Jag och mina färgglada tights

Våren har kommit till Karlskrona och visst blir man glad?! Alla runt omkring en ser plötsligt lyckligare ut, främlingar ler åt varandra på gatan, folk kallpratar om det vackra vädret och livet blir så mycket mer fantastiskt när våren tittar fram!

En annan bra sak med våren är alla tunna färgglada träningskläder man kan plocka fram. Som ni vet har jag en fallenhet för fina löpartights, såna man blir glad av.  Möjligen blir man även snabb och stark?!

image

Man kan läsa i olika tester om vilka löpartights som är bra och för mig handlar det oftast om att de ska sitta bra, stanna på plats så att säga. Eftersom jag ofta inte bara springer utan även gärna står på händer mitt under löprundan är det här med passform viktigt.

image

Mina löpartights är från massa olika märken och än har jag ingen absolut favorit i träningsgarderoben utan väljer oftast efter känsla och humör. Om jag någon dag känner mig trött och långsam kan det kännas motigt att dra på sig sina snabbaste byxor men ibland är det just det som behövs för att få den där extra sparken i baken, tycker jag.

Under de kallaste månaderna när jag löptränar och när jag cyklar till och från jobbet är mina fodrade löpartights trogna vänner. Det är så skönt att bara behöva dra på sig ett par byxor och veta att jag håller mig tillräckligt varm och att vinden håller sig borta. Mina vinterlöpartights kan vara ett av mina bästa köp som den Karlskronabo jag är, då det alltid blåser från något håll här…

image

De här tightsen är mina snabbaste. De är tunna och är lågt skurna i midjan men sitter som en smäck på benen. Dessutom är de sjukt snygga och lite glansiga i materialet! Jag hade de bland annat när jag sprang Skolmästerskapet i höstas, ett tillfälle då det är extra viktigt att klä sig snabb!

Jag kikar lite på nätet för att se vilka nya byxor som ska få flytta hem till mig. Det finns så många fina! Massvis med såna där färgglada tights på exempelvis Zalando. Såna man blir både lycklig och snabb i!

 

En helg i Stockholm väntar

Idag åkte den fram, vårjackan. Frågan är om man vågar hänga ner vinterkappan i klädkammaren eller om det för jävlighetens skull blir tok-kallt och snö igen då?! Men så mycket lättare man känner sig med tunnare kläder på sig, mer rörlig och fri!

image

Just det, jag klippte mig häromdagen och denna gång lät jag håret bli kort igen. Denna frisyr är mycket enklare att hålla snygg än den page jag försökte mig på sist. Lite ljusa slingor lättar upp framtill men de syns inte på bilden här.

image

Idag lunchade vi på Parken i Hoglands park och där serverades kycklingfilé med ädelostsås och sötpotatis. Jag bad om att slippa sötpotatisen och kunde istället komplettera med den fina salladsbuffén de erbjöd. Massa godsaker, bland annat en vitkålssallad som var mycket fin!

Denna arbetsvecka består mest av möten och jag kan bli lite tokig på att behöva sitta stilla så mycket flera dagar i sträck. Men! Jag är ledig på fredag och åker till Stockholm för att delta i Blogger Boot Camp och det ska bli så himla roligt! Det är ett träningsevent dit jag som träningsbloggare fick möjlighet att köpa biljett före det att de släpptes för ”allmänheten” och jag hade tur som lyckades knipa åt mig en plats på nyårsdagen, så jag har länge vetat om att denna helg skulle komma. Kul!

Jag känner inte direkt någon annan som ska dit men känner till några andra träningsbloggare och tränande tjejer som jag sett på listan som deltagare. Oavsett så ska det bli kul att komma iväg, träna med andra, träffa massa nytt folk, träna för fantastiska inspiratörer och bara ha mig själv att förhålla mig till en hel helg!

Givetvis kommer jag att blogga om spektaklet! 

Om att sticka in träning

image

Den här veckan är väldigt tihgt med fulltecknad kalender för min del. Jag gillar att ha fullt upp och märker samtidigt att ju mer jag har att prestera desto mer frihet och spelrymme behöver jag för att kunna vara på topp. Just här är träningen en väldigt viktig del för mig, en tid där jag kopplar bort allt annat och bara fokuserar på mig själv, tröttar ut mig kroppsligt och kommer ut starkare och piggare på andra sidan.

Den här veckan har det visat sig att det kan bli en klurighet i sig att ens få till ett endaste träningspass – och det stressar mig!

Plötsligt såg jag en lucka och fick en spark i röven av Bästa kollegan och tio minuter senare var löparkläderna på. Det fick bli en kortare löprunda och ett par styrkeövningar i parken utanför jobbet. Härligt! Imorgon simmar jag i ottan och vilar på torsdag. I helgen är vi bortresta utan barnen och då hittar jag nya luckor till träning. Kanske lyckas jag locka med mig självaste Militärpappan på en löprunda?! Det borde ju gå, åtminstone om jag tar en boll med mig. En medicinboll!

image

En halv ansträngning

image

Ni kanske undrar varför jag ser ut som en joker med halva ansiktet rött och halva vitt? Svaret är att jag har sprungit en timme och då blir jag såhär! Idag syntes det mer än vanligt så jag tog en bild. Har hört att det kan vara något som kallas Harlequin syndrom, med störta sannolikt ofarligt för mig eftersom jag upptäckte det första gången för tolv år sedan. Och lever än.

En timmes löpning med två killar från jobbet blev det i alla fall. Tungt idag men runt kom vi och friska havsluftsvindar gav oss ny energi längst vägen. Härligt!

Tillbakablick

I höstas hade jag ett samarbete med Special K där jag satte upp mål med min träning som jag strävade efter. Målen handlade om att kunna springa en mil på en viss tid och att träna på min crawlteknik för att kunna simma snabbare.

Jag gick en kurs i löpstegsteknik som fick mig att ändra delar i mitt löpsteg och även om det tar lång tid att träna in så känner jag att det ger resultat över tiden. Jag sprang ett lopp i oktober med lyckat resultat. Simningen blev jag också snabbare på och framförallt har jag haft roligt, vilket är väldigt viktigt för mig!

Det har varit ett intressant samarbete med Special K och peppande att träna mot mer kortsiktiga mål än jag vanligtvis gör. Jag kommer definitivt att sätta upp fler konkreta delmål längs min väg för att lättare kunna mäta mina framsteg framöver!

image

Radioprat om tjejtätt swimrun

Mitt i banan

Igår var jag och arrangören av Kustjagaren, Stefan Åsman, hos SR P4 Blekinge och pratade om Kustjagaren 2014. I år har han nästan dubblat antalet deltagare och startplatserna sålde slut på fyra timmar! Tur jag hann knipa en!

Det är hela 23 damlag anmälda i år och strax över 50 mixlag, vilket gör Kustjagaren till ett tjejtätt swimrunlopp. Jätteroligt, tycker jag, som tydligen i mitt lyckorus strax efter mållinjen under förra årets Kustjagaren uppmanat fler tjejer att utmana mig. Jag minns att jag sa att min prestation bara bevisar att vilken småbarnsmorsa som helst fixar ett Kustjagaren med lite träning i kroppen!

Vill du lyssna på gårdagens radioprat så kan du trycka HÄR. Då kommer hela Morgonens program upp. Vi pratar mellan 2.14 – 2.29, 

Om att lyssna till när kroppen vill ha mer

image

Idag hade jag vila inplanerat men kände mig både stark och pigg så jag körde ett simpass innan afterworken. 1500 meter crawl blev det med lite olika teknikfokus varje 250-metare. Jag kände mig rätt snabb i vattnet idag om än något trött i axlarna efter vad veckan har bjudit på i träningsväg.

Jag brukar understryka vikten av att lyssna på sin kropp för att undvika skador, sjukdom och motivationsdippar och likväl att låta kroppen vila när den behöver så tycker jag inte man ska vara rädd för att lägga in en extra växel de gånger kroppen talar för det!

Huvudsaken är att du äter tillräckligt så kroppen får en ärlig chans till energipåfyllad! Våga lita på din kropps signaler – det är du själv som känner den bäst!

Hel höft och andra plats

Idag var det alltså dags för Skolmästerskapet i terränglöpning. Jag satte som mål för några månader sedan att springa dessa 9,7 km på 51 minuter. Förutsättningarna då var att jag var frisk och dessutom visste jag inte hur banan såg ut. Jag sprang Blodomloppet 10 km i maj på strax under 51 minuter och det var det jag utgick från när jag satte mitt nya mål.

Tyvärr har jag inte kunnat träna löpning som jag önskat och planerat då min höft och fot strulat i omgångar och det absolut viktigaste för mig är att få vara frisk och hel. Då gäller det att omplanera och träna alternativt, vilket jag har gjort. Dock ska man komma ihåg att man blir bra på det man tränar och jag blir sällan väldigt mycket bättre löpare av att simma 5000 meter i veckan…

image

Jag fick ett par fina löpartights i pris!

Jag bestämde mig för att springa mitt eget lopp idag. Jag skulle ta det försiktigt och bryta om jag fick ont och samtidigt ville jag ju göra mitt bästa. Det gick bra och både planen och kroppen höll! Fruktansvärt backig bana och som de flesta vet är just backar min svaghet (och alltså det jag måste träna mer på). Jag höll, som vanligt, ett jämnt tempo hela banan och det var ett ganska behagligt sådant. Jag skulle inte orkat snacka oavbrutet men kände mig ändå ganska oberörd förutom i de mest extrema backar då det mer kändes, och lät, som att jag hade grav astma.

Jag sprang i mål på någonstans över 52 minuter och det räckte till en andraplats i damklassen, som för en gångs skull hade ett acceptabelt antal deltagare. Jag var inte dödstrött och hade nog med facit i hand kunna öka grundtempot en del men är nöjd med min insats och lycklig över att höften inte gjorde sig tillkänna alls! Foten känns ungefär som igår dock, känns varm inifrån och värker lite. Vi får se hur det artar sig.

Men hey! Min höft! Den är hel!!

Träning istället för stress

image

Förra veckans tok-stress är över och för första gången på elva dagar tränade jag igår. Galet!

Det blev cirkelträning med kadetterna, alltid lika roligt! Man behöver ju inte tröttna på sina egna träningspass när det finns fyrtio kadetter som bjuder på allsidig träning, menar jag. Jag fick dock hoppa över några maxlöpningsgrenar runt koner mot slutet. Jag är rädd om min höft!

Faktum är att jag även är lite rädd för min höft. Jag har ont i höften nu igen men en annan slags smärta och den gör inte ont i samma rörelse som innan och mer neråt låret hela vägen ner mot knät. Ibland tror jag att jag misstar mig och att det rör sig om mensvärk och allt oftare funderar jag över om det är ett mentalt tilstånd där jag av rädsla för att få ont inbillar mig att jag har ont?!

Hur eller hur så är det Skolmästerskap i terränglöpning imorgon och det är där jag satt upp ett mål att springa på en viss tid. Den tiden är inte väldigt aktuell längre, men såklart ska jag springa och göra mitt bästa! Huvudsaken är att jag håller mig hel och inte får ont. Banan är backig som få men det ska bli roligt att få lite sällskap i spåret med nummerlapp på magen, vätskekontroll och där någon annan håller koll på tiden.

Själv ska jag bara springa och försöka njuta av hösten!

Det var två år sedan jag var med på Skolmästerskapen sist, då som gravid i vecka 23. Så jag lufsade mest runt då genom att varva jogg med promenad.  HÄR kan du läsa om det. Oavsett tycker jag det är viktigt att som lärare visa engagemang och delta i kadetternas utbildning.

Det vore på sin plats att fler gör det!

Om att ta tillfället i akt

Denna vecka håller jag till i skogen utanför Stockholm där jag utbildar i UGL. Utbildningsveckor som denna är mycket speciella och vi jobbar nästan dygnet runt. Tiden till träning blir därför mycket knapp. Dessutom äter jag mat i en matsal och kan således inte själv välja min mat på samma sätt som jag är van vid.

Det gäller att se möjligheterna och ta tillvara på tid och tillfällen, annars är det lätt att slappa ihop fullständigt och bara se omöjligheter och problem. Inte en chans att jag skulle tillåta mig själv bli helt förslappad och gå miste om en hel träningsvecka bara för att det visade sig omständigare än vanligt att planera!

Jag vet aldrig i förväg när dagen är slut men jag vet när den börjar. Säkrast är alltså att träna före frukost, tidigt som attan! Ibland blir träningen därför inte så lång som jag skulle önskat men all träning som blir av är bra träning!
image
Idag blev det morgonjogg i kolsvarta omgivningar och imorgon står gymträning på schemat! Hoppas på mer lyse där!