigt som jag. Så fort jag reste mig upp började den sparka. Den övergick ganska snabbt till att slå volter och öva tacklingar. Jo, jag tackar. Vad gömmer sig där inne egentligen? En gymnast eller hockeyspelare kanske?

För övrigt gillar jag inte att säga den åt militärbebisen. Känns så ovärdigt. När vi pratar om militärbebisen säger jag och militärpappan alltid han. För att när vi var på ultraljudet i vecka 18 tyckte både jag och militärpappan att det mest liknade en kille. Vi såg inga könsdelar eller så om ni trodde det. Nej, vi tog det på ansiktet! Så trovärdiga är vi. Men vad gör man inte för att skapa lite mer tillhörighet och vi-känsla i den blivande familjen..? ”Dessutom, tillade militärpappan, så är jag sonarexpert”. Sen att han letar efter minor på havets botten med samma utrustning som de letar efter en bebis i min mage, kan ju jag tycka är lite läskigt, men ändå!

Ska väl strutta iväg till bageriet och köpa lite nybakade frallor. Mums! Om ett par timmar kommer vacker-bästis och hämtar mig. Vi ska åka till landet och gå långpromenad vildhundarna. Vackraste hunden kan behöva springa av sig lite, i förebyggande syfte. Ikväll ska vi fira blivande övermormor och jag ska laga maten.

En späckad dag helt enkelt. Och såna gillar jag! Mycket!