Efter första simträningen på väldigt länge konstaterar jag fyra saker:
1. Jag behöver införskaffa mig en baddräkt. En på tok för stor bikini är inte ett lämpligt plagg att bära vid denna typ av träning.
2. Det är underskattande jobbigt att simma.
3. Simglasögon bör ha ofärgat glas. I alla fall för oss som egentligen skulle simmat med linser under.
4. Man är förskräckligt ful efter simning alltså! Verkligen.
Tretton veckor har gått sedan senaste mätningen och fyrtio veckor sedan förlossningen. Nästan tio månader. Vad har hänt?
Mått:
Midja: Sedan senaste mätningen för 13 v sedan: – 3,5 cm (Sedan förlossningen – 22 cm)
Rumpa: Sedan senaste mätningen för 13 v sedan: – 5 cm (Sedan förlossningen – 21,5 cm)
Lår: Sedan senaste mätningen för 13 v sedan: – 2 cm (Sedan förlossningen – 9 cm)
Arm: Sedan senaste mätningen för 13 v sedan: – 0,5 cm (Sedan förlossningen – 4,3 cm)
Vikt:
Sedan senaste mätningen för 13 v sedan: – 3,9 kg (Sedan strax innan förlossning totalt – 32 kg)
Jag gick upp trettio kilo under graviditeten och har nu alltså gått ner ytterligare två. Mer finns att ta av och fler muskler behövs. Om drygt två månader är det ett år sedan Tilia föddes och då ska ni få lite bilder med. I och med min satsning mot Kustjagaren kommer min träning se lite annorlunda ut och vissa justeringar i kosten ger förhoppningsvis önskade resultat.
Det ska bli spännande att de vad jag lyckas åstadkomma till dess! #Aspepp!!
Det här med pannbensträning fick en ny innebörd för mig när jag hittade detta klipp.
Vilka härliga killar, alltså!
Tack för all pepp och alla fina kommentarer jag fått under dagen efter att jag publicerat före- och efterbilder på Militärmammans Facebooksida! Nu var det lite av misstag att de hamnade där, eller i alla fall att det blev så synligt, men det förde med sig en hel del bra saker, som nya läsare, fina kommentarer och flera som vill veta hur jag gått tillväga. Därför ska jag nu svara på det här. Jag är ju inte ”klar”med kroppen ännu och därför känns det lite märkligt att skriva om ”mitt recept”. Samtidigt som jag känner stolthet och glädje över att lyckats nå såhär långt på så pass ”kort” tid så har jag en bra bit kvar innan jag känner mig nöjd.
Det är väldigt roligt att jag kan inspirera andra att på ett sunt sätt bli av med sina extrakilon och bara det gör det värt att de som vill kan se bilder på mig nästan utan kläder!
För er som inte vet har jag två barn, Elise 2 år och Tilia 8 månader, det är 20 månaders mellanrum mellan flickorna. Innan jag blev gravid med Elise var jag i mitt livs form på det sätt att jag var snabb, smal och kunde springa långt. Jag tränade långt in i den första graviditeten, tävlade t ex i ett motionstriathlon på jobbet i graviditetsvecka 31, men fick havandeskapsförgiftning och åkte in och ut på sjukhus för att de sista veckorna bli inlagd med sträng vila. Jag åt ungefär som innan jag blev gravid, alltså ganska så allsidigt och som de flesta men gick upp 30 kg under dessa nio månader. Och som jag hatade det! En svår förlossning och många komplikationer senare var jag trots allt igång ganska så snabbt och började med barnvagnspromenader och styrka med kroppsvikt som motstånd, efter inrådan från Lofsan. Efter ett halvår anlitade jag en Personlig Tränare på gymmet och lyckades totalt gå ner 25 kg innan jag blev gravid igen när Elise var 10 månader. Min kropp förändrades på det sätt att jag i och för sig vägde fem kilo mer än innan graviditeten och var inte längre lika smal och snabb men däremot mycket starkare och med med muskler än innan. En kropp som passade mig bättre!
Graviditet nummer ett i vecka 31. Målgång motionstriathlon!
Ett år senare. En månad innan jag blev gravid igen.
Andra graviditeten åt jag, såklart med vissa undantag, väldigt bra och tränade i princip till samma dag jag födde Tilia. Trots detta gick jag åter igen upp 30 kg! Mycket frustrerande men jag kände att jag trots allt gjorde mitt bästa. Det blev min drömförlossning och redan dagen efter kunde jag knipsa av strålen när jag kissade, kändes helt otroligt! När Tilia var två dagar gick jag min första barnvagnspromenad på 45 minuter och sedan var jag igång!
Ni hittar all min träning under fliken ”Träningsdagbok” högst upp i bloggen.
BF+10 och jag vägde nästan hundra pannor…
Med trettio kilos viktuppgång hade jag en del att ta tag i och jag var tidigt i graviditeten fullt beslutsam om att jag skulle lyckas. Jag har alltid varit intresserad av träning och kost och slukade all information jag kom åt. Jag sparade alla bra artiklar och blogginlägg på min dator så jag enkelt skulle kunna ta fram och titta på om jag kände mig vilsen. Lofsan har jag följt nästan från start och hon är den som avsevärt satt mest prägel på min träning idag. Jag älskar hennes sunda tänk, tydliga förklaringar och ärliga rättframhet! Hon har en stor del i att jag lyckats ta mig såhär långt. Hon och alla underbart peppande och opretentiösa brudar i Lofsans challenge på Facebook!
Mina trettio kilo har jag gått ner på ett sunt, balanserat och hållbart sätt. Inga radikala dieter, ingen viktklubb och ingen hets. Jag har varken ätit proteinpulver eller dragit in på kolhydrater efter lunch. Min framgång har legat i framförallt tre saker:
Bra kostval, mycket och varierad träning samt ett tjockt pannben!
Jag listar nedan de saker jag valt att fokusera på inom de olika områdena: Kost, träning och så den mentala biten, pannben! På ett ungefär har det sett ut såhär:
KOST:
- Jag äter sex mål mat per dag. Frukost, mellis, lunch, mellis, middag och kvällsmat. (Jag gör veckomatsedel och veckohandlar).
- Dricker minst två liter vatten per dag. (Ser till att alltid ta ett extra glas per måltid för att säkerställa att jag får i mig det jag ska)
- Till varje mål äter jag mycket protein. (Ökar enkelt genom att t ex blanda ut yoggin med kesella, ha i en extra äggvita i någon smet eller äta kesella till sås)
- Jag äter kolhydrater till alla mål men i stort sett aldrig bröd, pasta, potatis eller ris utan mest quinoa och kamutvete. (Koka med lite buljong och det blir supergott! Mer protein och långsammare kolhydrater),
- Jag tillåter mig att äta godis eller annat onyttigt fredag och lördag kväll. (Jag håller mig till kvällarna och äter i begränsad mängd. Jag slutar när jag är nöjd, inte när jag nästan spyr).
- Jag ser till att det alltid finns följande hemma för att undvika panik-intag av mat: Kyl: Ägg, Kesella 1%, Keso, Äpplen samt babyspenat . Frys: Hallon, Kycklingfilé, Wokgrönsaker och Nötfärs. Skafferi: Nötter, Quinoa och Kardemumma.
TRÄNING:
- 3-4 Styrkepass i veckan al’a Lofsan. Det vill säga mest superset- och trisetövningar i blockform med pulshöjare. (Lägger upp nya pass inför varje träning på gymmet och älskar det! Tränar ganska ofta hemma. Många av mina pass hittar ni under flikarna Träning eller Träna hemma).
- 1-3 Löppass i veckan. (Oftast runt 40-60 min i lite värre än behagligt tempo eller fartlek).
- Powerwalks med hunden eller vagnen eller båda två ca 3 gånger i veckan. (40-90 min).
- Plankan så ofta jag har energi och kommer ihåg. (Blir ett par gånger i veckan utöver dem jag kör i styrketräningen).
PANNBEN:
- Jag ska klara det! Inga tvivel.
- Det som inte dödar – härdar!
- Jag har fotat mig själv med jämna mellanrum för att kunna se skillnad med ögat.
- Jag har vägt mig till en början en gång i veckan vid samma tidpunkt och senare en gång i månaden då jag märker att min kropp samlar på sig en hel del vatten beroende på var i menstruationscykeln jag befinner mig.
- Jag har mätt mig med hjälp av måttband.
- Jag har inte haft några förbud. Med det menar jag inte att jag tillåtit mig att ge vika för att jag vill ha choklad. Jag har för det mesta lyckats stå emot. Är det något utöver det vanliga och jag känner att jag bara måste ha t ex choklad, ja då har jag ätit det och så kommit igen dagen efter. Men det kan inte hända särskilt ofta, som ni förstår.
- Jag hänger mycket inne på Lofsans challenge och låter mig inspireras!
- Jag har startat en träningsgrupp för mammor i Karlskrona och har snabbt växt till ca 130 medlemmar! Där håller jag ungefär ett pass i veckan.
- Jag läser många bra och inspirerande bloggar.
- Jag har blivit Mamma/Baby-instruktör på Lok&Motion, Karlskronas ledande träningscenter.
- Jag tränar ofta tillsammans med en vän och springer eller PW:ar med hunden.
- Jag kör min egen grej. Jag känner mig själv och min kropp och vet vad som fungerar för mig och vad jag mår bra av. Jag lyssnar inte på folk som höjer ett varningens finger för att de tycker att något som jag gör är fel, om det inte är från en person som jag vet är fullt medveten och kompetent.
- ”Ihärdighet är det som skiljer de som lyckas från dem som misslyckas” (Lofsan)
- Jag lyssnar på min kropp och sätter hälsan framför allt!
Som ni märker är det inget hemligt super-recept som döljer sig bakom min framgång att bli av med de 30 kg som den senaste graviditeten gav mig. Kan jag så kan du! Mitt mål är att komma i mitt livs form och där är jag nog inte ännu, även om jag är starkare än någonsin! Jag vill tighta till kroppen ytterligare, bygga fler muskler, tappa mer fett och forma framförallt mina ben. Jag kommer att fortsätta med ungefär samma upplägg eftersom det gett mig framgång hittills och ändra i mina vanor först när kroppen slutar att utvecklas åt det håll jag önskar.
Därför känns det extra skönt att ännu inte behövt ta till kort som att rensa bort fler kolhydrater eller noggrant räkna energiintag ofta. Jag kommer kanske behöva dem nu mot slutet, vem vet?!
Nej, Hörni! Det här håller inte längre. Sedan en vecka tillbaka är min kosthållning mer eller mindre (ur min vinkel sett) smärre katastrofal! Militärpappan bakar tusen bröd och jag smakar, mellis har jag inte stoppat i mig på jag vet inte när, jag hoppar över fler luncher än jag borde och äter om inte godis, men kakor eller annat sött typ varje dag.
Jag vet, ibland faller man in i träsk och vissa träsk är svåra att ta sig ur. Jag har inte haft någon panik över det faktum att jag uppenbarligen kommit in i något av en ond cirkel vad det gäller kosten utan mer snurrat med i cirkeln och tillåtit mig att äta det jag velat. Men det här håller ju inte i längden, det fattar ju vem som helst! Fortsätter jag såhär så blir jag ju tjock igen och det är inget alternativ. Inget alternativ.
Så, nu ska jag ut ur träsket och vidare ut på ängarna. Jag ska ju bygga muskler och då behövs varken päronbiskvier, kanelbullar eller smågodis – det är ett som är säkert! Snarare kesella, spenat och kycklingfilé. Mums!
Och det här taggar mig:
Nu tänker inte jag sätta förbud mot socker under en period för jag vill verkligen ha mitt godis på fredag och lördag kväll. För mig funkar det fint att bara äta det då och att göra bra val resten av tiden. Vi har varit lediga hela familjen en vecka och jag har kommit ur gängorna lite, så för mig handlar det bara om att gå tillbaka till mina vanliga rutiner med kosten och jag ser det inte som någon big deal. För er som är intresserade betyder detta mer ingående:
Sex mål mat per dag; mycket protein, långsamma kolhydrater och mycket grönsaker. Minst två liter vatten om dagen och godis eller annat onyttigt i lagom mängd fredag och lördag kväll.
Jag vet att ni är många som är intresserade av kost och jag ska därför försöka blogga extra mycket om min kost och mina val ett tag framöver. Det kanske kan hjälpa mig med att göra bra val oftare, vem vet?!
Håll i er, för nu kör vi!!
Lite mer såhär tänker jag mig att jag ska se ut. Sen. Ellinor Renström, Vilken fantastisk kropp!
Eller som mina befäl i lumpen skulle sagt (inga namn nämnda): ”Tänk dig henne med lite vapenfett på”
(Bild lånad)
Provade lite byxor i garderoben och hittade visst nästan 20 par som sitter bra och är fina! Hej från hon som inte har några byxor… typ.
Som det kan bli när man jobbat bort 29,7 kg på knappt åtta månader! Och byggt om kroppen, för jag vägde ett par kilo mindre när några av byxorna i högen satt bra sist.
Så lämpligt!
Det skiljer 7 månader mellan bilderna. Den vänstra är tagen några timmar innan Tilia kom till världen och den högra är tagen idag. Det skiljer även 29,3 kg på min kropp, vilket alltså innebär att jag bara har 0,7 kg kvar av dem 30 kg jag gick upp denna graviditet!
Nollkommasju. Känns jävligt bra, måste jag säga! Sen har vi ett par kilo till för att forma ytterligare, men det tar vi sen. NOLKOMMASJU tar vi först.
För ganska längesedan fick jag höra talas om att det kommer att arrangeras en tävling likt ”Från Ö till Ö” här i Karlskrona till sommaren och tyckte att det lät intressant. Det är en patrulltävling där man tävlar i par och med karta som grund tar man sig fram på land och i vatten. Man simmar mellan öar och uddar och springer på väg och i skog, för att ta sig närmsta väg från Torhamnsudde till Karlskrona.
Hur kul låter inte det här då?! Jag bara måste vara med! Vackerbästis och jag har ungefär samma galna inställning till sådana här äventyr så vi bestämde snabbt att vi skulle ställa upp i damklassen och i måndags släpptes biljetterna. En sådan har vi nu. Så jäkla roligt!!
Den sammanlagda sträckan är ca 32 km varav 27 km löpning (11 sträckor) och 4,5 km simning (10 sträckor). Vi har nio månader på oss att träna inför detta och hur det upplägget kommer att se ut vet jag inte ännu, så det får ni kanske ta del av lite längre fram. Det jag däremot vet är att vi ska ställa upp som ett av damlagen och att vi utifrån våra förutsättningar ska prestera vårt allra bästa!
Som ni ser på alla bilder som jag lånat från Kustjagaren.se så är det bara massa killar på bilderna. Det ska det bli ändring på! Ännu finns det platser kvar så om någon av er känner er suga på att knipa en plats, skynda på!
Senast jag registrerade en vägning och mätning var för elva veckor sedan. På ett sätt känns det som att det inte hänt så mycket sedan dess men samtidigt kommer jag plötsligt i nästan alla byxor i garderoben. Nästan alla… Förutom två par och ett par av dem finns inte längre för dem drog jag på mig och när jag satte mig ner sprack dem i rumpan! Den ni!! De andra hade jag när jag var så smal som jag helst inte vill bli igen. Fast å andra sidan vet jag att jag kommer att komma i dem inom en inte alltför lång framtid. Fast med mer muskler i benen och då känns det okej.
Mått:
Midja: Sedan senaste mätningen för 11 v. sedan: – 1,5 cm (Sedan förlossningen – 18,5 cm)
Rumpa: Sedan senaste mätningen för 11 v. sedan: – 2 cm (Sedan förlossningen – 16,5 cm)
Lår: Sedan senaste mätningen för 11 v sedan: – 1 cm (Sedan förlossningen – 7 cm)
Arm: Sedan senaste mätningen för 11 v sedan: + 0,5 cm (Sedan förlossningen – 3,8 cm)
Vikt:
Sedan senaste mätningen för 11 v sedan: – 3,1 kg (Sedan strax innan förlossning totalt – 27,9 kg)
När jag ser det såhär på skärmen så ser jag att det är fantastiska resultat jag uppnått! Jag är så glad över vad min kropp klarar av att gå igenom, för min beslutsamhet och för mitt pannben att aldrig någonsin ge upp! Tänk att jag ännu en gång har visat för mig själv att jag klarar av vad jag företar mig genom att aldrig tvivla på mig själv och på min förmåga!
Inskrivningsvikten på MVC som många hakar upp sig på (jag förstår aldrig varför, vad säger den?) har jag gått förbi för längesedan och har nu bara 2,1 kg kvar till vad jag vägde innan jag blev gravid med Tilia. Det är ju ett delmål. Jag har inget direkt viktmål utan ska bli tightare. Dock kan jag tänka mig att det kommer att hamna på en siffra som är cirka 5 kg ner från idag.
Översta bilden är tagen några timmar innan Tilia kom till världen. Nedre vänstra är från 16 veckor efter förlossning och elva veckor från den nedre högra bilden som är tagen igår. Från magbilden till den nedersta högra bilden skiljer det 27,9 kg!
Ikväll kör jag ett cirkelträningspass intill Lyckåvallen för alla mammor som har lust. Klockan 19.00 kör vi så häng på om du har en timme över!
Jag får ofta frågan av mina vänner, familj och ibland bloggläsare hur jag hinner med allting som jag verkar göra. De flesta syftar till träningen, tänker jag mig, och att få ihop just det med två små barn, en vild hund och en man som arbetar mycket borta.
Svaret stavas: planering, val av livsstil och vilja.
För det första är jag en vän av rutiner och tycker att både jag och mina barn mår bäst av det. Och så är jag en såndär listskrivare. Finns det något mer tillfredsställande än att få ner sina ”to do’s” på ett papper?! Jag värderar min träning väldigt högt och den planeras in varje söndag inför kommande vecka tillsammans med vilken mat vi ska äta och vad som behöver handlas. Träningen bokas in i kalendern och är precis lika viktig som en lunchdejt med en vän eller ett läkarbesök till exempel.
Jag försöker se möjligheter till hur, när och var jag kan träna istället för att titta i almanackan och konstatera att det inte hinns med för att jag har annat, viktigare, att göra. Eftersom jag planerar behöver jag inte heller hitta mig själv i ett vägskäl mellan soffan och träning när kvällen börjar närma sig. Skönt!
Självklart ska man lyssna på kroppen och jag planerar om, stryker eller lägger till pass utefter hur jag känner mig, men grunden finns där och den lutar jag mig stadigt tillbaka på. Det hjälper mig! Dessutom träffar jag flera av mina vänner när jag tränar eftersom vi tränar eller går promenader tillsammans. Helt fantastiskt!
Denna vecka testar vi en lite annorlunda planering för att kunna ge Vackraste hunden mer utrymme och barnen middag lite tidigare, då vi känt ett tag att det varit nödvändigt. Planeringen spikades i söndags och än så länge har vi alla i familjen fått ut så mycket mer av vardagen, så vi hoppas att det här är ett vinnande koncept för oss!
Planerar ni inför veckan och hur högt värderar ni er träning?
Sen att jag väljer att träna 6 dagar i veckan, läsa halvfart på universitetet, blogga frekvent, hålla i mammaträningsgruppen som jag startat, ha en stor hund och tusen idéer… Det är en livsstil. Jag bara är sån och det kräver sin planering!