Det är ju inte helt utan anledning att Weimaranern kallas för spökhund. Hon smälter in så bra I de flesta utemiljöer att till och med jag har svårt att se henne när vi är ute I skogen!
Jag brukar ha en chockrosa reflextäcke på henne men det glömdes hemma idag.
Säga vad man vill om jullov utan snö men den här luften med ett par plusgrader är ändå härlig att andas, vare sig det gäller promenader eller löpturer!
Verkligen ett med naturen! Platon, vår ridgeback, har ungefär samma ”problem”. Mest osynlig är han förstås på hösten när allt går i gyllene färger o minst nu när det är grått o färgfattigt. Men det är sjukt svårt att se honom mot gräs oxå, det trodde vi inte förut om en brun hund… Hur är Undra på sommarängen?
På sommarängen syns hon helt okej, om den är grön och fin utan mycket torkar gräs, få då smälter hon in igen. Mot stenhällar om somrarna blir hon osynlig och på vintern med den snö som är här nere så smälter hon in bland stenar och träd.