Helgen har varit lugn och skön i den bemärkelsen att jag inte gjort något speciellt. Att lugn är lika med skön är inte typiskt mig. Inte alls! Jag som fullkomligt brukar hata att inte ha ett minutiöst inbokat schema som gärna får vara uppskrivet i listform. En lista där man kan stryka och känna sig duktig.
Men det har kanske med graviditeten att göra. Jag har varken ork eller lust att vara duktig just nu. Så istället har jag ångest för att jag inte har orken att vara duktig, presterande, drivande, energisk, urtrevlig och allmänt på topp. Helt fantastiskt, måste jag säga till er som funderat på att prova… Not.
Hittade mig själv störtlipandes framför youtube när jag lyssnade på låten Titanic av Mikael Wiehe. Sen kollade vi på filmen Upp och jag fortsatte gråta. Som mest när den elaka vetenskapsmannen fångade fågeln, som ville hem till sina barn… En Disneyfilm! Djup suck.
Hur länge ska detta fortsätta, undrar jag, men känner samtidigt att jag varken har ork eller lust att bry mig.
Du är bland vänner. Jag blev lite blank åtminstone när jag såg UPP och sluta vara driftig var det flera år sedan jag började med.
Haha! Det blir värre med lipandet iaf första tiden. Det är bara att vänja sig vid sin nya kännsligare sida =))
Kram