Tjejerna och jag klädde på oss och gick ut en stund i trädgården för att leta vårtecken. Jag rensade lite vissna växter och Elise bar bort dem till komposten. Tilia skrek mest. Hon gör det väldigt mycket nu för tiden, skriker, gnäller och gråter, så vi slog dövörat till och körde på. Efter ett tag hängde hon med för att en stund senare bryta ihop igen för att mössan satt på sned, vantarna var obekväma, jackan för varm eller himlen för ljus…

Elise som är ett stort fan av Madicken bar gärna pinnar och vissna blommor till komposten och sa sedan ”Nu gör vi fint så att våren kan komma, mamma!” Tjejerna plockade Vintergäck som nyss tittat fram.

Ja, nu kan våren komma!