Jag har fått förmånen att segla den här skonerten i mitt jobb. Med en bakgrund i Flygvapnets markförsvar men med flera år i Marinen ska det bli extra roligt att få uppleva en annan verklighet. Den på sjön.

Sjön jag ska segla är Atlanten. Från Azorerna till Frankrike närmare bestämt och avresa blir på lördag. Jag kommer vara borta hemifrån i nästan tre veckor, längre än jag någonsin varit ifrån mina barn förut. Och längre än vad Militärpappan någonsin varit ensam med barnen förut. Nu är det ombytta roller som gäller alltså och vi ser fram emot det här båda två! Tror jag. Eller kanske mer såhär: Jag ser fram emot både det att jag ska segla Gladan och att Militärpappan ska vara ensam med barnen i tre veckor.

Sen är det det här med internetuppkoppling… det kan komma att bli som så att jag inte får någon som helst möjlighet till internet, iaf på två veckor. Jag vet faktiskt inte, så för säkerhets skull har jag skrivit tidsinställda inlägg hit till bloggen som publiceras under tiden jag är på havet. Och så fort jag får möjlighet så kommer jag uppdatera er om läget därifrån min verklighet någonstans utanför Portugal, så håll utkik!

Min huvudsakliga uppgift på resan är att utbilda de 17 blivande kadetterna i ledarskap. Jag har en plan, ett tänk och ett ungefärligt upplägg men måste samtidigt vara flexibel för de rådande omständigheterna, som folks allmäntillstånd, väder, vind och all annan utbildning som är huvudsysslan ombord; sjömansskap. Och så hoppas jag att jag själv får möjlighet att träna mig i just sjömansskap. Inte en dag för tidigt!

Eller som Bästa kollegan uttrycker det: ”Glöm inte att ta selfies när du kräks!”