Yoga från början

IMG_20150216_225131

Jag har märkt att mina inlägg om yoga på både Instagram och här på bloggen har väckt ett stort intresse och jag tror att det beror på att jag är nybörjare. Många av de olika yogisarna som finns att följa har kommit så långt, sådär så det nästan känns lite ouppnåeligt och jag tänker att jag där har hittat ett tomrum att fylla.

Så, häng med på min yogaresa och låt dig inspireras liksom jag inspireras!

Att jag ens började tycka om yoga är för mig högst underligt, jag har testat flera gånger och verkligen känt varje gång att det inte är något för mig. För många år sedan gav jag poweryoga ett försök men blev stressad av att andas och var lugn i mig själv samtidigt som allt gick i ett hiskeligt tempo. När jag var gravid gick jag på gravidyoga och där var fokuset så lugnt att jag istället somnade varje gång, mitt under passet och höll på riktigt på att tråka ihjäl mig! Det slutade med att jag valde att inte gå dit mer alls. Jag har provat yoga vid flertalet tillfällen och vad alla heter har jag inte en aning om!

Den här gången kom yogan som en fortsättning på min mentala träning och på inrådan från min sjukgymnast. Och så passade det väl i tiden, jag var mogen för det och yogan fick en plats i mitt liv. Jag tränar efter ett program i mental träning och avslappning och det har hjälpt mig att hitta min andning och lugnet inom mig på en annan nivå än tidigare. Jag har även pysslat med mental träning och avslappning i perioder så länge jag kan minnas, men inte kontinuerligt på samma vis som nu. Jag har stor användning av min andningsteknik och mitt lugn som den mentala träningen ger mig, i min yoga och vice versa!

Nu längtar jag efter mina pass på min yogamatta, att få gå in i mig själv och stänga allt annat ute. Jag längtar efter känslan när jag andas mig igenom en asana som är lagom utmanande för mig och känslan av att jag gör dagliga framsteg i både andning, avslappning och rörelser. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *