Här har ni mig. En kvinna som upprör. Jag är visst en obekväm jävel. Varför? Jo, för att jag står för mina åsikter. Jag kämpar från min horisont för ett jämställt samhälle. För en jämställd Försvarsmakt. För mig är det en självklarhet att kvinnor och män är lika värda, har rätt till lika lön för lika arbete, rättighet att känna sig trygga i allt från att bli bemött med respekt på sociala medier och ett möte på jobbet till att vara på krogen utan att bli tafsad på eller för den delen kunna ta sig hem därifrån på ett säkert sätt. Det är inte en självklarhet för alla.
Jag gör det här för mig, för mina medsystrar och för samhällets och Försvarsmaktens utveckling. Framförallt gör jag det för mina barn. Två flickor, fyra och fem år, ännu lyckligt ovetandes om både samhällets skevhet, sin mammas obekvämlighet och kvinnors utsatthet i många avseenden.
Alla kan göra något. Jag och du och alla andra. Jag uppmuntrar till en seriös diskussion för de som tycker olika eller lika som jag. Att driva jämställdhetsfrågan är inte min enskilda dröm. Det är ett nödvändigt ont. En utmaning i ett patriarkat, en plåga för vita kränkta män och ett irritationsmoment för kvinnor som gillar läget. Själv vill jag se en förändring och då måste jag ta mitt förbannade ansvar! Och du ditt.
Som annan mor till två döttrar skriver jag under. De där dagarna när jag blev trampade på är över.
Tack! Ja, visst är det skönt att bli äldre ändå?!