I morse när jag var på väg till jobbet och som vanligt lyssnade på nyheterna hörde jag en sak som gjorde mig både ursinnig och överlycklig på en och samma gång:
En grupp med värnpliktiga tjejer har fått nog av utrustning som klämmer över brösten och ord som hora och fitta, och på onsdag ska de träffa försvarsmaktens högsta chef ÖB. Med sig har de ett brev, som också skickats ut till alla förbandschefer, där de ställer krav på att försvaret ska bli jämställt.
Läs artikeln i sin helhet:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=1646&Artikel=3471239
Man kan undra om detta är det första brev som någonsin skrivits till ÖB gällande jämställdhet? Förmodligen inte. Man kan också undra om detta är den första gången någon sätter ner foten och säger att nu får det vara nog!
Såklart är det inte så. Kvinnor har funnits på militära positioner i försvarsmakten i nära 30 år. Inte kan det möjligtvis vara så att alla dessa kvinnor köpt allt med hull och hår och bara funnit sig i situationen. Att alla kvinnor de senaste 30 åren tycker det är okej att bära kalsonger istället för trosor, byxor avsedda för män som skaver på de alltför breda höfterna, en hjälm två centimeter för vid som därmed faller ner och täcker för siktet på AK5:an.
Inte heller kan alla dessa kvinnor ha tyckt att det varit helt legitimt med kisspauser på tre minuter, att springa runt i kängor två nummer för stora eller att för den delen gå med herrbyxorna uppknäppta för att få plats med den gravida magen. Så fan heller!
Men hur kan det ens vara möjligt att på 4 år utveckla ett JAS 39 Gripen, ett av världens modernaste stridsflygplan, men att under 30 (!) år inte ha lyckats att ta fram en modell för ett par trosor i flamskyddat material? För att ta ett exempel ur mängden. Ja, man kan ju undra.
Min åsikt är att vi kvinnor i försvarsmakten överlag är för dåliga på att gå ihop och samarbeta. Vi är för rädda för att sticka ut, att verka besvärliga och omständiga. Men visst, det är inte lätt att vara obekväm när man är ensam.
Och just detta, att vara obekväm, märks alla redan av på sr.se där artikeln är publicerad och kommentarer lämnats av engagerade. Där skriver signaturen Kalle Andersson följande:
De är ju fan krig ni tränas för!!! inte snöbollskrig i lågstadiet alltså.. vad hade ni räknat med när ni signa upp för ett mansdominerat yrke?!?! Ska grabbarna gå å gnälla över att tjejer inte har Värnplikt då eller? ni är ju frivilligt där. När ja gjorde lumpen för 6 år sen, Tyckte iaf jag å majoriteten, att de var skitjobbigt med kvinnor i försvaret. de underlättade iaf inte. gör eget samlad försvar för bara kvinnor. dit man kan skicka dem kvinnliga befälen också. då skulle nog många bli glada. både kvinnor å män….
Någon annan kommer med förslaget att skippa kalsongerna och att sätta bindan direkt i långkalsongen… Ni förstår själva vilken nivå kommentarerna ligger på. Och jag skulle vilja säga att det tyvärr inte är ovanligt med kommentarer av dessa slag. Vi kvinnor behöver vara ett gäng för att orka kämpa mot, säga ifrån och komma med nya förslag. Det vill säga vara högst obekväma.
Slutligen håller jag helt och fullt med signaturen ”Surkärring”:
Dyngsura av att mensen hamnar i byxorna ner på låren och ner i strumporna. Mensblod är smetigt klibbigt och många gånger i ganska stora klumpar som blöder i många dagar då det fastnar på huden blir det till klister som ger skavsår där huden möts. Precis som allt annat blod. Kvinnor kan mens. Män fattar skit!
Ett unisexmode vore väl bra så att männen kan ha binda i byxan när dom väl skiter på sig.
Svar på tal, om inte annat!
Dem värnpliktiga kvinnorna och männen som imorgon ska besöka överbefälhavaren tar ett viktigt steg för jämställdhetsarbetet inom Försvarsmakten och jag tror du har helt rätt att detta är en kamp som man måste vara många som står bakom. Värnpliktsrådet, som representerar samtliga Sveriges värnpliktiga, står bakom dem och stöttar dem fullt ut i deras arbete. 30 år av fel utrustning är inte godkänt och på vilken annan arbetsplats hade det varit okej? Imorgon så tas det ett litet steg mot en förhoppningsvis bättre Försvarsmakt, vi i Värnpliktsrådet kommer att fortsätta denna kamp och det kommer antagligen projektgruppen Inte Lika med, som dessa två tjejerna är en del av, också att göra.
Helt rätt! Jag blir chockad över att det funkar såhär inom Försvarsmakten. Hade ingen aning om att det var så ojämställt, men nu vet jag… Fy.
Vad spännande att höra hjärtljuden för första gången, det var verkligen häftigt tyckte jag! Och är fortfarande varje gång jag hör dom på mvc. Jag har också svårt att njuta av nuet, vill vara i v 38! =) Men sen kommer man väl sitta där och ångra att man inte njöt mer av att vara gravid. Kanske att man njuter mer med andra barnet, man kanske inte är lika orolig då? Vad vet jag.
Jag har smörjt in mig sen första början av graviditeten med barnolja! Sen fick jag en sån där dyr Biothermkräm mot bristningar som jag använt i ett par veckor men den tog precis slut så nu är jag tillbaka med barnoljan. Jag tror ingenting om varför en del får bristningar, men om jag smörjer in mig ordentligt så har jag i alla fall gjort vad jag kan för att förhindra det. Har du fått några?
Riktigt bra skrivet och himla intressant! Helt sjukt att det ser ut som det gör inom ert område (fast egentligen inte särskilt förvånande med tanke på hur det ser ut i samhället i övrigt). Det känns i alla fall bra att det finns kvinnor som du Frida i Försvarsmakten.
Det är konstigt att så fort man kämpar för jämställdhet för någon grupp som har onaturliga villkor i en för andra anpassad miljö, så får man så många PUCKON efter sig. Där kommentarerna är så man får dåndimpen och nästan måste brista ut i skratt. Åt dem så klart, aldrig med. De tror att de har fattat världen men står där och ropar ”och Lotta!” om någon skulle säga August lite högt sådär. Ett nonsenssvar med automatik. Igen och igen.
Ja, herregud! Så lågt. Så tröttsamt. Men de är många ibland. Och trots allt tynger det en del. Suck!