Efter en härlig promenad med Vacker-bästis och vildhundarna på Skärfva och en god matbit med Militärpappan på det, sitter jag nu bänkad framför tv:n. Nu är det ”Å Herre Gud” med Jonas Gardell. Så bra! Jag gillar att han är så obekväm. Han också.
Militärbebisen inuti mig har slutat att peta inifrån och rakt ut i magen. Numera trycker han liksom mer hela sig och typ snurrar runt samtidigt. Så känns det i alla fall, men vad vet jag? Som att han inte alls har lika stor plats att röra sig på längre. Som att det är lite trångt där inne.
Idag är det 11 veckor kvar till han beräknas komma ut. Ut ur mig. Fatta vad äckligt! Genom mitt bäckene och snippa. Det lär ju göra ondare än ondast! Jag funderar verkligen på om det kan vara meningen att man som kvinna ska klara av en sånhär grej.
U.p.p.e.n.b.a.r.l.i.g.e.n.
Ja det är meningen! Även om det nog inte kommer att kännas så när man ligger där… Ska ni gå nån förlossningskurs? Vi gick en profylaxkurs, det kan jag rekommendera!
Om man har svullna händer och fingrar så kan man ha karpaltunnelsyndrom, det trodde min barnmorska att jag hade. Jag har nämligen dessutom ONT i fingrarna. Men de flesta binder ju mer vätska under graviditeten och svullnar upp som ballonger. Du kanske ska ta av dig ringen redan nu innan det är för sent och den fastnat… =)
Jag är ju inte jättemycket för det där med profylax å sånt… Känner mig själv väldigt bra och har en förmåga att ta mig igenom smärtsamma saker. I alla fall hittills i livet.
Andas kan jag. Men jag förstår om andra vill gå. Jag gick på gravidyoga och blev så himla besviken! Den gav mig verkligen inte något alls!
Frida det är inte så farligt som man stirrar uppsig att det ska vara. Jag var innlagd en vecka innan förlisningen på förlossningen för att Kalle ville komma ut för tidigt. Jag han måla upp en bild av det värsta av det värsta! Så i huvudet gick jag i genom minst 5 förlossningar innan det var vår tur. Du fixar detta utan problem dom är helt underbara på den avdelningen kram och lycka till Maria
De känns inte mycket på invägen men mer åt andra hållet…
Usch och fy.. Japp det kommer att göra ont och vi lär nog överleva. Klarade våra mammor detta bör ju vi klara det. Är redan såå nervös att jag förtränger att den ens ska komma ut den vägen. Eller att ”lillen” är som en alien, dvs kan göra om sig till en gelé-klump och bara göra sig lång tunn och smal. och så fort den är utanför så blir den det perfekta lilla goding som vi alla kommer att älska.. hahaha.. Låt mig fortsätta drömma om att det är så enkelt 😉 Kramisar
Jag lever, än så länge, i övertygelsen (eller förnekelsen) att det iaf inte kan vara värre än de åtta veckorna i början då jag kräkte konstant. Försöker peppa mig själv och glömma:
1. att jag har en obefintlig smärttröskel
2. är lite av en drama queen
3. att något stort som en melon ska komma ut ur ett hål stort som en citron…
och faktiskt, trots en syster med förlossningsskada, är jag inte orolig utan hyfsat laddad. Ska bli coolt, smärtsamt, men coolt tänker jag.
Jo, jag har inte alls ägnat det där med förlossningen en tanke förrän typ nu. Och jag kan inte säga att jag är orolig, men det verkar äckligt när jag tänker på det.
Jag har en hög smärttröskel och den hoppas jag kunna leva på genom hela förlossningen. =)
”Han” ?
Vi säger ”han” för att det känns verkligare än att säga ”den”. Egentligen har vi ingen aning om könet. Men tror att det är en han så mycket så att vi börjat tro att det är en hon… Är du med? =S