Höften och träningen och ett helkroppsspass på gymmet

Min höft, ja ni vet… nya läget är i alla fall följande: Jag ska komma tillbaka till min normala träningsdos. Och nej, jag kan ju självklart inte träna löpning som jag skulke vilja eller massa tunga benpass i gymmet. Men hallå?! Jag ska träna!!!! Typ som innan, med vissa modifieringar såklart, bara fantasin sätter gränser tänker jag!

Inget är förbjudet och inget ska göra ont. Jag får ju sällan känningar under träning numera utan det kommer efteråt i vila, en molande känsla,  som stark mensvärk i höger höft strålande lite utåt nedåt. Så nu ökar jag på träningen successivt och skriver ned allt jag gör och hur det känns under en period.

Vi ska ge detta tre månader har vi bestämt,  min nya fantastiska sjukgymnast och jag. Och jag har ett program med rehab-övningar som jag också gör. Det tar ju tid och jag har ingen stress, utan vill bara bli bra. Blir ju snart tokig på att inte kunna röra mig som jag vill och att inte kunna trötta ut kroppen!

image

Idag körde jag styrka på gymmet.  Passet tog 40 min, vilket är alldeles lagom tycker jag!

Jag värmde upp med en stunds powerwalk sedan körde jag ett block i taget med 10 reps per övning eller sida. Ingen vila i blocken, bara mellan. Jag körde varje block tre varv. 

Block 1:
– Knäböj med vikt mot pilatesboll under rumpan
– Bröstpress med hantlar med pilatesboll i ryggen
– Ryggresning med pinne

Block 2:
– Utfall bakåt och bicepscurl med hantlar
– Axeltrippel (över huvudet + ut från bröstet + i båge framför kroppen)
– Plankan med fotlyft

Block 3:
– Utrullning på pilatesboll för bål och baksida lår
– Joystick
– Enbenshöftlyft

Tjohoo!!

Äntligen fredagsfys!!

image

Jag är Så nöjd och lika fruktansvärt trött efter att idag äntligen kunnat träna igen! Feber och förkylning och vila för smärta i höften har gjort att träningen prioriterats ned. Bra på vissa sätt, som att vi har hunnit renovera och sortera en hel del här hemma till exempel.  Dåligt på så sätt att det är så in i helvetes tråkigt att ofrivilligt vila från träning. Men nu! Tjoho!!

Kadetterna höll i ett thaiboxingpass idag och jag hakade på. Himmel vad tufft! Men alltså – vad jag fullkomligt älskar att ta ut mig tills jag nästan spyr!

Endorfinerna, svetten, lyckan… Som jag saknat er!! Och mina klena armar:  som jag kommer sakna er imorgon.

Den där höften

image

Häromdagen var det äntligen dags för MR av min höft. Som jag skadade i juni. 2013.

Överlag har jag haft ont i höften sedan dess och just nu har jag minst ont någonsin. Typiskt! Hoppas att MR visar något om det är något. Hoppas i så fall att detta något är något pyttelitet och något lättåtgärdat som går snabbt att komma tillrätta med om man bara vet vad det är.

Jag är nervös, skeptisk och hoppfull i samma känsla. En mycket märklig känsla!

Välkommen du sköna känsla!

image

Efter ett par veckor med mindre träning är jag nu inne i en hårdare träningsperiod. Som jag älskar det! Igår kväll kände jag mig för första gången på länge trött i kroppen. En underbar och efterlängtad känsla!

Kadetterna skulle spela beachvolleyboll och jag passade på att transportlöpa dit och hem. Sammanlagt blev det femtio minuters löpning med paus mitt i för beachvolleyboll då det behövdes en till i ett lag. Dessutom cyklade jag nära tre mil igår och även om jag räknar just det till mer vardagsmotion än ren träning så känns det ju i kroppen.

Härligt!

Perspektiv

image

Mycket jobb typ över dygnet och överallt utom just hemma gör att jag visst inte tränar längre. Det känns just nu som att jag inte är en människa där träning är en naturlig del i vardagen utan mer någon annan. Vem vet jag inte.

Istället reflekterar jag desto mer. Mest eftersom jobbet leder in mig på den banan. Plötsligt slog det mig att det är märkligt hur tre löppass i veckan nu för tiden kan kännas som ingenting och tydligen inte räknas.

Vad hände liksom?.

Inget Kustjagaren för oss i år.

image

Med stor besvikelse i hjärtat måste jag meddela att jag inte kommer att köra Kustjagaren som går på lördag och som jag haft siktet inställt på sedan ett år tillbaka.  Jag har gjort bedömningen att min höft kanske inte kommer hålla för sex timmars belastning och jag vill inte chansa.

Inte en endaste gång har jag varit skadad i min kropp, utom ett ben som sparkades av av en häst för 14 år sedan och som jag aldrig känt av några sviter från. Förra året under Kustjagaren fick jag dock ont i höger höft och ingen som jag sökt hjälp hos har hittills lyckats hitta vad det är för skada eller ens var den sitter. Jag har rehabat efter olika program från både Osteopat,  Sjukgymnast,  Läkare och Akupunktör men utan framgång.

Efter Kustjagaren förra året tog det två månader av total vila att ens kunna gå utan smärta. Det tog ett halvår innan jag kunde springa en mil igen och min styrketräning för benen samt Crossfiten har jag helt fått avstå ifrån. Detta har gjort mig väldigt nere och på kuppen har jag nästan lyckats ha ihjäl personer i min omgivning som jag tycker mycket om, typ min familj, för att jag inte stått ut med mig själv.

Höften känns inte hundra och jag har med detta som bakgrund tagit beslutet att inte starta i Kustjagaren på lördag. Det är helt enkelt inte värt det. Närmast i tur väntar istället en magnetröntgen.

Så, om någon av er är sugna så finns en startplats ledig! Vilka känner sig manade?!

Inspodag om träning och hälsa i Hoglands Park

image

Ni har väl inte missat att det blir träningsfest i Hoglands park i Karlskrona på måndag?! Massor av gratis inspiration i form av kul träningspass, utställare och intressanta föreläsare – där ibland MIG!

Jag pratar om vardag med småbarnsliv och träning så kom dit och lyssna, stötta och peppa vet ja’! Klockan 10.00 och 16.10 kan ni lyssna på mig.

Hela dagens program hittar ni HÄR på Karlskronacity.net Kom träningsklädd och prova på något nytt kul pass, det ska jag göra!

image

Inspokväll i Växjö

image

Mitt fredagsmys bestod av en härlig kväll med många brudar i Växjö där vi lyssnade på en mycket bra föreläsning av Lovisa ”Lofsan” Sandström. Vi var ett par tjejer som samåkte från Karlskrona och vore det inte för Team Militärmamman så hade jag aldrig stött på de här sköna människorna!

image

Föreläsningens tema var ”Hållbar livsstil för aktiva kvinnor” och jag tar med mig många tänkvärda meningar att reflektera vidare kring. Även fast föreläsningen var riktad åt träning, då det var vår allas gemensamma nämnare, var de flesta tankar applicerbara på livet i stort. Hon pratade mycket om att ha ett mål och att samtidigt veta varför. Om att vilja, känna, trivas och att få vara lycklig.

Att Lovisa är en fantastisk hälsoinspiratör och pedagog visste jag och många med mig. Igår visade det sig att hon dessutom är en mycket bra föreläsare!

Karlstad swimrun i augusti

Förra helgen fick ni se bilder på mig och Ida när vi simmade i Vänern. Man skulle kunna tro att vi tränade, men sanningen är den att inte ens vi utsätter oss för swimrun i öppet vatten i mars! Det vi egentligen gjorde där var att ta foton inför ett nytt swimrun-lopp som går i sommar:
 Karlstad swimrun den 2 augusti.

Det kommer bli som så att Ida och jag kör detta lopp tillsammans, som en rolig kompisgrej!

Precis som förra sommaren ställer jag och Vackerbästis upp i Kustjagaren i juni, som också är ett swimrun. Inget swimrun är det andra likt och just i Karlstad swimrun är den första simsträckan lång. Längre än dubbelt så lång som den längsta simsträckan i Kustjagaren… Tur jag har blivit en bättre simmare i år! Ida tillhör Sverigeeliten i multisport, springer jättesnabbt, cyklar massor och är dunderstark! Tydligen ska hon inte vara så bra i vattnet. Själv springer jag hellre än snabbt men är ganska uthållig och så kan jag ju simma tillräckligt bra för att överleva åt oss båda i alla fall.

Vi tänker koppla bort tävlingsmänniskorna i oss och bara ha roligt! 

Jag vet att ni är flera swimrun-vänner som läser min blogg. Klicka in dig på Karlstad swimrun och knip dig en lagplats! När Kustjagaren är över är det lätt att tomhetskänslan infinner sig i kroppen och du är ju redan tränad för den typen av tävling och har all utrustning i din ägo. Vad finns det att vänta på?

 Läs vad Ida skrivit om Karlstad swimrun HÄR!

De fina fotona har Daniel Friberg tagit.

Min höft och alternativmedicin

När jag i juni förra året sprang Kustjagaren hände någonting med min höft och jag kände smärta fram på höften i rörelsen framåt med höger ben. Jag minns det inte som att jag gjorde något särskilt, som att trampa snett eller ramla, utan smärtan kom smygande. Jag slog lite på höftböjaren som kompensation och bet helt enkelt ihop den sista milen in i mål.

Det kom att visa sig att smärtan skulle bli långvarig.

Jag vilade helt från träning i en månad och från löpning i vad som kändes som en evighet och höll på kuppen på att driva mig själv, min familj och andra i min närhet till vansinne! Jag åt maxdos Voltaren tills magen började krångla och jag besökte vid upprepade tillfällen både naprapat, osteopat, sjukgymnast, massör, fysioterapeut och läkare. Ingen verkade övertygad om vad jag gjort med min höft, vad felet var eller hur jag skulle bli bra. De var inte ens eniga om i vilken muskel det onda satt och om det var höftböjaren eller låret som krånglade.

Det har nu gått nio månader sedan jag åsamkade mig skadan. Nio månader av olika rehab-övningar hemma, i gymmet, i bassäng och på land, med stretching och utan stretching. Nio månader med lite träning som övergått i mer träning, men som aldrig kommit upp i vare sig den mängd eller intensitet jag egentligen avsett. Och även om smärtan inte är lika intensiv eller ens uppstår när jag rör benet framåt, utan istället när jag gör till exempel knäböj, så finns den fortfarande där och den blir värre ju mer jag tränar, avtar något när jag minskar på träningen men försvinner aldrig helt.

Jag har både tröttnat och känt mig hjälplöst obotbar i detta. Ida bokade in en tid åt mig till Peppe på Carlstad Alternativmedicin, CAM, när hon fick veta att jag skulle till Karlstad. Jag hade inga större förhoppningar direkt men gick dit för en undersökning.

Jag fick träffa Peppe, en akupunktör från Iran som visade sig vara någonting helt annorlunda än någon jag tidigare träffat. Han hade ett mycket avslappnat och skämtsamt förhållningssätt och jag rycktes med i tonen då jag väl kände igen den från min arbetsplats. Jag gav honom en bakgrundsbeskrivning likt den ni nyligen läst och gjorde en knäböj och sa till när det började smärta och varifrån smärtan kom. ”Okej, ta av dig kläderna och lägg dig på rygg”, sa Peppe. Sedan tog han sitt finger och tryckre in det i min mage och genast kom precis samma smärta som jag känner när jag har ont i höften. Ingen av de andra jag behandlats av har lyckats hitta just denna punkt innan, på nio månader. Två gånger tryckte han så, på vad som tydligen var mitt på det bredaste stället på höftböjarmuskeln.

Han bad mig göra en ny knäböj och döm om min förvåning när smärtan plötsligt var borta!

Peppes teori var att jag sprungit och tittat lite bakåt och i samma stund trampat lite, lite snett vilket ger en skada precis som den jag fått. Han menade att jag inte har någon inflammation och att detta är en enkel skada som snabbt går att åtgärda med ett par stretchövningar för höftböjaren och rumpan. Jag var sjukt skeptisk och har sedan dess gått och väntat på att höften ska börja smärta eller typ kollapsa, men icke!

Man skulle kunna tänka sig att jag sedan fick tusen nålar satta i min kropp för han var ju akupunktör, men så blev det inte. Istället knäckte han hela min kropp, ungefär från ögonbrynen ner till tårna. Många knak blir det… Genast blev benen lika långa, nacken mindre stel och kroppen rak. Tack!

Jag var vid detta tillfälle nästan stum av förvåning. Hur hade han lyckats med detta, vem var han och framförallt – vad hade han gjort med min kropp? Jag gjorde många knäböj för att leta efter smärtan men den var liksom borta och jag skulle vid detta tillfälle kunna tänka mig att betala ungefär tio tusen kronor för behandlingen.

Så blev det inte. Peppe sa åt mig att ha en fin dag och bjöd mig på behandlingen!

image

Jag gör mina stretchövningar och tänker på Peppe. Och så undrar jag om det finns någon motsvarighet till honom i Karlskrona och var i så fall hittar jag hen? Det känns som att jag skulle vilja ha Peppe nära i mitt liv. Kanske får jag helt enkelt flytta till Karlstad?!