Utflykt

image

Förskolans föräldraråd anordnade idag en utflykt för alla familjer till en Arla-gård några mil bort. Jag och flickorna åkte dit medan Militärpappan jobbade. Vi fick se kalvar som fötts samma morgon, mjölkning, kor, höns och katter. Elise är inte alls rädd för några som helst djur och blev slickad av en ko, klappade en dagsfärsk kalv och la beslag på en katt!

image

Som vanligt nu för tiden har jag fotat med mobilen. Vi har haft en riktigt fin förmiddag på lantgården och båda barnen sover nu gott. Undrar om vi luktar kossa? Det luktade visst väldigt starkt där vi var men sånt besvärar inte mig med min täppta näsa!

image

Raska steg

image

Ingen hade hade kräks på förskolan igår så Elise fick gå dit idag igen. Barnen ska springa Knösöloppet under förmiddagen och kanske får de en medalj?!

Tilia och jag stressar nu vidare mot BVC sen får vi se vad sommardagen har att erbjuda!

image

Underbar förmiddag

image

Tilia sover gott i bärselen. 

image

Elise är hemma med oss hela dagen eftersom det var ett barn som kräktes på förskolan igår efter lunch. Fast det behöver ju nödvändigtvis inte vara kräksjuka, mer troligt är det att det serverades fisk till lunch! Men det vore dumt att chansa. Vi är ju ändå hemma!

image

Varför ta den enkla vägen när det finns utmaningar att möta?

image

Solen har verkligen stekt idag. Det har varit fantastiskt sommarväder! Snart åker barnpoolen fram!

image

Elise klädde på sig helt själv… mössan bak och fram och fel stövel på fel fot.

image

Bus!

Gökhult

image

Vi åkte till Frökenfarmor och Målarfarfar igår fast till deras lantställe för det var där de var. Vi har haft det underbart och det känns som att vi hunnit med så mycket på den korta tid vi var där, mycket mer än vad vi skulle hunnit hemma! Hemma rullar allt bara på med vardagliga ting och rutiner och alltid är det något att ordnas och fixas. Men på Gökhult har vi bara varit och haft mysigt.

image

Elise har lekt med hundarna, ritat teckningar, gett hönsen gräs, klappat kor och katter och ridit på Amigo. Och busat och myst med Frökenfarmor och Målarfarfar såklart!

image

Här är hon på väg genom hagen till hästarna. 

image

image

Vi plockade blommor till Farmor.

image

Elise och jag fick tid att vara bara hon och jag. Vi gick en runda och pratade med alla djuren och jag berättade om djuren, vad de äter och hur de är. Men inte så mycket om korna för jag känner inga kor, så där är jag lite osäker, på hur de är och så. Fast hästar kan jag desto mer om eftersom jag ridit nästan hela mitt liv!

image

Den färdiga buketten. 

image

Framtiden får utvisa om flickorna kommer ha samma stora hästintresse som sin mamma. På ett sätt hoppas jag på det och samtidigt hoppas jag inte alls på det… Den som lever får se!

Morfin is da shit!

Hostmedicinen jag fick utskriven från läkarbesöket igår var Cocillana. Den innehåller ju morfin och hjälper utmärkt mot hosta! Såklart rekommenderas det inte att amma när man druckit av den sörjan. Jag skulle nästan säga att jag hostar till jag dör och kan man hosta sig till framfall är jag väldigt nära, så denna hosta måste lugna ner sig!

Jag tvekade länge på hur jag skulle göra med medicin, amning, ersättning, utpumpning och flaskmatande. Helt i onödan. För jag har ju världens coolaste bebis som snabbt finner sig och tar det som erbjuds, underbara barn!

Halveringstiden för morfinet är två timmar och enligt apoteket är medicinen ute ur kroppen på fem halveringstider, alltså tio timmar. Jag tog lägsta dosen medicin direkt efter sista kvällsamningen vid nio.

Eftersom jag vanligtvis bara ammar en gång nattetid, vid två-tiden, så bytte jag ut det målet mot ersättning istället. Det var första gången Tilia tog både flaska och ersättning och hon slukade snabbt 150 ml! Sen somnade hon gott och ammade igen först vid halv nio.

Själv har jag sovit lite som en prinsessa, utan att hosta alltså, för det har jag aldrig hört att prinsessor gör!

image

Coolingen!

Otillräckligheten

image

Eftersom jag visst är den enda i världen som har koll på Vackraste hunden lös så tog jag mig ut en kortare sväng nu innan nattning. Första dagen jag var utanför tomten sen i torsdags och således även Vackraste hundens första lösspringande promenad sedan dess.

Ja, vi gick ju inte långt direkt men snabbt. Eller rättare sagt så gick hunden snabbt, själv lunkade jag på väldigt sakta. Det kändes bra. Vi gick till tennisplanen och Undra hittade en boll, så kastade vi den en stund och tog den sedan med hem till trädgården. Till samlingen.

Det är när jag är ensam med Vackraste hunden som jag känner hur mycket hon egentligen betyder för mig. Vi behöver vara ensamma mera, Undra och jag! Jag lovar dig mer tid och kärlek min vackraste hund.

Avslutar med ett ordspråk jag tycker är så talande:

Om du skulle få för dig att du är en inflytelserik person, försök då få någon annans hund att lyda”.

Hostelihost

image

Här vilar vi visst lite allihopa. Fast den som somnade på mitt bröst vaknade ur-pigg så snart hon blev lagd för sig själv. Som vanligt alltså.

Jag själv mår inte nämnvärt bättre, tyvärr. Jag inte ont i halsen och öronen längre så det känns hoppfullt! Däremot ligger jag inne med en sjuhelsikes hosta, en som dunkar ordentligt i huvudet och får bäckenbotten att svikta vid varje host.

På BVC rekommenderar de honungsvatten för att slippa hostan. Kul skämt. Själv är jag mer inne på halshuggning i mina mörkaste stunder om de sömnlösa nätterna.

image

Den här lilla godingen lät mig sova hela förmiddagen. Sen hämtade vi Elise med bilen och så körde jag runt tills hon somnade. För det är inte det lättaste att få henne till annars. Inte för mig i alla fall. Och gå med vagnen kunde jag glömma idag för jag är visst alldeles snurrig…

Nu ska jag peta i mig en alvedon innan jag ger mig på att väcka vildingen! 

Febermys

image

Det här är bland det mysigaste jag vet! Tilia och jag ligger sked. Sover. Myser. Tar igen oss. Och ändå händer det så sällan!

Idag har jag feber, ont i halsen och känner mig allmänt omständig och ynklig. Lite som att skelettet håller på att ruttna. Tilia är snorig men mår annars fint.

Nu ska vi mysa lite och ladda batterierna för att fixa nionde av tionde dagen utan Militärpappan.

Livet nu

Igår kom Elise in med en skalbagge som hon hittat i trädgården. Hon la ner den på soffan och när jag sa att den skulle ut i trädgården igen så vinkade hon till den och var noga med att säga hejdå. Själv var jag noga med att dölja mitt småkrypsogillande, det vore ju dumt att föra över det på henne menar jag.

Tilia befinner sig i  BabyBjörnen den mesta av hennes vakna tid för tillfället så när den väl åker av om kvällarna känner jag mig plötsligt så lätt och smidig. Om än med ont i ryggen… men så länge hon är nöjd så är jag nöjd!

Vackraste hunden vill gärna vara med och tar därför barnens gosedjur i munnen och går iväg. Otaliga är de gånger jag hämtar tillbaka henne och lägger gosedjuret på sin plats igen. Tillslut lägger hon sig på dem istället och det kan ju vara okej en stund kan jag tycka, så länge hon inte biter i dem.

Tuffbästis var här igår och med sig hade hon bland annat en jättefin uggla, en sån som man bygger av klossar på en pinne, ni vet. Det var visst som ett tack för barnkläderna hon fick till sin kommande bebis. Tänk, en Militärbebis och en Tuff-bebis så nära. Det ska bli så himla roligt!