Måste ju bara berätta. Jag nämnde för någon vecka sedan att Tilia hamnat i niomånadersfasen och var riktigt arg, ledsen, fel och frustrerad. Det är över, för tillfället i alla fall. Vår goaste Tilia är tillbaka! Det var precis som att hon behövde den där veckan för att utveckla nya förmågor och så vips vaknade hon upp gladare, mer tillfreds och med nya förmågor, så som bara bebisar gör.
Nu kryper hon runt överallt och reser sig mot stolar, bord, ben, hund eller annat (o)lämpligt. Sedan släpper hon och ibland står hon kvar i några sekunder innan hon sätter sig (lite väl) snabbt ner på rumpan igen men utan att bli rädd. Nätterna är också bättre igen och så äter hon en massa, precis som vanligt.
Männsika, vad jag är kär i min väldigt stora och goa bebis!
Så skönt! Man blir lätt lite matt under de där utvecklingsperioderna… 🙂 perfekt tajming inför jul. En riktigt God Jul önskar jag er!
Sån tur att hon sätter sig på rumpan och inte väger över framåt i alla fall 🙂 Det är härligt att se när humöret vänder och de plötsligt kan en massa nya saker. Här är det storebror som pratar på som bara den nu, efter att ha varit lite trumpen senaste veckorna… Skönt! Men öronen behöver vila på kvällen… 😉
Haha!! Jo öronen behöver ju vila efter en sån dag, helt klart!
Ohh så härligt då att vinden har vänt
Tänk om Cebastians trots gick över lika fort, men den har hängt med länge nu.
Ja, vad säger man? Små barn små problem. Stora barn stora problem… :/