Sitter uppkrupen i soffan framför en Johan Falk-film och dör av spänning! Hur ska jag överleva kommande timmar?! Jag lever mig in så mycket i allt och alla att jag blir alldeles slut efteråt. Har alltid varit sådan…

Läkaremamman och jag sprang milen innan middagen idag och trots att vi sprang fort på slutet räckte det med någon minut för att jag skulle känna mig som fit for fight och kunna springa lika långt till. Inte i samma tempo men lätt samma sträcka och det känns ju skönt!

Kände mig stark och pigg hela rundan både i ben och i andning och det är först nu några timmar senare som jag känner av i kroppen att jag tränat.

Imorgon börjar vardagen igen för oss. Fast jag gillar det!