Senast jag registrerade en vägning och mätning var för elva veckor sedan. På ett sätt känns det som att det inte hänt så mycket sedan dess men samtidigt kommer jag plötsligt i nästan alla byxor i garderoben. Nästan alla… Förutom två par och ett par av dem finns inte längre för dem drog jag på mig och när jag satte mig ner sprack dem i rumpan! Den ni!! De andra hade jag när jag var så smal som jag helst inte vill bli igen. Fast å andra sidan vet jag att jag kommer att komma i dem inom en inte alltför lång framtid. Fast med mer muskler i benen och då känns det okej.

Mått: 

Midja: Sedan senaste mätningen för 11 v. sedan: – 1,5 cm (Sedan förlossningen – 18,5 cm) 

Rumpa: Sedan senaste mätningen för 11 v. sedan: – 2 cm (Sedan förlossningen – 16,5 cm)

Lår: Sedan senaste mätningen för 11 v sedan:  – 1 cm (Sedan förlossningen – 7 cm)

Arm: Sedan senaste mätningen för 11 v sedan: + 0,5 cm (Sedan förlossningen – 3,8 cm)

Vikt: 

Sedan senaste mätningen för 11 v sedan: – 3,1 kg (Sedan strax innan förlossning totalt – 27,9 kg)

När jag ser det såhär på skärmen så ser jag att det är fantastiska resultat jag uppnått! Jag är så glad över vad min kropp klarar av att gå igenom, för min beslutsamhet och för mitt pannben att aldrig någonsin ge upp! Tänk att jag ännu en gång har visat för mig själv att jag klarar av vad jag företar mig genom att aldrig tvivla på mig själv och på min förmåga!

Inskrivningsvikten på MVC som många hakar upp sig på (jag förstår aldrig varför, vad säger den?) har jag gått förbi för längesedan och har nu bara 2,1 kg kvar till vad jag vägde innan jag blev gravid med Tilia. Det är ju ett delmål. Jag har inget direkt viktmål utan ska bli tightare. Dock kan jag tänka mig att det kommer att hamna på en siffra som är cirka 5 kg ner från idag.

Översta bilden är tagen några timmar innan Tilia kom till världen. Nedre vänstra är från 16 veckor efter förlossning och elva veckor från den nedre högra bilden som är tagen igår. Från magbilden till den nedersta högra bilden skiljer det 27,9 kg!

Ikväll kör jag ett cirkelträningspass intill Lyckåvallen för alla mammor som har lust. Klockan 19.00 kör vi så häng på om du har en timme över!

Okej brudar och en och annan man. Jag visade er bilder på överkroppen, eller i alla fall delar av, för att inspirera och visa er att det faktiskt går att bygga muskler. Det var i det låsta inlägget. Jag har tagit kort varje månad på kroppen för att inte bli hemmablind och hade aldrig någonsin tänkt publicera dem, för så hemskt är det. Oh, gud vad avskydde min kropp. 

När jag publicerade mitt låsta inlägg fick jag mycket respons från många av er som skrev, både via mejl och i bloggen, att ni blev inspirerade och kände att det faktiskt finns en chans. Och kan jag så kan du. Lätt! Under dagen kommer jag därför att publicera två bilder. En vecka efter förlossningen och knappt fem månader efter förlossningen. 

Låst såklart. 

Lösenordet kommer att vara samma som till alla mina låsta inlägg. Vill du ta del av det så mejla mig och berätta vem du är, tack. 

Det finns visst både för- och nackdelar med att väga sig varje vecka. Fördelarna är att man har koll och kan analysera vad man gjort bra eller mindre bra under veckan som gått. Att man hinner styra upp sig själv eller peppa till det innan det gått lite väl lång tid. Nackdelarna är att man ibland inte kan se några förklaringar direkt utan att det måste gå någon vecka till för att man ska kunna se mönster och förstå.

Jag tyckte att jag gjorde det mesta rätt och ändå visade vågen på plus, vecka efter vecka. Det var mycket frustrerande och jag förstod inte riktigt vad jag gjorde för fel. För visst att jag inte hade ätit perfekt, men det var inte en massa godis och annat onyttigt som jag frossat i direkt utan det handlade mer om att jag ätit ”vanlig” mat, som lite pasta, några gräddiga såser och mindre grönsaker kanske, fast utan överdrift.

I söndags fick jag mitt svar: Jag fick Mens, med väldigt stort M om man säger så. Att jag inte förblödde! Jag minns att det var likadant när den kom igång igen efter graviditeten med Elise. Usch och fy! Men det tar väl ett tag för kroppen att ställa om och ställa in sig tänker jag.

Och så plötsligt händer det! Överflödigt vatten försvinner från kroppen och min tuffa träning som jag hållit fast vid visar sina resultat. Och det tackar jag alla fantastiska tjejer i Lofsans challenge på Facebook för! Vilken fenomenal motivation, inspiration och pepp dem ger! All kärlek åt er!!

Denna veckas resultat (måtten är på fem veckor och vikten på en vecka):

Mått: 

Midja: – 2 cm (– 17 cm)

Rumpa: – 2 cm (– 14,5 cm)

Lår: – 0,5 cm (– 6 cm)

Arm: – 0,8 cm (- 4,3cm)

Vikt:

– 1,9 kg (Sedan strax innan förlossning totalt – 24,8 kg)

Det blir ju lite knepigt när man inte är hemma och kan väga sig på sig på sin egen våg eller vid samma tidpunkt som man borde. När man inte har samma förutsättningar som tidigare veckor alltså och om det har jag ju skrivit om innan. Jag har vägt mig lite hit och dit när jag väl varit hemma och det har gett varierande siffror därför har jag inte velat publicera dem.

Jag ser dock en trend att det börjar svaja i min nedåtgående kurva och på ett sätt skrämmer det skiten ur mig rent ut sagt! Men så sätter jag mig ner i lugn och ro och utvärderar mina insatser, ser till hur hårt och mycket jag tränat, hur strikt jag varit med min kost, hur mycket jag stressat och inte sovit och allt annat som faktiskt spelar en stor roll för den där sablans kurvan som jag bara vill ska dala nedåt och då ser jag mönster som stämmer.

Att jag nu har ökat(!) i vikt två veckor av tre kan ha många orsaker, som att jag stressat som en idiot, inte varit lika glad som jag brukar, var jag befinner mig i menstruationscykeln, att jag sovit sämre och varit mer trött överlag, att jag ökat på träningsdosen styrketräning och mer högintensiv kondition medan jag minskat på de lågintensiva långa promenaderna. Och att jag varit alldeles för tillåtande och slapp med min kost. Vissa dagar har jag kunnat döda för godis och har då gett efter för ofta helt enkelt. Och så har vi varit bortresta och haft flera kalas osv och jag har valt att inte vara krångligare än att jag ätit det som serverats ungefär.

Just det! Jag har slutat att amma med och det har såklart sina nackdelar, men också fördelar! I alla fall för mig. En av fördelarna med att sluta amma är att jag nu kan äta precis vad jag vill och hur jag vill utan att tänka på att jag eventuellt skadar någon annan eller försämrar mjölkproduktionen. Jag kan mixtra mer med min kost, som att plocka bort mer kolhydrater från kosten, vilket jag tänker göra. Men inte nu, jag sparar på det i någon vecka till.

En annan stor fördel är att jag kan byta ut min blodtrycksmedicin med betablockerare som jag varit tvungen att äta när jag ammar. Den medicinen blockerar vissa stresshormoners effekter på hjärta och blodkärl. Pulsen sänks och den volym blod som hjärtat pumpar ut per minut blir mindre. (enligt 1177.se) Vilket gör det mycket jobbigare att träna, jag kommer liksom inte upp i puls hur jag än anstränger mig. Riktigt obehagligt tycker jag! Men snart kan jag alltså återgå till min vanliga blodtrycksmedicin istället, som inte är en betablockerare.

Jag har ju så svårt för att göra något halvdant! Jag kan inte äta ”lagom nyttigt”, jag behöver hålla mig själv kort och ha hård disciplin för att det ska fungera och jag ska må bra. Sen får det låta hur trist och hemskt det bara vill i era öron. Jag vill ha resultat. Jag ska ju komma i mitt livs form!

Vecka 12: + 1,1 kg

Vecka 13: – 1,0 kg

Vecka 14: + 1,6 kg

Inte så roligt precis, men som gurun själv (Lofsan såklart) säger: ”Var snäll mot din kropp. Den har varit med om en svindlande resa de senaste tre åren. Ha tålamod och tvivla inte på din förmåga!”

Amen.