Elise är inne i en period när hon ska lukta på alla blommor hon ser

Igår när jag hämtat Elise på förskolan och vi båda sovit middag var det dags att gå ut med Vackraste hunden på promenad. Jag, som alltid måste effektivisera mitt liv, hade tänkt mig att Vackraste hunden skulle få en ordentlig promenad så hon blev trött, att jag själv skulle gå i ett rasande tempo för att få in någon form av träning och att Elise mest skulle sitta i vagnen och vara nöjd.

Det blev inte så.

Elise gnällde för hon ville uppenbarligen inte sitta i vagnen och jag stannade vid en lekpark en knapp kilometer hemifrån för att tillmötesgå hennes behov. Elise tyckte att det var jätteroligt och jublade högt av att få gunga. Vackraste hunden fick jag platslägga utanför den inhägnade lekplatsen. När vi skulle gå från lekplatsen och jag satte ner Elise i vagnen igen blev hon vansinnig och gallskrek och slängde sig åt alla håll. Efter lite fight lyckades jag spänna fast henne och gick bort till Willys för att handla lite. Elise skrek sig genom hela Willys med undantag för den lilla stund vi stannade för att lukta på blommorna som de sålde. Hon fortsatte med sitt humör när vi kom ut och jag vara stressad.

Jag ringde Militärpappan som var på jobbet och talade om att det minsann inte blev någon mat serverad idag, bara så han skulle veta. Han frågade hur det var fatt och jag snäste något till svar, stackars man…

Tillslut satte jag ner Elise på marken och genast blev tonen en annan. Hon knatade iväg längs vägen och efter några meter hittade hon blommor att lukta på. Sen hittade hon en A-brunn där hon satte sig ner, la sig på olika sätt och log stort mot mig. Hon satte sig på en låg mur och lutade sig bakåt mot häcken som kittlade henne i nacken och så skrattade hon gott.

Vackraste hunden la sig på asfalten bredvid vagnen och drog ett par djupa suckar och mitt hjärta bara smälte när jag såg på mitt lilla fina barn och hur lycklig hon var! Åt helvete med mina ständiga krav på effektivisering för att få allt med träning, hundmotion och vardagen att gå ihop! Just då kändes allt annat utom Elise som en piss i Mississippi! Och så är det ju, det var en skön känsla när jag för en stund släppte alla krav.

Militärpappan hämtade upp oss på vägen hem från jobbet och med sig hade han indisk mat. Vi åkte hem, åt, mös, luktade på blommor och sov. En eftermiddag som till en början kändes som ett stort misslyckande blev helt fantastisk tillslut ändå. Jag älskar min lilla familj!