Vi var ute efter skaldjur och jag hade kollat upp ett ställe men Militärpappan kom med ett annat förslag, ett ställe som fått höga betyg och var lite sådär inhemskt eller vad man ska säga. Okej då… Restaurangen hette Can Maňo.

Det låg i en gränd på en liten gata en bit bort från allt annat. Det var kö utanför och nästan uteslutande spanjorer. Jag kikade in genom ena fönstret och blev direkt skeptisk men han stod på sig, min man. Stället var slitet, proppfullt med folk väldigt rörigt, typ smutsigt.

Vi fick en plats vid ett bord för fyra bredvid ett annat par och överallt åt folk med händerna. Grillade fiskar kom in hela på tallrikar och runt mig på borden  stod det högvis med tallrikar med fiskrens som blivit över när folk ätit klart.

En servitör kom fram och tog vår beställning från en meny där jag egentligen inte ville ha något alls men valde tillslut en spansk omelett och tänkte att vi kunde gå vidare och äta mer någon annanstans sedan… Militärpappan valde friterade bläckfiskringar, grillade tomater och paprika. Servetter och bestick kom slängda i en hög på bordet som vi själva fick dela upp och glas fick vi aldrig några utan man drack ur flaskan.

Maten var mot alla mina odds riktigt god och bläckfiskringarna som jag först motvilligt smakade var alldeles färska och mjuka och liksom smälte i munnen. Men stället… herregud. Det är ju nån slags charm i det där med men inte alls vad jag förväntat mig när vi skulle ut och äta skaldjur en kväll i Barcelona!

Notan fick vi på detta vis och den slutade på typ 150 spänn inklusive dricka.

Militärpappan lovade att jag skulle få välja restaurang nästa dag. Den dagen var igår och det blev något helt annat!