I det tysta

Sjuttio tentor av nittio är nu rättade. Jag är effektiv ibland!

Ibland när jag får vara ifred. När allt är tyst och gärna svart. I skenet av ett stearinljus, femton grader inomhus, med yllefilten omsvept min huttrande kropp, har jag nu suttit några timmar. Ganska många timmar.  Bara jag, tystnaden och sjuttio tentor.

Nu börjar vackraste hunden vakna i källaren och militärpappan kommer strax tillbaka från fotbollskvällen. Arsenal förlorade. Så han måste antagligen tröstas.

Undrar om en glassbåt hjälper?

2 thoughts on “I det tysta

  1. Åhh, gud vad sugen jag blev på glassbåt nu.. barndomsminnen 😉

    Tack för din kommentar förresten! Ja, det känns helt overkligt men underbart att äntligen ha blivit mamma. Trots den grymt oväntade förlossningen…
    När är din lill* beräknad? 🙂

  2. Men ÅH så mysigt! De första sparkarna… finns det nåt mer mysigt och fascinerande?
    Själv kände jag mina ganska sent (hade moderkakan i framvägg) men det togs senare igen med råge 😉
    En sommarbebis alltså, men tiden kommer gå fort, känns seriöst som nyss jag själv var i v. 19.

    Kul att ni läste förlossningsberättelsen förresten, nej den händelsen kommer man nog inte glömma i första taget… hih 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *