Kära läsare!

Nu har jag kommit ikapp mig själv efter en över två veckor som ensamstående mamma med mina två gullungar. Det tar alltid lite tid att samla ihop sig efter att ensam roddat allt under en längre tid tycker jag. Miltärpappan är hemma, vi har hunnit prata och pussas, barnen är glada över att ha sin pappa hemma och vi har hunnit komma ifatt i det hushållsarbete som hamnat något efter. Nu väntar nya utmaningar och en lista (jag står för den, Militärpappan är ingen listskrivare) har upprättats över saker som ska göras i veckan som kommer. Jag är en do:er och vill se att listan krymper ju hårdare jag arbetar. Tvätthögar liksom midjemått!

Fredagseftermiddagen och kvällen tillbringade jag på universitetet och kan nu lägga ytterligare 7,5 hp till min samling. Eller jag har inte fått något resultat på examinationen ännu, så vi får väl se. Nu börjar en ny kurs och jag väntar på att mina fem böcker ska komma. Härligt!

Elise pratar galet mycket och är för tillfället inne på mycket känslor som att hon älskar, tycker jättemycket om, är jätteledsen eller att mamma är jätteglad. Och så rabblar hon siffror utan kronoligisk ordning och på frågan hur många år hon är svarar hon 37.

Tilia håller på att få fler tänder och tuggar på allt och alla. Hon sätter sig upp från liggande och ner igen och kan på något sätt förflytta sig. Känns som att krypet inte är så långt borta. Igår hittade hon synthen och spelar lite på måfå. Och så klappar hon händerna och tjuter av lycka när det låter!

Idag skulle jag få sovmorgon men Undra skulle visst tvunget ut och kissa runt halv fem(!) och då kunde jag lika väl gå upp och börja dagen. Barnen kom upp vid halv sju och tillsamman har vi bakat frukostbullar, eldat i kaminen, dammsugit, lekt och sjungit sånger.

Nu ska Militärpappan få vakna!