Först ett par bilder från tiden innan jag blev gravid. Snart är jag tillbaka i min kropp…

Oktober: Jag hade laddat i månader för årets Lopp med stort L: Tjurruset i Stockholm. 10 km terränglöpning och något utöver det vanliga. Fyra dagar innan loppet gick av stapeln blev jag tokförkyld! Sjuk för första gången på väldigt länge och jag förstod att det hade att göra med att jag tränat alldeles för hårt. Vad jag inte visste var att jag ungefär precis just när min förkylning bröt ut, blev gravid. Jag väntade min mens en tisdag. Undrade tyst för mig själv hur jag skulle kunna hålla mig att göra ett test tills helgen kom. Det gjorde jag inte. Jag kände det på mig. Köpte ett graviditetstest på Apoteket och medan jag väntade på hämtmaten från Thairestaurangen smet jag in på toan och kissade på stickan. GRAVID!

November: Militärpappan var på övning och jag beslöt mig för att inte berätta förrän han kom hem. Två veckor gick jag lycklig och finurlig utan att berätta. Han ringe varje dag och ibland frågade han om min mens kommit. Ja, ljög jag, tyvärr. När han väl kom hem bubblade min lilla hemlighet ur mig och Militärpappan blev rörd och väldigt glad. Så lyckliga att nu hemligheten var vår! Två dagar fick vi tillsammans sen var det jag som åkte på kurs med jobbet i Simrishamn. En mycket intensiv kurs som varade från tidig morgon till sen kväll, varje dag i två veckor. Jag var dödens trött!

December: Inleddes med en tre-dagars fältövning och jag och Militärbebisen sov våra första nätter i tält tillsammans. Annars kantades December av en hel del arbete och jag hade fullt upp mest hela tiden. Vi satte ihop ett tjejlag till Garnisonsmästerskapet i innebandy och jag spelade såklart! Jag kunde dock redan känna hur pulsen gick upp för minsta lilla. December var även månaden då jag avslutade min 6-månaders kontakt med min coach. Kändes sorgligt, men bra att avsluta just här. På jobbets friluftsdag vann jag förstapris: Julskinkan! Julen firade vi i mitt och Militärpappans nya hus och det blev riktigt trevligt! Nyår firade vi med Militärpappans familj i Högsby. Lika trevligt det!

Januari: Efter tre veckors ledighet över julen var jag tillbaka på jobbet och berättade om nyheten för mina närmaste arbetskamrater. Tills nu hade jag lidit av total nästäppa. Mycket jobbigt, men framförallt frustrerande då jag knappt orkade röra på mig för jag hade svårt att andas. I Januari fick jag äntligen en medicin som hjälpte och jag blev lite piggare. Mot slutet av månaden gjorde vi uljtraljud och fick veta att Militärbebisen mådde bra och att allt var som det skulle. En etapp kändes avklarad!

 Vi säger ju Han om Militärbebisen hela tiden, utan att för den sakens skull egentligen ha en aning! Men denna ultraljudsbilden i 3D har fått oss att se en liten pojke inuti mig. Pojk-drag. I vecka 17 (!) Galet, jag vet, men mer verkligt i alla fall!

Februari: I brist på annat började jag på gravidyoga som jag hade hört skulle vara bra. Dyrt var det i alla fall, men absolut inget för mig! Jag somnade varje gång och gick bara dit tre gånger av sex. Det gav mig verkligen ingenting. Jobbet rullade på och jag hade fullt upp hela Februari ut. Jag styrketränade en del och gick på crosstrainer.

Mars: Mitt järnvärde började sjunka och jag var trött. Jag fick lov att börja ta två tabletter om dagen. På jobbet hade jag efter mycket omständigheter fått ut en uniform som passade min allt växande mage. Vi var i Halmstad på möte och jag sov hos Militärpappan där han går på skola hela veckorna. Lyx, kändes det som! Höll utbildning och bodde på Kosta Art Hotel vilket var väldigt fint och härligt med relaxavdelningen som vi utnyttjade ett par timmar på kvällen. En vecka var jag nere i Skåne på en ekologisk gård för att hålla kurs i UGL. Min första och det gick bra! Jag blev godkänd handledare och magen började stå ut mer och mer.

April: Denna månad inledde jag med att gå på afrodans, som jag inte gjort på väldigt länge och det funkade bra med nästan alla rörelser trots min mage och plus 14 kg. Jag blev bjuden på bal av en av mina kadetter och det var en helt fantastikt rolig och trevlig kväll som varade ända till fyra på morgonen. Helt galet! Vi köpte även ny bil och värderade om huset denna månad. Och så deltog jag ju i ett triathlon. I graviditetsvecka 31. Lite galet, men mest roligt!

Maj: Eftersom att jag äter medicin för mitt blodtryck fick jag ännu ett ultraljud i graviditetsvecka 32. Nu var jag nyfiken, men lyckades hålla blicken på Tuff-bästis som var med, istället för på skärmen för att se vilket kön Militärbebisen hade. Militärpappan var i Halmstad och kunde inte följa med, tyvärr! Men det var skönt att ha med Tuff-bästis. Maj var även månaden då Militärpappan och jag sa JA till varandra och det blev en helt fantastisk dag med släkt och närmsta vännerna! De flesta krämpor började med komma smygande i Maj. Jag fick sjukt ont i ljumskarna, benen och resten av mig började svullna upp, näsan täpptes åter igen och tröttheten kom tillbaka. Mina värden som legat bra under hela graviditeten visade inte lika bra resultat längre då blodtrycket höjdes rejält och jag hade +2 protein i urinen. Jag fick gå på MVC tre gånger i veckan från Maj till beräknad förlossning och själva förlossningsavdelningen med dess olika specialister och apparater besöktes flitigt under en period. Dock hittade de inget fel på Militärbebisen, utan jag kunde vara lugn.

Juni: Sjukskriven från 2 Juni med beordrad att verkligen Vila! Ryggläge är i princip det som krävs för att hålla nere blodtrycket, som jag nu äter dubbel dos av dess medicin. SysterYster kom hem från Oslo för att hålla mig sällskap och hjälpa mig här hemma och Vackerbästis promenerar med hunden i timmar på kvällarna. Militärpappan gjorde sin sista vecka i Halmstad för denna termin och är från och med nu hemma till vecka 34. Så underbar Juni ändå blev! Trots att jag blev tokförkyld med feber och hosta denna månad och är inte frisk i skrivande stund.

Nu är det väl bara att hoppas på att denna graviditet slutar som den började. Att jag först får friskna till lite, men sen är Militärbebisen välkommen till världen vilken dag som helst!