Utmaningen: Andra veckan (graviditetsvecka 35)

Andra veckan har passerat och den har varit en utmaning som heter Duga, för mig. Jag har haft sinnessjukt ont av plötsligt uppkommen foglossning och knappt kunnat röra mig utan att jämra mig, klaga eller skrika rakt ut. Det här kan ju helt enkelt inte vara vettigt! Ibland blir det så uppenbart för mig varför just kvinnor är dem som bär på barnet när familjen ska utökas…

Känsla: Min barnmorska säger att jag inte ska gå i trappor, inte bära på mitt barn eller annat som väger något, inte stressa någonstans och bara ta korta, korta steg. Låter ju precis som mig – fast helt tvärt om(!) Eftersom det ”bara” handlar om hormoner och jag tydligen inte kan förstöra kroppen framöver genom att röra mig nu, startade jag med inställningen att det bara var smärta. Och smärta, det är ju en högre form av njutning, ni vet. Och jag står ut med den smärtan under själva träningspasset men att det sedan gör ont i flera dagar och nätter efteråt och bara av att finnas till och ligga blick stilla, det är en större utmaning. Och definitivt inte värt det!

Träning: Så nu har jag tokvilat hela veckan. Inte rört mig en endaste meter mer än absolut nödvändigt. Det har varit tråkigt, ledsamt, svårt och känts meningslöst. Och jag har fortfarande ONT! Ja, så är det med det.

Kost: Istället har jag varit bättre med kosten i veckan och mina middagar har verkligen varit riktigt, riktigt bra. Skönt! Jag har ätit godis eller annat onyttigt två gånger denna vecka, som jag satt upp som mål med veckan.

Mål inför nästa vecka: Variera konditionsträningen och göra annat än att bara promenera som sliter mycket på min kropp samt att bara äta godis eller annat onyttigt två dagar. Vi kör på samma igen och ser om det funkar för kroppen.

Idag blev det kryddiga färsbiffar och bulgursallad med kronärtskocka till middag. Jag älskar det! Nyttigt, enkelt och otroligt gott!

7 thoughts on “Utmaningen: Andra veckan (graviditetsvecka 35)

  1. Vill bara säga var rädd om dig fick min dotter för snart 1 årsedan och har precis sedan ca 4 månader kommit tillbaka till ett normaltliv men det är inte som det var innan jag blev gravid, har fortfarande smärta och känningar vid nästan allt. Fick kraftig foglossning tidigt kunde inte gå stå eller ligga utan kraftig smärta mina sista två månader gjorde jag inget, jag menar inget höll allvarligt på att bli galen. Gick från flera timmars promenad med hundarna till inget. Nu kommer jag till det värsta foglossningarna försvann inte för att jag fött det var inte så dåligt som precis innan men inte mycket bättra gick min första riktiga promenad igen när dottern var 4 månader. Så jag vill bara säga var rädd om dig nu du ska använda kroppen även efter förlossningen.

    • Ja, det var ju detta jag befarade och därför frågade BM och läkare om. För jag vill ju verkligen komma igång så fort som möjligt igen efter FL och såklart inte ha ont, om det är möjligt. De menar att jag inte på ngt sätt kan påverka det eftersom det rör sig om hormoner och det oftast inte släpper förrän man slutar att amma. Jag var extra tydlig och frågade flera gånger så om jag går tills jag typ dör av smärta varje dag så påverkar det precis lika lite som om jag lägger mig stilla från nu tills födseln. Det påstår dem.
      Själv känner jag att det känns som ett märkligt svar och har därför valt att totalvila hela veckan. Känns bättre nu, men inte bra. Har ju fortf ont konstant.
      Drygt att det tog så lång tid för dig att bli av med det värsta. Hoppas du mår bra nu?! Tack för omtanken!

      • då vill jag bara tillägga att jag blev såååå mycket bättre när jag sluta amma men inte bra absolut inte. Nu när man inte är allmänt dålig av graviditete också kan jag bara säga vila gör väldigt gott för hur jag mår. Jag satsar på ca 4-5 dagar i veckan träning kör jag på 7 så blir jag bara värre och värre( nu har jag räknat in promenader i träning). så jag tror faktiskt att vila hjälper.

  2. Jag kan verkligen inte ens föreställa mig smärtan och jag lovar banne mig att inte klaga igen. Eller ja, när jag får värkar kommer jag att klaga – för jag är inte speciellt smärttålig. Aj aj aj. Men tills dess ska jag minnas hur jäkla bra jag har det!

    Nu blir jag ju nyfiken – vad tänkte du köpa för kamera och vad blir det kanske istället? Fast framförallt är jag imponerad. Inte en sportslig att jag hade gått därifrån UTAN en kamera när jag väl bestämt mig. Tålamod? Nu är du ju faktiskt ett helt år äldre än mig, så det är väl kanske okej då att du inte ger dig in i twittervärlden. Fast jag tror den är rätt fascinerande.

  3. ett tips är att uppsöka en person som är duktig på akupunktur, och då en person som är utbildad i det ordentligt.. (enligt en gammal klasskompis så ska nålarna INTE skruvas in.. -nog för att det hjälpte mig ändå även om det inte var en höjdarupplevelse)
    men akupunktur hjälpte mig enormt 4mån efter Elvins förlossning, hade såååå ont att jag inte kunde gå, inte stödja på vänsterbenet osv.. var jag ute och rörde på mig i någon lr flera timmar på dagen så hade jag STORA svårigheter att ens gå på kvällen -för att inte tala om natten om jag behövde gå på toa.. fick stötta mig utmed väggarna gråtandes av smärta..
    så till slut fick jag nog och uppsökte en sjukgymnast som genast gav mig akupunktur vilket hjälpte!!
    dock har jag alltid problem vid mens, men absolut inte så då och under graviditeterna…
    pust!”

    tur att du bara förhoppningsvis har 5v kvar bara!!! :)))

  4. Tråkigt att du fått sån grym foglossning! Kan bara säga att jag lider med dig och VET HUR DET KÄNNS!!!
    Får nu hoppas att bebisen i magen vänt på sig och att sista tiden går fort för dig!
    Hoppas du får en fin dag!
    Med vänlig hälsning, sofie

Lämna ett svar till lotta Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *