Tjejer och bilar…

Under dagen har vår bil inte velat gå igång två gånger på grund av att batteriet varit urladdat. För att få igång den behöver en annans bil vara inblandad och startkablar där emellan. Jag har alltså fått involvera flera människor i att få igång bilen.

Första gången var på en bensinmack under lunchen. På macken sa de att de inte kunde hjälpa mig så jag stannade första lämpliga bil. Med lämplig menar jag en bil med en man iklädd arbetarkläder, typ orange med reflexer, ni vet. Nu är det ju inte många som kanske lämnar en höggravid kvinna åt sitt öde, förutom personalen på Shell då… och den noga utvalda mannen i arbetarkläder stannade givetvis för att hjälpa mig.

Eftersom vi bestämt oss för att köpa ett nytt batteri till bilen idag tog jag bilen till förskolan för att hämta Elise och skulle sedan vidare till stan igen för att hämta upp Militärpappan. När jag väl, ganska smärtfritt för en gångs skull, fått in Elise i bilen, så startade den inte. Igen. Lagom tröttsamt. Ganska kort därefter kom en bil med en annan mamma i som skulle hämta sitt barn och jag frågade henne om hon ville vara snäll och parkera sin bil bredvid min så jag kunde få kraft från hennes bil? ”Ja, sa hon lite tveksamt, men du vet väl hur man gör hoppas jag, för jag har ingen aning!” Ja, sa jag på det säkraste sätt jag kunde med startkablarna i högsta hugg, redan påkopplade på mitt batteri. När mamman väl fått upp huven hittade vi inte batteriet på hennes sprillans nya BMW och efter ett tag gav vi upp och jag väntade på nästa bil.

Bilden föreställer ingen av oss brudar som var inblandade idag, utan är lånad HÄR ifrån.

Jag såg en granne till förskolan, en man, som kom ut och trots att han hade sjukt bråttom försökte han vara till hjälp med sin Volvo. Dock behövdes en skruvmejsel för att få av kåpan över batteriet och det hade han inte tid med, så han fick plocka ihop och slira iväg igen. Näst på tur var en mamma i en ganska ny Merca och hennes kommentar var ungefär som den första mamman och vi hittade heller inget batteri i den bilen…

Elise hade totalt tröttnat vid det här laget och slängt bananen jag mutat henne med. Hon gallskrek i bilen och ingen ny bil verkade komma så jag fick gå in och låna en av pedagogerna och hennes bil, en Volvo. När vi tillslut hittat hur man fick upp motorhuven hittade vi ingen minuspol men enligt telefoninstruktion fick vi reda på att den gick att sätta i lite varstans, vilket oroade Fröken, då telefonsupportern (en man i släkten) sa att det kunde blixtra till lite. Så hon startade sin bil och höll för öronen och blundade samtidigt. Det kanske blixtrade lite men det funkade inte och jag började känna mig hemsk mot Elise som vid det här laget var väldigt arg och ledsen. Jag tackade Fröken för visat intresse och inväntade nästa bil med Elise hängande på höften. Två mammor med bilar senare med samma ”bil-skräck” kom det en pappa.

Åh, en Pappa!, utbrast jag och frågade honom om hjälp. Hans första kommentar var att han var ur-usel på det här med bilar och jag kontrade med ”Jaha, det är därför du får hämta på dagis då, förstår jag”. Vi löste det tillsammans, Pappan och jag med Elise på höften och en skällande hund i bilen… och jag åkte därifrån och stängde aldrig av bilen igen.

Militärpappan har nu bytt batteri på bilen. Jag är ju ändå också mamma, även om jag vet hur jag använder startkablar! Så under tiden nattade jag Elise, plockade undan i huset och annat kvinnogöra. Och jag orkar inte göra fler värderingar på det.

Städporr

Idag har vi tokstädat. Jag älskar att ha det tokstädat och därför inbillar jag mig även att jag tycker om att städa! Jag brukar få gliringar av vänner och familj för detta, helst när de ser mig komma nerstudsandes för trappan med en dammvippa i högsta hugg nynnandes på en glad melodi. Jag bjuder på det!

Desto värre mår jag när det är ostädat här hemma, det är väl nackdelen med det hela, antar jag. Jag har svårt att slappna av och faktiskt vara tillfreds och glad när det inte är väldigt rent. Nu är det väldigt rent här. Sådär så man kan ligga på golvet och dra kinden mot och bara njuta! Ahh, städporr på hög nivå!

Är detta en sjukdom?

Som grädden på moset fick jag svar på mina tentor från delkurs två på Linnéuniversitetet nu ikväll och jag fick VG i betyg. Känns otroligt skönt och peppande!

Jag är sjukt nöjd med min lördag! Hoppas ni har haft det lika bra som jag?!

Feberfri och effektiv torsdag

Degtjuven

Degtjuven

Efter gårdagens feber har vi idag haft en feberfri dag till här hemma, Elise och jag. Under förmiddagen var hon pigg och vild men eftermiddagen har varit aningen gnälligare och en massa hosta har börjat komma. Elise somnade i sin stora säng vid kvart i sex men har vaknat minst trettio gånger av all hosta så tillslut fick hon halvsitta i våra famnar en stund, få lite mer medicin och så somnade hon tillslut igen.

Jag har gjort tusen grejer här hemma idag, för jag kan liksom inte bara låta bli. Elise har hjälpt till såklart, så allt har tagit aningens längre tid, men samtidigt varit tusen gånger roligare! Vi har tvättat, dammsugit, städat köket, läst böcker, sjungit massa sånger många gånger om, kollat på Babblarna, bakat semlor, lagat fiskmiddag, ställt i ordning massa möbler och saker efter renoveringen på övervåningen, sovit en stund och jag har läst cirka 20 minuter i manualen för min kamera och försökt ta något enstaka foto.

Miliärpappan kom hem från jobbet samtidigt som Hemliga Marie tittade förbi en sväng och tillsammans åt vi middag och smakade semla. Elise åt ingen semla, hon somnade, men under dagen har hon norpat åt sig en hel del deg… Det är inte det lättaste att baka tillsammans med en 1,5-åring!

Vi blir hemma imorgon också och hoppas att Elise är tillräckligt frisk och pigg efter helgen för att gå till förskolan igen!

Tanken var att det skulle bli minisemlor. Det blev mer mellansemlor. Stans godaste!

Tanken var att det skulle bli minisemlor. Det blev mer mellansemlor. Stans godaste!

Hjärntvätt

Fick för mig att lukta på tvättmedlet innan jag doserade det i maskinen. Det var bara det att jag höll pulvret lite väl nära näsan. Eller kanske stoppade jag i näsan rakt i pulvret? Och drog in. Eftersom jag är gravidsnorig i ena näsborren så drog jag in ganska starkt. Och allt jävla pulver åkte rakt upp i näsan och vidare till hjärnan. Svider som satan, om jag säger så!

Och jag som är så allergisk mot starka dofter håller typ på att dö nu, såhär en halvtimmes fräsande och nässköljning senare.

Luktar ni på tvättmedel? Jag gör det inte längre.

Kulan och jag på BM-besök. Och Tack!

image

Jag och kulan. Okej,snart har jag en bättre kamera… Blir man snyggare i en sån förresten?

Min fina barnmorska är tillbaka och hon konstaterade att Militärbebisen ligger med huvudet till mitt vänster, rumpestumpen nedåt och fötterna på min högersida. Jag fick en tid till hos henne i slutet på nästa vecka och om Militärbebisen inte har vänt på sig själv då (hoppas, men tvivlar) så bokar hon in en tid till mig på förlossningen för vändningsförsök.

Det är ju bara att avvakta, så det gör jag nu. Tur att jag har saker att underhålla mig med under tiden, som till exempel ett heltidsarbete, en familj men en 1,5-åring, ett 200 kvm stort hus, en galen och långbent hund, fula tankar om min kropp samt sju(!) tentor tills på fredag, eftersom jag även pluggar halvtid, lite vid sidan av sådär…

Så ursäkta min något dåliga kommentering på era fina bloggar för tillfället. Jag är snart tillbaka! Och TACK alla fina ni för uppmuntrande kommentarer och glada tillrop! Ni är guld värda allihop!

Kärlek till er!

Om könet

Inte mitt kön då, utan Militärbebisens… Ni undrar om jag råkade se igår, mot min vilja, för att jag skrev ju faktiskt Han om Militärbebisen i inlägget efteråt?. Jag har alltid haft svårt för att skriva Den om Militärbebisar inuti min mage, det känns så opersonligt och overkligt. När jag var gravid med första Militärbebisen fick det blir en Han när jag skrev, just av den anledning jag nyss nämnde.

Nu arbetar ju jag i en extremt mansdominerad värld där alla benämns för Han i gemene mun, även i litteraturen. I en bok står det till exempel i inledningen att Där inget annat anges menas att Han även kan vara Hon. Det ni! Japp, det får mig att vilja ändra, vara motsträvig eller kanske mer nytänkande. Jag säger alltid Hon om allt och alla. Bara därför att jag kan. Och väldigt ofta missuppfattar folk mig, förstår inte riktigt vad jag menar, de frågar, jag ger svar och de tänker till. Jag brukar fråga mina kadetter varför soldaten kämpar, ja varför kämpar Hon? Hon, undrar de, vem då? Soldaten, sa du väl? En kul grej mest men ändå med en stor tanke bakom.

Just därför borde jag väl kalla Militärbebisarna för Hon… Men… Faktum är att jag alltid önskat att jag någon gång ska få bli mamma åt en dotter. Ni får tycka vad ni vill om det, men så är det. Jag skulle bli lika glad över en pojke såklart men jag vet att jag har en inre önskan om att någongång få en dotter och kanske var det därför jag inte vågade säga Hon om Militärbebis nummer ett inuti mig? Och så på ultraljudet såg det ut som en kille, inte på könet eller så, utan i ansiktet(!), tyckte vi. Haha!! Så det fick bli en Han helt enkelt!

Den här Militärbebisen fick haka på samma trend och bli en kille den med, men jag har ingen som helst aning egentligen. På ultraljudet igår kunde jag inte se, inte ens om jag skulle ansträngt mig för nu är den så stor att jag knappast fattade vilket som var fram och bak ens. Man ser ju bara en liten del i taget just nu, som en arm eller ett hjärta och Överläkaren zoomade aldrig in själva könet. Toppen för mig!

Det viktigaste är såklart att Militärbebisen är frisk och mår bra, tro nu inget annat. Och nu har jag fått en dotter och tar gärna emot en till! Eller en liten grabb, för visst hade det varit roligt att ha en av varje, av det som vi indelar oss i hela tiden och överallt – Kön.

Vårt 2011 i ord och bilder! Del 2

Juli: Värmen höll i sig och vi badade mycket. Eller ja, vi låg på stranden i alla fall och så plaskade vi vid strandkanten. Mest var vi på Dragsö, vår favorit här i stan! Elise fyllde ett år och vi hade kalas som avslutades med att Elise ville bada i sin pool i trädgården när alla tittade på och hon var vild som ett djur och trivdes som en fisk i vattnet av all uppmärksamhet! Syster Yster var hemma från Oslo i flera veckor och bodde mycket hos oss. Vi tränade tillsammans och hon hängde med på ett pass med min PT som hon sent skulle glömma… Jag var gravid i vecka tio på kortet med oss i träningskläder. I slutet av juli tog vi en dagstur till Ölands djurpark och det var verkligen en lyckoträff för vår lilla tös som älskar djur av alla de slag!

image

I solen på Dragsö

Födelsedagsbarnet

Elise fyller ett år!

Syster Yster och jag innan gårdagens träningspass med PT:n på gymmet!

Träningen gick bra och här är jag gravid i vecka 10.

Tekoppshäng mitt i snurren

Elise åker karusell på Ölands djurpark

Augusti: Augusti blev lite av en äventyrsmånad för oss då vi hittade på en massa saker tillsammans! Vi fiskade kräftor med Militärpappans släkt mitt i ingenstans och besökte Lalandia i Danmark med goda vänner. Vi var på Lalandia i tre dagar och badade, busade och lekte med getter! Vi blev bjudna på sommarfest hos Militärpappans kollega i skärgården och där fanns en massa barn att busa med och vi hade en riktigt trevlig dag i solen!

Jag berättade på jobbet att jag var gravid och det mottogs med sådär mycket engagemang av en del… Det var ju inte så länge sedan jag födde barn senast.

Jag, klädd för kräftfiske.

Kräftfiske kräver utklädnad.

Puss!

På Lalandia pussade vi getter.

Jag och Elise på sommarfest i skärgården

Sommarfest i skärgården!

Magen vecka tretton

Gravid i vecka 13 och en liten kula börjar titta fram.

September: Elise och jag var i Högsby på kräftskiva och Militärpappan på flera övningar under hösten. Han var även på övning när jag gjorde ultraljudet i vecka 18 och istället tog jag med Fina Lina, som var hemligt gravid vid det tillfället med sitt första barn. Allt såg bra ut och barnmorskan på förlossningen (där man gör ultraljudet) och jag lovade att inte ses förrän tidigast den 20 februari! Jag var inlagd så länge och det hände så mycket saker vid min förlossning med Elise att alla känner igen mig, visst.

September var även månaden när Elise blev jättedålig och fick läggas in på sjukhus där det konstaterades att hon hade förkylningsastma. Hela hösten kantades av svåra förkylningar för stackars Elise.

                                              Ju mer man svankar desto större blir magen... Eller?!

                                                                                      På kräftskiva i Högsby

image

Militärbebisen inuti mig

image

Som gravid i vecka 19 hade jag gått upp 5 kg.

image

Elise på sjukhuset

Oktober: Elise fortsatte vara mycket sjuk och så fort hon var pigg nog försökte vi leka utomhus, hösten hade sina vackra dagar! Jag överraskade Militärpappan med en helg i Göteborg och Elise var hos Frökanfarmor och Målarfarfar under tiden. Militärpappan och jag hade mysigt och strosade på stan, åt på restauranger, tog en öl (eller vatten…) och gick på bio. Det kommer dröja länge innan det händer igen.

Elise får sin medicin. Alla kvällar är hon inte frivillig, tyvärr!

Elise får medicin, cortison. Det får hon varje morgon och kväll numera.

Gravid vecka 20

Jag är gravid i vecka 20

På Landet finns det mycket att utforska.

Elise och Undra

Vi var utomhus så mycket vi bara kunde de vackra höstdagarna!

image

Och jag tränade på, som vanligt!

Redo för promenix!

En vanlig syn i vår familj

November: Månaden när graviditeten tog fart och min viktuppgång steg till skyarna (och sedan har det bara fortsatt) Jag tränade men hade ont i fogarna (ljumskarna) och fick mitt fösta jätteblåmärke som täckte hela höger knä och som återkommit tre gånger sedan dess, utan förklaring.

Vi var på Kustflottans bal och jag bakade mycket med Elise då detta var tidpunkten när hon började vilja hjälpa till med allt här hemma. Hon höll sig ganska frisk och var en väldigt mycket gladare och piggare liten människa!

                                                  image

                                                                                               Gravid i vecka 24

image

Pepparkaksbak med Elise

image

Kustflottans bal 2011. Jag och Militärpappan.

Vi har skrattat så vi kiknar åt Vackraste hunden med tomteluvan på nosen.

December: Månaden gick ganska så fort trots att snön aldrig kom. I Högsby kom det lite snö en dag när vi var där och Elise fick vara ute och busa i den! Jag vann ett par träningsbyxor för gravida som är de skönaste byxorna jag äger för tillfället!

Vi hade julgodisbak här hemma med en massa vänner och barnen röjde runt! På förskolan fick Elise vara med om sitt första luciatåg och det som utklädd till tomtenissa. Militärpappan och jag lade ner fyra dygn på att baka en pepparkaksborg, från grunden, som dagen efter blev nedrivet och uppätet av Vackraste hunden. Hon var då till salu, men ingen ville ha henne…

Vi firade en fin julafton med min familj och nyår hemma hos oss med några goda vänner.

                            image

                                                                       Jättegravid och fortfarande tränande.

Busungar!!

Kompisar på julgodisbak

Lite häng vid granen

Lucia på förskolan

image

Vår pepparkaksborg. Som fick stå över natten…

...men det räcker liksom inte.

… morgonen efter hände det här. Skithund.

vinter

Lite snö fick Elise i alla fall uppleva.

image

Så jag gjorde samma sak!

Julafton

Gott nytt år!

Nyårsafton

Listad utmaning

Jag har blivit utmanad av Mirre att fylla i denna lista. Jag gillar ju listor, så det var en rolig grej, tycker jag!

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?

Jag arbetade som skolinformatör åt Försvarsmakten och hade för ett par månader sedan flyttat till Eksjö, som då hade blivit utsedd till Sveriges tråkigaste stad flera år i rad. Jag kände inte en kotte när jag flyttade dit men blev snabbt vän med min kollega och hans pojkvän. En dag blev jag spontaninbjuden på fika hos en åtta år äldre militär som ringde fel nummer och kom till mig. Fikan utvecklades visst till en dejt, enligt honom, men trots att vi hade trevligt och han läste en saga för mig och spelade gitarr och sjöng så var jag inte intresserad. Han bjöd med mig på en jättecool nyårsfest med! Jag träffade en av mina fina vänner på gymmet där jag tränade och kanske var det när jag fick boxas med den största killen i gänget och han missade mitsen och drog mig på truten, som hon såg mig första gången? Vi blev snabbt nära vänner! (Hon och jag alltså, han har jag aldrig sett igen…) Jag hade häst och bodde i en superbillig men jättecharmig lägenhet i botten på en villa med dusch i källaren, bland alla spindlar. Men vad gjorde det? Jag hade ju min första egna lya!

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

Jag var mammaledig med Elise och hade bara två månader tills jag skulle börja arbeta igen, så jag var lite inställd på det vid den här tiden. Jag tränade en hel del och hade precis börjat löpträna på allvar igen efter förlossningen. Elise var knappt sex månader.

3) FEM SNACKS DU GILLAR:

Maltesers, Torkade fikon, Chokladfondant, Mintchoklad och Cashewnötter.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:

 Det är lite av en dold talang jag har… Jag kan jättemånga sånger utantill! ”Lilla snigel akta dig”, till exempel.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:

Köpa ett vackert hus vid havet, betala av alla lån, hyrt in en kock till att laga vardagsmaten, jobbat halvtid med det jag gör nu, köpa en Buster XL till Militärpappan. (en väldigt cool fiskebåt. Tydligen.)

6) FEM DÅLIGA VANOR:

Måste ha undanplockat hela tiden, kontrollmänniska, älskar socker, städar visst för mycket och glömmer ofta ta järntabletten på kvällen.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

Träna, mysa med Elise, göra massor hela tiden, läsa bloggar, baka.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:

Ja, vad ska man skriva när man ganska ofrivilligt bär kalsonger och slips varje dag? Jag har ingen gräns.

9) FEM FAVORITLEKSAKER:

Telefonen, Kitchen Aiden, telefonen, telefonen och telefonen. Typ.

10) TIO  PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:

Kan jag få tio frivilliga?

Lucka 22: Berätta om något som du är beroende av

Det ligger i mina gener, just beroende, och jag försöker därför vara extra uppmärksam på många sätt genom att till exempel undvika både alkohol och tobak. Nu för ju det med sig många bra effekter, så det är ju inte enbart därför som jag inte dricker eller röker, tänk bara träningseffekten!

Jag måste väl erkänna, om än motvilligt, att jag är beroende av… socker. När jag tänker tillbaka har det nog alltid varit så. Uppe på detta är jag en typisk ”allt-eller-inget-människa” och äter i perioder inget socker alls och i andra perioder alldeles för mycket socker.

Eftersom jag är mycket intresserad av kost och träning så är jag fullt medveten om vad sockret gör med min kropp och ibland känns det läskigt att känna till så mycket. Jag vet precis hur jag reagerar på socker och hur jag mår när jag äter det och när jag inte ger kroppen socker alls.

Det socker jag stoppar i mig är näst intill alltid medvetna val. Det finns så mycket dolt socker i mat till exempel men vi äter alltid så ren mat som möjligt här hemma. Vi lagar det mesta från grunden men ekologiska råvaror i största möjliga mån. Jag äter socker i form av godis eller bakverk och överväger alltid beslutet innan jag stoppar in det i munnen. Får jag i mig lite socker, som en Dumlekola för att ta ett exempel, så skriker min kropp efter mer! Jag har jättesvårt att sluta vid en Dumlekola utan är oftast inte nöjd förrän minst en påse senare. Därför är det inte värt att ta den där godisbiten för min del.

Jag är fast övertygad om att socker är lika beroendeframkallande som alkohol och droger och har därför övervägt nolltolerans flera gånger, men inte riktigt vågat ta steget än. Jag gillar inte att förbjuda saker och jag vill ju såklart kunna äta lördagsgodis om jag känner för det. Fast söndagens socker-baksmälla är inte alltid värt det, kan jag tycka. Jag känner att jag är medveten och att jag hittat en ganska bra balans men faller dit ibland, ungefär som en ”periodare”, och det känns för det första väldigt tråkigt och ledsamt men det följer också en jobbig period efteråt för att rensa kroppen på sockret och välja bort det igen, utan problem.

Frågan är, är det verkligen värt det, för en skumtomte?