Jag jobbar

Min första arbetsdag är avklarad och den gick både snabbt och ganska smärtfritt. Jag var först på jobbet, som vanligt. Jag är morgonmänniska och jobbar bäst ostörd. Oftast får jag väldigt mycket gjort på morgonen innan telefoner börjar ringa, mejl att ploppa upp och människor som pratar med mig, eller med någon annan. Idag hade jag inte direkt en massa att jobba undan, utan behövde ringa en hel del samtal och besöka andra, så jag var ändå tvungen att vänta tills de började. Men det var trots allt skönt att komma tidigt, andas ut och få en överblick i lugn och ro. Sen är jag för det mesta väldigt trött på eftermiddagen och har inte alls samma tempo som på morgonen. Vi är alla olika.

Under min första arbetsdag hann jag med att hämta ut en ny uniform, bekanta mig med min nya mycket trevliga kollega, gå på möte, fixa alla inloggningsuppgifter till datorerna, ett snack med chefen (också mycket trevlig), städa upp på mitt skrivbord med omnejd, sortera väldigt många viktiga papper, dricka två koppar kaffe och anmäla mig till en simkurs i jobbets regi. Inte illa pinkat för sin första 8-timmars arbetsdag på nio månader! Jag är nöjd och min känsla säger mig att det här kan bli hur bra som helst!

Imorgon klockan 06.00 åker jag till Halmstad för ett årligt möte. Ett perfekt tillfälle att hämta inspiration, motivation, nya idéer och energi från!

Och så ska jag erkänna: Jag har inte tänkt på Elise mer än en gång under hela dagen och det var när Militärpappan ringde för att fråga var jag gömt gröten. Inte heller har jag skrivit metervis med listor och förmaningar om tider, rutiner och grötgömställen, inte en endaste rad. Jag litar helt och fullt på att Militärpappan och Elise skapar sin vardag och fyller den med saker som intresserar och passar dem. Det är de som är hemma nu. Jag jobbar.

Men åh, vad härligt det var att få komma hem och mötas av en överlycklig Elise vid dörren! Hon blev så glad att hon började gråta! Underbara barn!

3 thoughts on “Jag jobbar

  1. Jag skriver inte heller något och jag frågar inte heller om det gått bra. Som att det skulle kunna ha gått dåligt, sämre än för mig. Så är det ju förstås inte. Och visst blir man lite glad när man ser deras längtan. Egoboost på deras bekostnad, kanske inte så hyggligt. Jag tänker inte heller på E när jag är på jobbet. Det hinner jag inte!

  2. Vi här ombord är lite intresserade varför Elise stortjuter av lycka när du kommer hem och dessutom vill vi veta om Militärpappan kommer starta någon blogg, vi har röstat och vi tycker det 🙂

  3. Hoppas att första veckan har gått bra, men det lät ju som att du trivs på jobbet! Har Militärpappan stött på några andra problem förutom att han inte hittade gröten? =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *