Lycka är nytorkade golv

Militärpappan är på övning och åkte igår morse, tio dagar är han borta denna gång. Jag måste säga att allt hittills flyter på mycket bra! Det är precis lika mycket eller lite bestyr, trots och utmaningar, sömn, socker och kärlek som det brukar och ändå känns allt så otroligt mycket bättre, lättare och roligare!

Militärpappan tror att det beror på att han hann torka golvet innan han åkte iväg. Det säger kanske en del om att leva med mig, eller..?

Själv kan jag se ett par bakomliggande orsaker:

  • Jag sover mer och bättre eftersom Tilia äter mer sällan om nätterna.
  • Jag prioriterar väldigt strikt i allt jag företar mig. Jag tänker: För vems skull gör jag detta?
  • Det är soligt och varmt väder ute. Våren är här!
  • Jag har underbara vänner som jag träffar dagligen och som ger mig massa energi och glädje!
  • Jag tränar mycket och äter bra mat.

Och så ska jag faktiskt erkänna: Militärpappan har rätt! Innan han åkte hann vi fixa i ordning i huset. Herregud vad det underlättar för mig! Det besparar mig en massa energi som jag istället kan lägga på annat. Tvättstugan är tom, matförråden  fyllda, huset undanplockat, gräsmattan klippt och lakanen bytta. Och golven är torkade!

Att flytta från wordpress.com

Det känns fantastiskt att kunna ha en egen domän, ett eget namn och designen precis som jag vill ha den, något jag inte kunnat när jag bloggar hos wp.com. Jag använder mig fortfarande av wordpress men det är ju en hel del skillnader i programmet och jag har inte vant mig riktigt, hittar inte, kan inte och känner mig inte bekväm. Inte än.

Jag vill tillägga att jag kan så uselt lite om det här med datorer och det tekniska i bloggandet. Skriva är visst det enda jag kan har jag bittert fått erfara och det lärde man sig ju i första klass! När lär man sig allt det där andra? Tur att Mumari kunde göra designen och att mitt webbhotell, än så länge, har utmärkt service med tålmodiga killar som försöker förklara för mig vad jag håller på med när jag ringer stup i kvarten…

Får en människa som jag ens ha en blogg?, har jag tänkt några gånger hittills. I dagsläget är det några saker som spökar i mitt huvud, saker jag skulle vilja få kunskap om för att ändra eller bara veta:

  • Jag saknar wordpress på svenska. Har nu senaste versionen (tror jag) 3.3.2 men på engelska. Finns den på svenska?
  • Jag har även namnet militärmamman.com i min ägo och vill koppla det till militarmamman.com så att alla som slår ”fel” ska komma ”rätt”. Och för att jag inte vill att någon annan militärmamma ska blandas ihop med mig. Tror jag vet hur man gör här, ska pilla lite till ikväll. Check!
  • Den facebooksidan jag skapat åt Militärmamman funkar bra och ligger på nya bloggen men är fortfarande kopplad till min förra blogg, så nya inlägg uppdateras inte automatiskt, vilket vore smutt! Check!
  • Och så skulle jag vilja att alla som knappar in min gamla adress på wordpress automatiskt ska hamna här, för nu är det ju här jag är!  Check!
  • Jag tok-saknar ett statistikprogram på den här bloggen! Man ska tydligen installera ett själv vilket jag varit bortskämd med på wp.com då allt bara fanns. Fast visst, nu kan jag ju välja. Jag har fått tips om Google analytics och gett mig in i att installera det här, men fastnat någonstans på vägen där ingenting stämmer. Jag får det i alla fall inte att funka. Som sagt, får en människa som mig ens ha en blogg?! Check!
Finns det någon kunnig människa bland alla er läsare som borde få ha en blogg som kan svara eller tipsa mig om nåt så är jag tacksam!
Oavsett. Lite kort statistik från min tid på militarmamman.wordpress.com:
Jag startade bloggen i december 2009 och hade den månaden 66 besökare.
Mest besökt var bloggen den 7 mars 2012, dagen då Tilia föddes, med 1484 besökare.
Under min tid på wordpress.com hade jag 206 367 besökare innan jag flyttade.
Jag har gjort 955 inlägg
och fått 4611 kommentarer.
Under min knappt tvååriga bloggtid gick jag från 66 besök i månaden till över 25000!
Det vore kul om det fortsätter i samma riktning.

Härliga söndag!

image

image

Tilia sov likadant natten till idag som till igår. Fast inte gick jag och la mig i tid för det… Känner mig pigg idag men Militärpappan mår inte så bra och ligger nerbäddad i den förkylning Elise nyss blivit av med, stackarn.

Jag och flickorna plockar lite i huset, myser och leker med lera. Min förhoppning är att idag hinna byta ut Tilias garderob så jag hittar rätt bland storlekarna. 50/56 ska ut och 62/68 in.

Ett styrkepass ska med klämmas in innan jag somnar ikväll och en dröm vore att komma iväg med månadens sopsorteing. Om jag hinner fixa fint i tvättstugan, dammsuga övervåningen och ställa fram några utemöbler på altanen får det bli en bonus!

Man får ha rimliga krav på sig själv, menar jag…

Två sätt att dö på

Efter en tung dag med en lillasyster som vägrar släppa bröstet och bara skriker när jag tar bort henne (jag måste faktiskt kissa, laga mat och hålla min andra dotter vid liv samt överleva själv) och en storasyster som gått åt rakt motsatt håll mot vad jag bett henne om, hela dagen, så kände jag när eftermiddagen smög sig på att jag var nära ett sammanbrott.

För att göra en lång historia kort så att ni ska slippa läsa om hur blomjord hamnat i soffan, vatten på trägolvet och exakt hur det gick till när en viss flicka strax under en meter lång drack blomvatten direkt ur vasen… ja, jag ska inte plåga er med sånt som pågår här just nu. Jag kände tillslut att det fanns två utvägar för att överleva:

1. Äta choklad

2. Inte äta choklad

Svårt val. Om jag skulle välja att inte äta choklad hade jag dött bara för att jag bara var tvungen att ha det för att överleva. Om jag skulle välja att äta choklad hade jag dött av ångesten över att jag inte ätit en onyttig bit, inte ens en morot, på hela påsken, men att jag dagen efter påskens slut fick ge efter för ett fruktansvärt begär efter choklad.

Efter mycket noga övervägande beslutade jag mig för att äta choklad. Oavsett skulle jag ju dö och jag dör hellre med choklad i magen. I alla fall idag.

Over and out!

Mest fördelar

image

image

Nackdelen med att bo i en liten stad är att lekplatserna ofta gapar tomma på lekkamrater.

Fördelarna är att hunden kan följa med och att jag igår kunde köra ett helt styrkepass bredvid sandlådan utan konstiga blickar!

Ur mitt liv:

Saker som hänt de närmaste dagarna:

  • Jag har glömt hunden utanför affären och inte kommit på mig själv förrän jag gått i tio minuter utan henne…
  • När Elise och Militärpappan var på Maxi utbrister Elise mycket högljutt ”MAMMA!” när de går förbi en skyltdocka i underkläder. (Som jag övat!)
  • Jag har gått med på att se några avsnitt av ”Karatefylla” och måste motvilligt erkänna att scenerna med tjejerna är sjukt roliga! De måste vara tagna direkt ur verkligheten. Till en viss gräns i alla fall… Kolla!! (Varning för känsliga läsare utan sjuk humor).

Kan man skylla på amninghjärna och sömnbrist?. Jag kom i alla fall ihåg att ta med mig barnen från affären. Än så länge…

Effektiv förmiddag

Jag har varit uppe sedan halv sju och hunnit med en hel del här hemma. Elise och jag har städat hela huset, bakat bullar och tvättat lite. Nu håller jag på att dö av trötthet! Ska nog sova en stund nu så jag kan samla lite energi till i eftermiddag för då ska vi sätta upp rullgardiner och barnsäkra Elises rum helt så hon kan vara där utan att jag blir nervös…

Sen hoppas jag på en playdate i en fin lekpark med Finaste grannen! Och en bulle på det, såklart!

I brist på annat

image

image

Jag fixar lite här hemma. Just nu har jag tömt hela frysen, torkat av den inuti och skrivit upp vad vi har där i egentligen. Herregud vad mat! Nu ligger den så fint och prydligt i sorterade fack och en lista i lådan bredvid där det står vad man hittar var.

Vi måste börja äta oss genom frysen nu för det får liksom inte plats med så mycket mer. Dagens I-landsproblem…

BB-väskan packad

Nu har jag äntligen fått tummen ur och packat BB-väskan. Förra gången blev det en väldigt lång vistelse för oss på både förlossning och BB så jag säkrade upp den här gången genom att packa aningen mer än jag kanske behöver, men allt får rum i en väska. Det känns sjukt avlägset för mig att föda barn och få åka hem samma dag eller dagen efter, men – den som lever får se!

Innehållet i BB-väskan

Innehållet i BB-väskan

Jag har med mig, från vänster:

Till Militärbebisen: Filt (fin att ha till alla foton istället för Landstingets lakan), Gosekanin (som Elise delar med sig av), Stickad overall och mössa från Newbie, Overall att åka hem i från PoP, Fyra ombyten kläder.

Till Militärmamman: Nattbindor (man får på BB, men jag säkrar upp), Neccesär med hårborste, läppsyl (behövs för all lustgas), deo, våtservetter (jag älskar att torka av mig om händerna), Schampo och balsam (sist behövdes en halv flaska balsam för att reda ut förlossningsrufset), duschcreme, två långa linnen, en lång kofta utan knappar (att dra över istället för den hemska BB-rocken), sköna trosor, amnings-bh:ar, raggsockor, strumpor, Mer, Kexchoklad och Snickers (energi).

Övrigt som jag inte packat ännu: Mobil, laddare, headset, plånbok (jag har växlat till mynt för att kunna handla i automaten om det behövs), en aktuell tidning om jag har lust.

Militärtpappan får packa sin egen väska och den ska visst bestå av kläder, snus och min dator(!) (för att kunna anmäla till FK att han blivit pappa. Bland annat, antar jag).

Något uppenbart jag missat?

Joggingtur

image

Jag bor hundra meter från busshållplatsen och trots detta fick jag ändå springa dit idag. Igen. Det verkar inte gått upp för mig än hur långsam jag faktiskt är. En liten löptur på hundra meter skadar väl aldrig såhär i graviditetsvecka 39, menar jag?!

Nu ska jag i alla fall till stan och hitta present till Tuffbästis som (äntligen) fyller 30 år! Och så ska jag fika med mig själv, kolla i nya Mama-tidningen och strosa lite i affärer en stund.

Jag hämtar Elise tidigare idag för i eftermiddag kommer Finaste grannen med sina barn och röjer loss en stund. Härligt!