Igår när jag hämtade Elise på förskolan vid halv fem möttes jag av en fröken i 40-årsåldern som jag inte träffat på så mycket förut. Hon berättade att Elise hade sovit 45 min på förmiddagen, ätit lunch och sedan somnat två timmar till mellan 12.00-14.00. Och nu håller hon på att somna igen!
Jag förklarade att Elise inte sovit så bra under nätterna i helgen men att hon i övrigt varit pigg och glad, så kanske var det därför? Fröken påpekade att Elise rosslar mycket i luftrören och att det kanske gör sitt till för att hon blir extra trött. Annars har det fungerat bra idag eller, undrade jag för att byta samtalsämne för det hela kändes lite märkligt. Ja, om man går runt och BÄR på henne hela tiden ja, var frökens svar, snorkligt och dömande. Och du som har varit så pigg hela helgen, sa jag till Elise. Ja, men Frida, det är ju en himla skillnad på att vara hemma och att vara på förskolan!
Jag blev lite ställd. Vad menar hon? Vad är hon ute efter? Av hennes tonfall att döma hade i alla fall inte jag en trevlig konversation. Försöker du säga att jag ska stanna hemma med henne, sa jag till fröken? Nej, nej, nej… Vi ringer om vi känner att hon inte klarar av det här. Så bra då, sa jag och gick hem.
Vid lämning idag var det en annan fröken i samma ålder och hon började också prata om att Elise var lite trött. Hon är ju liten och lämnas tidigt, menade fröken, så vi får ju lägga henne en stund på förmiddagen ibland. Jaha, sa jag, fungerar det för er eller stör det verksamheten? Men, nej, det fungerade bra. Fast hon är ju trött och lite rosslig, fortsatte hon…
Nu fick jag nog! Vet du, sa jag? Jag fick lite vibbar om det här igår, men jag förstår inte vad ni vill. Jag arbetar med enbart män och är van vid raka rör. Jag har svårt för det här kvinnliga inlindandet av budskap. Jag räknar med att om ni anser att Elise inte bör vara här för att hon är för dålig eller trött, så säger ni det till mig rakt ut!
Fröken log och fnissade lite men sa inget. Jag sa till henne att det är väldigt svårt för mig att avgöra hemma om Elise är pigg eller pigg och att jag litar helt på deras omdöme om det senare visar sig att jag missbedömt. Så jag undrar: Ska jag vara hemma med henne idag istället, tycker du? Oh, nej, nej, nej, nej!! Vi ringer till dig om vi bedömer att hon inte orkar.
Vad bra. Tack då!
Vad bra du var på att hantera deras snicksnack!
Vad jag känner igen mig!!!
När vi precis hade börjat med dagis och vår son var då 1 år så hade vi samma sak som er med dålig sömn på nätterna och självklart så visade det sig på dagis under dagen. Där brukade han krypa upp en stor kuddhav och lägga sig o sova en stund och de större barnen lät honom sova där som tur var.
Min man jobbade borta i annan stad och där stod jag själv med hämtandet o lämnandet och det tog ju inte slut där när man väl hade hämtat en övertrött unge utan kvällen och natten skulle man också ta sig igen… Till råga på allt så hade jag en arbetsgivare som hade noll förståelse att jag var ensam (vid det tillfället) och utan släkt runt om mig som kunde hjälpa till med hämtandet på dagis utan tvingade mig att jobba in i det sista innan jag fick stressa hem för att hämta på dagis innan de stängde (kl 18). Du kan ju tänka dig hur det kändes i mammahjärtat när en liten 1 åring e kvar sist och är övertrött samt hungrig när man hämtar. Fy vilken jobbig tid det var!
Min räddning var dock en annan officersfru som ställde upp för oss och hämtade 1dag/veckan i rimlig tid och passade tills jag kom hem. Allt för att avlasta oss!
Men vår droppe kom den dagen då hon blev ifrågasatt varför hon hämtade och inte föräldrarna. Vad vi hade för viktiga jobb som gjorde att vi inte prioterade vår son. Mitt hjärta brast och mannen blev självklart tokig över detta. Detta hände vi 2 tillfällen och troligtvis av vikarie då vår ordinare personal kände till vår ”sitvation”. Hon blev lika paff som jag när hon berättade att det hade hänt men även där så kände jag av en respektlös förståelse från dagis sida. Som tur så hade hon mål i mun och kunde också ryta ifrån om att vi hade oförstående arbetsgivare och att vi jobbade på annan ort vilket gjorde att vi hade det som vi hade. Så jag håller med att man säger rakt ut om vad som är fel och går inte som katten runt het gröt!
//Sofie
Oh, herregud vilken livssituation! All heder åt dig som bara stod ut i allt detta. Det låter ju galet att ha chefer utan någon som helst empati! Skönt att ni verkar ha det bättre nu!
Herregud.
Och: man behöver inte ha barn för att känna igen det där. Det inlindade.
Nej, jag vet! =)
Va härligt! Jag gillar raka rör och försöker vara rak mot föräldrar… Jag tror inte att man ska vara så rädd för att trampa någon på tårna!
Men allvarligt vad ville de då.. Om de inte tyckte att hon var så dålig att hon skulle stanna hemma. Bara få dig att få dåligt samvete eller försökte de kallprata och så blev det bara fel. Bra att du sa ifrån!
Bra! Så ska jag också säga nästa gång. dom är så bra på att säga saker men inte direkt säga dem.. vi har haft en del incidenter med speciellt en av dagisfröknarna.
Betala tillbaka med samma medicin.
Säg till fröknarna nästa gång du lämnar Elise att hon nämnde för dig vid frukosten att hennes dagisfröknar verkar lite trötta för de orkar nämligen inte leka i sandlådan eller putta på gungan utan står mest och pratar med varandra i ett hörn. De är ju så gamla och börjar jobba så tidigt, det är förmodligen därför de är så trötta tror Elise. Och så rosslar det om deras luftrör vilket Elise tror kan bero på att de snackar skit mest hela tiden. Det kan aldrig vara bra att skit konstant passerar genom strupen berättar du för fröknarna att Elise sagt till dig. Och så avslutar du med att säga att Elise absolut inte tycker att fröknarna behöver stanna hemma för den skull. Oh nej nej nej. Men för säkerhets skull så lovar Elise att ringa dig om hon bedömer att fröknarna inte orkar jobba så du kan kontakta deras män och be dem att komma och hämta de trötta fröknarna.
Hahaha!! Ja, det är ju en idé och det ligger något i det du skriver. =)
Ja vår livssituation var inte den bästa just då men tyvärr är man ju lite van när man är tillsammans med en militär då det blir MYCKET ensamtid för oss där hemma…
Har mottot att det som inte dödar en gör en starkare och det har jag verkligen fått känna på under denna perioden. Nu när hela familjen är samlad igen, även om det är mycket ensamtid då med så är jag starkare mentalt förberedd på att klara av det!
Idag gör jag min sista dag på jobbet och nu väntar 2 månader hemma innan vå lillfis kommer 🙂
Nu ska jag bara njuta av ensamtid, mertid med vår son och mannen på kvällen! 🙂
//Sofie
Måste barn vara jättesjuka för att vara hemma fastän det är en dagisdag?
Elise *är* ju liten, har uppenbarligen behov av med vila och ro än övriga barn som orkar dagisdagen med endast en vila. Och att hon rosslar: idé att kolla luftrören, hon kanske har en luftvägsinflammation? Det sänker den starkaste.
Det är trist att de inte kan tala klarspråk. Det jag läser av raderna är att Elise inte är VAB-sjuk, men behöver få vila sig, kanske slippa dagis någon dag i vecka ett tag och bara få mysa omkring hemma. Du undrade nyligen hur man får ihop det med långa arbetsdagar och tidig lämning/sen hämtning.
Fatta vilken kickstart det varit för henne att börja dagis. Backa lite så återfår hon säkert krafterna. Och kolla luftrören!
I all välmening.
Jag är gärna hemma med Elise om jag anser att hon behöver det. Med den energi och kraft hon visar alla dagar hon är hemma är det svårt att ens tänka tanken på att hon kanske inte skulle orka med en dagisdag. vad jag förstår är det fler barn som ibland sover mer än en gång under dagen på den förskolan och för Elises del har det inträffat två gånger sedan hon började där för 1,5 månader sedan.
Elise kommer tidigt (tydligen) till förskolan, hon lämnas 06.40. En dag har hon varit kvar till 16.40 annars har jag hämtat henne mellan 12 och 15. Det är inte långa dagar. Inte ens om man är liten. Elise är på förskolan i snitt mindre än 30 timmar per vecka, vissa mer och andra mindre.
Jag upplever inte att all personal på förskolan uttrycker sig märkligt och inlindat utan det är ett par som, enligt mig, bittert slänger dåligt samvete över en. Mycket tråkigt.
Som sagt är jag gärna hemma med min dotter om jag anser henne sjuk eller inte orka en dagisdag. På samma sätt litar jag blint på förskolepedagogernas bedömning av mitt barns tillstånd. De säger att hon orkar och att de ringer om de anser att hon inte orkar. Då litar jag på det. resten är bara bittert gnäll från vissas sida, enligt mig!