Idag tog jag tag i det lilla projektet att åka till Maxi med barnen. Elises medicin mot förkylningsastman hade tagit slut och Tilias blöjor likaså. Oundvikligt att leva utan. Eller jo, Elises medicin var inte slut, bara puts väck! Den försvann spårlöst när vi var på middag hos Finaste grannen igår och hur jag än vände upp och ner och in och ut på både min väska, våra kläder och hela deras hus så fanns den verkligen ingenstans! Jävligt störande, för jag såg den fem minuter tidigare…

Vi åkte till Maxi och köpte det vi skulle och lite till och så glömde vi lite med såklart, men inte medicin eller blöjor. Pjuh! Jag stoppade ner mina små ugglor i en vagn och allt gick bra! Elise hjälpte mig att plocka ner allt i påsen och försökte bara slänga sig ut ur vagnen ett par gånger, för hon ville helst av allt gå själv.

När vi handlat klart fick flickorna åka i bilen utanför och det var uppskattat! Kanske mest av Tilia som fick åka med för första gången. Ungen stod upp och höll i sig i ratten! Hon som inte kan stå, typ.

När jag satte tillbaka Tilia i vagnen såg Elise sin chans och stack iväg i en väldig fart. Jag hittade henne vid en ”pytteliten vagn”, som hon själv kallar dem och den skulle hon köra race med. Eftersom det är det bästa hon vet och vi hade all tid i världen så hängde Tilia och jag efter henne där hon gick snabbt och okontrollerat i gången utanför alla affärer och hälsade på alla hon mötte. Sen stannade hon till vid frisören och talade om att hon minsamm klippt sig där och nästa stopp var fiket där hon hade fikat. ”Mamma, fika nu?”, frågade hon med huvudet på sned och så fick det bli! En mycket bra idé för Tilia skulle ändå äta lunch. Ja, och hur det gick att äta lunch har ni ju redan läst om.

När vi skulle ställa tillbaka den pyttelilla vagnen satte jag den pyttelilla ugglan i den och Elise körde runt henne en stund. Sen ställde hon den pyttelilla vagnen med den pyttelilla ugglan utanför en butik och gick fram till mig några meter bort. Hon tog mig i handen och sa ”Nu mamma och Is åka hem”. Tilia skulle visst stanna där i sin pyttelilla vagn och ingen av ugglorna verkade det minsta bekymrade över det!

Tillslut fick jag med mig båda barnen hem och lite senare kom Finaste grannen över på middag och alla fyra barn vände totalt upp och ner på huset. Men det var det värt! Vi hjälptes åt att plocka upp det värsta och när de åkt somnade Elise på mindre än fem minuter. Tilia somnade med hårt, fast en och en halv timme senare.

BTW så jag är ensam hela veckan med barn och hund för Militärpappan är på sjön igen. Men hey, fem dagar känns ju som en piss i Mississippi!