Kanske en lite speciell syn, inte så vanlig. Ja, man får ju lov att ha den stickade tröjan på sig utanpå annars ser man inte riktigt klok ut! Man är ju ändå så frusen som höggravid… Not. Kjolen har i alla fall en skräddare klippt i och satt dit en mudd, nästan som en vanlig gravidkjol. Kläderna är inga som man får ut som gravid officer, men jag totalvägrar använda de maskeradkläderna och så tar det en evighet att få hem dem, så under min förra graviditet tog jag tillslut saken i egna händer och fixade mig en uniform man ser lite mer värdig ut i.

Slipsen har blivit lite för kort för magen… men jag döljer ju den ändå med en tröja nedtill, så jag slipper knyta om den!

Framifrån med den stickade tröjan ser jag mer ut som en fyrkant.

Från sidan står magen rakt ut

Eller så får tröjan det att se ut som att den hänger, väldigt långt ner…

Marinens musikkår i Amiralitetskyrkan

Idag inleddes min arbetsdag med ett julkorum i Amiralitetskyrkan. Det är en årligt återkommande tillställning som jag verkligen uppskattar. Jag går inte i kyrkan särskilt ofta men just det här vill jag absolut inte missa! Amiralitetspastorn är en fantastisk talare och hade idag med sig en liten ful ren från Rusta (bland allt fult man kan hitta på Rusta, som han uttryckte det) som kunde blinka och med den tänd framför sig berättade han om julen och julstressen och såklart kopplade detta till bibeln på ett skickligt sätt i slutet. Marinens musikkår spelade otroligt vackert så håret reste sig på armarna emellanåt. Julstämningen blir på topp!

Jag får inte på mig min C1:a, som finuniformen kallas, för magen är i vägen. Så jag fick komma civilklädd.

Efter kyrkan bjöds det på lussefika i matsalen och vi fick besök av ett sött luciatåg.

Jag behöver kanske inte köpa en ny vinterjacka i år. Än så länge kan jag ha min älsklingskappa från wesc knäppt, om än något annorlunda.

Militärparet på väg till bal!

Varje år bjuder Militärpappans högsta chef till bal och i helgen var det dags. Först äts det middag ombord på respektive fartyg men i år var det av olika anledningar omöjligt att vara på det fartyg som Militärpappan arbetar på så vi tillbringade förkvällen på en ö, Mjölnarholmen, strax utanför Trossö, som Karlskrona stad är beläget på.

Vi blev upphämtade med båt och följde sedan ljusslingor i gräset som ledde till det hus på ön där vi skulle tillbringa de närmaste fem timmarna. Det bjöds på en trerättersmeny med tillhörande öl, viner och snapsar. I sann militärisk anda sjöngs en hel del visor och det skålades för fullt, för egen del i vatten. Kvällen fortskred och det bjöds på avec till kaffet och därefter ett gediget drinkbord.

Vackerbästis var med på balen som baldam åt en kollega till Militärpappan

Toaletten låg en bit bort från det hus vi satt och åt i och bedtod av ett spartanskt utedass… En något omständig procedur inleddes varje gång en baldam skulle pudra näsan, i ett svinkallt utedass utan spegel, upplyst av ett stearinljus, i bästa fall. Åter igen : jag vill vara man. Trots mitt minimala intag vatten under kvällen tryckte bebisen på blåsan och efter att ha kissat med dassdörren vidöppen (ljuset slocknade) ett par gånger högt nynnandes för att ingen oväntad kissnödig balgäst skulle dyka upp mitt i kisset, gav jag upp och satte mig på huk i gräset en bit från huset istället. En bild på det hade suttit fint! Iklädd balklänning uppdragen till midjan, nedsjukna klackar i leran och lite gräs kittlandes i rumpan kände man sig som en förnäm och vacker dam på väg till bal. Och sen lite skak av rumpan på det och upp med trosorna så var vem som helst på banan igen!

Vid tio gick båten tillbaka till fastlandet för vidare transport till stadshotellets festvåning där det vankades dans till Arvingarna. Uppe i festvåningen kryllade det av vackra balpar som alla inlett kvällen på liknande vis som vi. Kanske med en något värdigare toalett. Vi dansade, minglade, åt korv, drack drinkar eller vatten och hade allmänt jättetrevligt!

Dans till Arvingarna

Massa folk i olika grader trängdes på festvåningen

Klockan två satte vi oss i bilen och jag körde hem. Hemma väntade Tuffbästis och hennes Snygga kille med en sovande Elise och en hund. Allt hade gått utmärkt! Elise hade varit jätteglad, ätit all mat, badat, pussat alla djuren godnatt och somnat innan godnattsången var slut. Fantastiskt! Tänk att vi har så fina vänner som hjälper oss så att vi kan gå på bal en mörk kväll i november!

Min klänning är mest spännande bakifrån

Under eftermiddagen har jag varit på en föreläsning med Mia Törnblom, ni vet hon coachen, föreläsaren och författaren. Jag har faktiskt bara bläddrat lite i en enda av alla hennes böcker, den om personligt ledarskap, och tyckte att den verkade lättförståelig och ganska intressant men som vanligt nu för tiden hade jag inte tid att läsa mer i den.

Föreläsningen var i alla fall riktigt inspirerande, galen och gav en massa energi! Bland annat fick vi massera den vid sidan om oss (som jag aldrig sett förut) och boosta varandra med positiva egenskaper. Vilken upplyftande och engagerad kvinna! Jag älskar engagerade kvinnor! Föreläsningen handlade om personlig utveckling genom mental träning och gav en massa små tips och minnesvärda ord att ta med sig i livet.

Jag har även hunnit med att meddela min chef hur jag ska göra med föräldraledigheten och nu är det bara det formella kvar, att allt ska in i systemet, men det löser jag förhoppningsvis redan imorgon. När jag publicerade inlägget igår hade jag redan bestämt mig för hur jag ska lägga upp min ledighet och det var riktigt intressant att läsa om era föräldraledigheter och hur ni tänker i era familjer. Tack! Ni gav mig en del att fundera över, bland annat när jag ska gå hem innan beräknad förlossning och det lutar åt att jag går hem första veckan i februari under förutsättning att jag mår bra och att vi hinner med det vi ska på jobbet. Jag kommer att ha väldigt svårt att slappna av om jobbet inte blir klart, det vet jag redan nu. I så fall har jag tre veckor till beräknad förlossning och det skulle vara skönt att vara hemma den tiden faktiskt.

För mig är det hundra procent jobb eller noll som gäller. Jag har jobbat deltid en gång, med det arbete jag har idag, och det är något som jag aldrig gör om! Jag gör ju precis samma saker som om jag jobbade fulltid, fast på hälften av tiden och med en skitlön! Hur som helst är det inte mycket tid kvar att arbeta och den tiden som är kvar är det galet mycket som ska hinnas med! Det är mindre än fem veckor till jag tar jullov i tre veckor och sedan jobbar jag ytterligare tre eller fyra veckor och sedan hägrar en lång föräldraledighet – februari -12 till augusti -13, med undantag för en månads arbete i maj 2013. Hoppas jag kommer att trivas!

Är i skogen med kadetterna och bedömer lektioner. Senast en om överlevnad. Det blåser friskt och kylan tränger in genom den öppna gylfen. Vackraste hunden är med och springer omkring. Lycka för henne! Och idag har hon fått en svart vän med sig, Helix. Och nyss kom en annan hund som hon hoppade på. Hundjävel…

Har även träffat mvc-läkaren idag och mitt tryck ligger lågt och bra men får inte bli lägre. Vilket underbart problem! Hon jämförde även mina prover nu med samma tid under förra graviditeten och sa att förutsättningarna ser bättre ut den här gången. Hoppas!

Hon sa däremot att jag skulle förbereda mig på att hon kanske kommer att sjukskriva mig halvtid nästa gång vi ses, om tre veckor. Det är inte bra att jag stressar. Jag blir dock tokstressad av att arbeta halvtid, då mina uppgifter kommer vara desamma, fast på hälften av tiden. Snart är min kollega även tillbaka och intensiteten på arbetet sänks, den värsta tiden är nu. Jag tänker inte heller gå runt och oroa mig för att eventuellt bli sjukskriven utan jag tar en dag i taget och så får jag se hur jag mår längre fram.

Benen i högläge och en sak i taget.